Det är konstigt hur det är. Länge har jag våndats över den här dagen då barnen ska börja i skolan. Hur ska vi efter en lång sommar komma ihåg att gå upp på morgonen? Hur ska vi kunna vänja oss vid att följa ett schema? Och svårast av allt, hur ska vi motivera oss till att inordna oss i rutiner?
Jag hade inte behövt oroa mig. När klockan ringde klockan 6 i morse hoppade alla upp ur sängen utan att jag behövde tjata. Det kändes skönt att äta frukost före sju. Barnen kunde inte komma nog snabbt iväg. Med schemat i handen på väg hem med hunden kände jag frid och ro över att äntligen ha tider att förhålla mig till. Rutiner. Mmmm.
Till och med den kyliga morgonluften kändes uppfriskande.
Äntligen höst!
Cecilie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar