DN:s ledare inleder så här:
"Socialstyrelsen och Försäkringskassan filar på de nya riktlinjerna för sjukskrivning. Det är ett arbete som imponerar."
Jag är inte särskilt imponerad.
Jag håller med om att det finns bra inslag i de nya riktlinjerna. Det är helt rätt att bara sjukskrivning inte leder till att människor blir friska.
Men i inledningsskedet, när man precis gått i väggen, kan det vara en nödvändighet. Själv hade jag ingen som helst arbetsförmåga i det skedet.
Man kan också behöva vara deltidssjukskriven på vägen tillbaka för att överhuvudtaget kunna komma tillbaka.
"Som behandling av utmattningssyndrom föreslår Socialstyrelsen stressidentifiering, avspänningsövningar samt regelbundna mat-, sov- och motionsvanor. "
ja, självklart är ovanstående viktigt att arbeta med. Hur viktigt och hur hälsobringande det är vet man inte förrän efter en lång tid. Hur många får hjälp med ovanstående? Hur många orkar på egen hand ta tag i detta när de är sjuka?
"Det handlar också om ett perspektivskifte. Från att se patienten som ett viljelöst offer som ska behandlas till en aktör som till viss del själv bär ansvar för sin hälsa."
Bra! Självklart ska patienten ses som en samarbetspartner och vara delaktig i att förbättra sitt hälsotillstånd. Men man måste ta hänsyn till i vilket tillstånd patienten befinner sig.
För den som är fullkomligt utslagen är det omöjligt att vara en aktiv aktör. Det kan man bli i ett senare skede.
Dessutom är ohälsa inte bara ett problem för individen utan det finns flera nivåer som bör beaktas och som påverkar individen.
Det finns hur mycket som helst att resonera kring i detta men jag vill bara åter påpeka det centrala:
Att förebygga ohälsa borde vara prioritet ett.
Blir människor ändå sjuka bör de få adekvat, individanpassad behandling så snart det är möjligt.
Då behöver sjukskrivningarna inte bli så långa och människor behöver inte bli utslagna och sjukare än de var från början.
Är det något som sjukt så är det vård och rehabsystem som verkar i motsatt riktning mot vad de är avsedda för.
/Kia
som nu ska iväg och träna och ta ansvar för min hälsa - och njuta av att svettas.
lördag 11 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack!
Jag är så glad och tacksam över att ha hittat till er sida och blogg. Efter Socialstyrelsens utspel och efterföljande debatt som har gjort riktigt ont i min utbrända själ så är era ord som läkande balsam. Hit kommer jag att återvända ofta, ofta.
Önskar er Guds välsignelse och allt gott.
//Camilla
Tack och välkommen hit Camilla!
Jag blev djupt rörd av dina vänliga ord.
Kom gärna med förslag om du saknar något på Lev Livet Levande
Allt gott önskar dig
Kia
Om man nu inte ska bli sjukskriven när man är utbränd undrar jag om det inte finns några kötider längre till olika terapier .Blev utbränd för 3år sen och har kommit tillbaka till arbetslivet,men det är bara jag själv som har kämpat och gett mig sjutton på att inte ha något med Försäkringskassan att göra.Den terapin jag skulle bli hjälpt av var det 8månaders väntetid till det är skandal hur man blir behandlad .
Anonym, jag känner igen det du skriver; jag har själv varit med om det. De flesta av de många, många jag har haft kontakt med som är, eller har varit, utbrända har också upplevt brister både när det gäller behandling och bemötande.
Det är skandal. Särskilt som det har pågått i åratal. Redan för flera år sedan gav ju Socialstyrelsen ut behandlingsrekommendationer för stressjuka som är bra.
Jag undrar hur många promille som får behandling enligt de rekommendationerna?
/Kia
Skicka en kommentar