Berätta om hur du mår

Att vara ensam om sina tankar är inte alltid bra. Speciellt då tankarna blir destruktiva och negativa är det oerhört viktigt att tala med någon annan om det. I Svenska Dagbladet
idag berättas om att personer med få sociala kontakter oftare drabbas av psykisk ohälsa än andra. I en rapport från Folkhälsoinstitutet framkommer att det är fler kvinnor än män, fler yngre än äldre och fler utlandsfödda än svenskfödda som drabbas av ohälsa.
Tyvärr är det ofta så att isoleringen blir självvald i större utsträckning när man drabbas av psykisk ohälsa vilket inte gör det lättare att komma tillbaka.
I samma tidning slås ett slag för att det är i svagheten den verkliga styrkan finns.
”…det är när jag är som svagast som jag kan åstadkomma underverk.”
Hon berättar för Karin Thunberg om hur hennes sista tid med maken Tore Zetterholm blev de starkaste. Att glädjen som fanns i kampen på gränsen till livets slut var smittande. Gåtan om livet och existensen finns i det svaga, menar hon.
”-Där försvinner alla föreställningar om vad som är ett värdefullt, gott eller rätt liv. Vågar jag vistas i detta intet kommer nya tankar, nya sanningar och möjligheter.”
Hur är det möjligt att det är i svagheten som det starka finns? Stoika Hristova beskriver det så här:
”-Eftersom jag är befriad från egoism, jag dömer ingen, kräver inget. Jag befinner mig i ett tillstånd som är genomlyst av det – mänskligt sett – omöjliga.”
På ett sätt känns det svårt att ta till sig det paradoxala. Ändå köper jag prästen Stoika Hristovas ord med en gång jag läser det. För jag har precis funderat i samma tankespår. Även om det verkar helt kört, så finns det ändå en framkomlig väg vidare, ibland en aningens vid sidan av det etablerade och kända.
Att berätta för någon annan om hur man mår är ofta första steget.
Cecilie