Själen OCH kroppen, BÅDA är viktiga!

"Själen kan inte botas med piller" skriver två psykoanalytiker i en mycket intressant artikel i Svenskan idag.

De lyfter fram flera intressanta synpunkter:

"Med fokus på en till synes medicinsk ­problematik hamnar vårdpolitik och åtgärder i kortsiktiga, dyrköpta, lösningar.
En i längden hållbar samhälls- och hälsobefrämjande utveckling borde skifta fokus. Vi måste stanna upp och lyssna till individens symptom. För detta krävs reflektionsutrymme.
Sjukvården behöver moderniseras och införa ett psykologiskt behandlingsansvar jämte det medicinska.".

Här håller jag absolut med. Fast jag ser det bredare än så. Vården borde arbeta mycket mera förebyggande. Kroppen och livsstilen är viktig och borde ges betydligt större plats. Men att införa psykologiskt behandlingsansvar är lysande. Allför många valsar runt i vården för problem som i grunden är psykiska, men som får fysiska uttryck. Dessutom kan både fysiska och psykiska problem förvärras av dåligt psykologiskt omhändertagande. Fråga alla långtidssjukskriva till exempel! Hur många av dessa har inte fått försämrat hälsotillstånd av just det!

"Genom att sjukförklara och medicinera sunda själsliga reaktioner ges människans kroppsliga uttryck företräde.
Detta överbelastar den somatiska vården och ger en outtalad signal om att själen måste hållas tillbaka. Det borde vara en självklarhet med rutiner för direkt remitterande från primärvård till psykologisk behandling."

Ja, psykologisk behandling är ju vad många vill ha och frågar efter. Gärna i ett tidigt skede dessutom. Se tex vad jag skrev i gårdagens inlägg. Jag tror verkligen att det finns oerhört mycket lidande och pengar att spara på att ge snabb psykologisk hjälp. Sedan vore det förstås även önskvärt med ett öppnare klimat där människor törs tala om sina problem med varandra. Vi är alla mänskliga!

"Det är beklämmande att sjukvården i 2000-talets Sverige saknar ett adekvat perspektiv på hela människan."

Här kan jag bara instämma!

"Det krävs mod att blicka inåt. Men där finns livskraften, vilja och egenart. I Sverige ligger locket på. Här gömmer vi vår innersta, brinnande längtan i offentligheten, inför varandra och i slutänden för oss själva.Av hemligheterna blir man orkeslös, en sömngångare. Vi har nu ett allvarligt samhällsproblem: överdimensionerade sjukskrivningar och alltför många förtidspensioneringar. Det är dags att vakna.
I dag satsar vi stort på att vara en it-­nation i frontlinjen. Teknologiska framsteg har blivit en självklarhet.
Låt oss även lägga resurserna på en första klassens vårdideologi, den som beaktar hela människan."

Instämmer igen! Men återigen med tillägget att vi alla kan göra något för att förändra. Om vi alla vågar vara lite öppnare och tala om vårt innersta behöver problemen inte bli så stora. Vi behöver också ett öppnare och mer tillåtande klimat där det är ok att ta upp svåra frågor. Det får vi hjälpas åt med.
/Kia