Låt sorgen ta sin tid

För ett par dagar sedan dog min äldsta väns pappa. Han har varit en del i mitt liv nästan från start.
Sista året är det flera nära vänners föräldrar som dött. Det väcker många känslor och en hel del funderingar. Dels självklart över döden, kärlek, relationer,saknad, tomrum och så vidare. Dels över en del praktiska saker.
Vissa anhöriga har blivit fantastiskt väl omhändertagna i alla led. Andra har blivit svikna och övergivna i sin sorg.
Nog borde det väl vara självklart att få säga farväl till den som dött, även om det råkar vara helg? Att få till ett enskilt rum med några tända ljus kan väl inte vara så svårt?!?!
Och varför ska det behöva ta veckor innan det kan bli begravning? Att behöva vänta så lång tid måste vara plågsamt. I många andra länder MÅSTE begravningen ske inom några dagar.
Så till den viktigaste frågan: Varför förväntas sorgen vara så kvickt överstökad?Varför får inte gråten och saknaden plats?
Nog är det väl ändå ganska självklart att man sörjer en älskad människa som inte finns mer.
Låt sorgen ta den tid den tar!
/Kia