Både DN och Svenskan skriver idag om att det skrivs ut alltmer antidepressiv medicin till ungdomar mellan 15 och 19 år.
"Antalet depressioner hos den svenska befolkningen har ökat stadigt sedan 1980-talet. Dessutom har debuten för depression krupit ned i åldrarna."
Att flera kvinnor än män drabbas av depressioner ger man en hormonell förklaring.
På 7 år har förskrivningen av antidepp ökat med 98 % .
Precis som den här skribenten anser jag inte att detta är rimligt.
Istället för att ge människor hjälp och se över samhället och de villkor vi lever under i stort medicineras de som mår dåligt. Problemet blir individens.
Egentligen är det allas - vill vi att vårt samhälle ska se ut så här? Vill vi att att hundratusentals människor ska behöva medicineras varje dag för att stå ut eller vill vi skapa ett varmare och mänskligare samhälle där alla kan få stöd?
Själv väljer jag självklart det sistnämnda.
Kia
PS. Jag är medveten om att vissa kan behöva medicin. Dock tror jag de allra flesta är mer hjälpta av ändrade livsvillkor och medmänniskor att prata med.
söndag 1 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Insom socialismen är man ju inte intresserad att ta reda på bakomliggande orsaker, man kör på med sitt förbannade feministtjat och människorna får ändra sig. Nej se till att nån förälder är hemma med barnen åtminstone de första 4-5 åren! Vägra låt ett socialistiskt dagis uppfostra barnen i partiets andra, de mår helt enkelt inte speciellt bra utav det. Sen kanske man måste se över om verkligen alla individer är lämpliga som föräldrar, missbrukare och kriminella borde ju definitivt inte ha rätt att skaffa barn.
Problemet är att de är bortskämda. De har det bättre än några människor nånsin har haft tidigare i historien men förmår inte uppskatta det pga förflumningen av samhället, vänsteridéerna om att man ska FÅ utan att GE, att allt är gratis och borde delas ut till folket utan arbetsinsats.
Vet du över huvud taget varför man skriver ut SSRI-preparat? Det handlar om att hjärnan inte producerar tillräckligt av en signalsubstans, serotonin. Varför människohjärnan tycks producera mindre serotonin idag jämfört med hur det var för 50 år sedan vet man inte, men kliniska tester tyder på att det är så. Tydligast ser man det hos ungdomar. Det finns inget konstigt med att man medicinerar mot en bristsjukdom.
Här har vi helt olika kommentarer och lösningar som ger mig nya funderingar.
Jag kan ju hålla med om att det finns många föräldrar som kanske inte borde ha skaffat barn - men hur ska man hindra det? Utan att skapa ett samhälle som kontrollerar och styr sina medborgare in i minsta detalj?
Fransisco, det ligger en del i det du säger, många unga får aldrig ta något ansvar och blir därför bortskämda och ansvarslösa. Arbetslöshet och utanförskap befrämjar inte utvecklingen till vuxen.
Till sist anonym 2. Om depressioner endast beror på att hjärnan saknar serotonin, hur förklarar du då att terapi kan hjälpa lika bra eller bättre än medicin? Och att de som fått terapi får färre återfall?
/Kia
Skicka en kommentar