Ibland är det bättre att stanna kvar

Det finns perioder då jag sökt förändring. Något måste hända, för annars spricker jag! Nytt jobb, ny bostad. Vad som helst, bara något händer, har jag tänkt.
Så virrar jag in mig i tankegångar och söker jobb och bostäder.
Så när jag sitter där på anställningsintervjun och hör vad arbetsgivaren vill att jag ska göra, kommer jag på mig själv med att tänka: Oj, jag som har det så bra nu, ska jag offra det för det här?
Eller så går jag på visningar och börjar buda. Plötsligt står jag med högsta budet och allvaret kommer ikapp. Ska jag verkligen lämna det jag har för att flytta dit?
Kanske behöver jag ibland utmana mig själv och vara så nära en förändring jag bara kan för att känna att jag faktiskt är helt nöjd med det jag redan har.
Ibland räcker det med att ändra lite grann i arbetsuppgifterna, så blir det roligare och mer utmanande. Men jag kan stanna kvar där jag är.
Eller byta gardiner.
Förändring är inte alltid det bästa!
Cecilie

Tiden sugs upp i en dammsugare

Läste en mysdeckare för mina döttrar häromkvällen, Trollkarlarna från Wittenberg av Martin Widmark. Den handlar om två trollkarlar som stjäl människors tid, genom att omvandla den sparade tiden till materia, som de sedan suger upp i en dammsugare.
Människorna i den av trollkarlarna drabbade staden blev stressade och det visade sig att det fanns ett klart samband mellan stjärnfall och antalet sjukskrivningar.
Ibland behövs det som ska sägas, uttalas i en bok för barn för att en vuxen ska begripa. Nelly Rapp, som löser mysteriet, reflekterar över hur människor uppfinner saker för att vinna tid. Trots tidsvinsten blir vi stressade över att tiden inte räcker till.
Kanske är det så att några luriga trollkarlar tar den tid vi sparar på alla våra tidsbesparande uppfinningar. Eller kanske är det så att vi tänker att vi hinner göra mer än det vi ska nu när tiden finns?
Cecilie

Våga prata om det som känns svårt!

Svenskan skriver om skönhetsjakt, självskadebeteende och den osäkerhet och dåliga självbild som många unga har.
Reportern har varit med vid två olika teaterföreställningar med efterföljande diskussion. Ett bra sätt att ta upp problem tror jag eftersom det kan bli så tydligt när man får se det på scen. Att också få reda på att man inte är ensam om problem kan ge insikt och kraft.

En överläkare i psykiatri säger att:
"Sömn och det goda samtalet är de bästa skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa."

Så prata med andra! Det är bland det viktigaste du kan göra för att må bra!

/Kia

Var miljövänlig!

DN skriver att San Francisco förbjuder buteljerat vatten för att skona miljön.
Här i Sverige ökar försäljningen fast vi har kranvatten som är bra. Enligt konsumentföreningen Stockholm släppte vattentransporterna förra året ut 34.000 ton koldioxid!

Undrar vad man kommer upp till om man räknar in fler onödiga transporter? Mjölk från Tyskland, äpplen från Argentina, kött från Irland med mera, med mera.

Genom att köpa produkter som är närproducerade kan vi göra mycket för miljön. Går vi över till vanligt kranvatten istället för buteljerat vatten, läsk eller annat och dessutom börjar äta mer vegetariskt gör vi en insats för både vår inre och yttre miljö.

Om vi alla gör några små förändringar blir det stor skillnad totalt sett.
/Kia

Lämna plats för kreativiteten!

Kreativitet behöver bland annnat tid, ett gott klimat och ett gott skratt för att kunna blomma.
På många arbetsplatser får kreativiteten alldeles för lite utrymme.
Men tänk vad det gör för arbetslusten och livsglädjen att få utlopp för sin kreativitet.
Läs artikeln, den var riktigt intressant!
Kia

Ta kontrollen där det går

Just nu är jobbet frustrerande. Det är journalistkonflikt och allt går väldigt trögt. Alla måste jobba i sitt arbetsschema, varken mer eller mindre. De som inte är i tjänst vissa dagar kan man inte ens ringa till för att komma överens om en tid.
Alla beter sig så där trögt och konstigt som skapar irritation och stress.
I går tvingade jag mig själv att backa två meter för att betrakta min situation på avstånd. Då kunde jag se att inget av det som händer kan jag egentligen göra något åt. Det ligger utanför min kontroll och jag kan bara göra det bästa av situationen. Allt det som står i min makt att utföra, det gör jag. Resten får jag lämna.
Ofta i livet är det så. Det är onödigt att hetsa upp sig över saker som ändå inte går att förändra. Ibland kan frustration leda till nya innovativa lösningar som för utvecklingen framåt. Då är det bra. Men journalistkonflikter och försenade tunnelbanor är saker som står utanför min kontroll. Saker jag får finna mig i. Om jag inte ska välja att börja engagera mig i facket och börja köra tunnelbanetåg.
Idag ska jag ägna mig åt saker som ligger innanför min kontroll.
Cecilie

Hösten är härlig

Det är konstigt hur det är. Länge har jag våndats över den här dagen då barnen ska börja i skolan. Hur ska vi efter en lång sommar komma ihåg att gå upp på morgonen? Hur ska vi kunna vänja oss vid att följa ett schema? Och svårast av allt, hur ska vi motivera oss till att inordna oss i rutiner?
Jag hade inte behövt oroa mig. När klockan ringde klockan 6 i morse hoppade alla upp ur sängen utan att jag behövde tjata. Det kändes skönt att äta frukost före sju. Barnen kunde inte komma nog snabbt iväg. Med schemat i handen på väg hem med hunden kände jag frid och ro över att äntligen ha tider att förhålla mig till. Rutiner. Mmmm.
Till och med den kyliga morgonluften kändes uppfriskande.
Äntligen höst!
Cecilie

Klokt att tveka

Regeringen tvekar att införa ytterligare karensdagar och det är nog klokt.
För många låginkomsttagare skulle en ytterligare karensdag betyda att man inte har råd att stanna hemma vid sjukdom. Eftersom korttidsfrånvaro ofta beror på smittsamma sjukdomar skulle de därigenom komma till jobbet och smitta ner sina arbetskamrater och kunder/patienter/brukare.
Dessutom brukar det ta längre tid att bli frisk och lättare att drabbas av andra sjukdomar om man inte sköter om sig när man är sjuk.
En extra karensdag kan därför bli ett dyrt sätt att försöka spara.
/Kia

Sjukskrivning medicin för system som inte fungerar

Enligt Försäkringskassan ska sjukskrivningarna tydligen minskas genom att folk förstår att de inte är bra att vara sjukskriven. Inte för att de får behandling och blir friska?
Vi som varit långtidssjukskrivna vet att enbart sjukskrivning inte hjälper. Problemet är väntetiden på behandling och ett system som är som gjort för att försvåra och fördröja rehab och arbetsåtergång. Se över vård och rehabsystem istället!

Här är några häpnadsväckande citat:
"Försäkringskassans mål är att få ner ohälsotalet till 37 dagar år 2008. Bertil Thorslund tror att de kommer att lyckas med det. Delvis genom samarbete med arbetsförmedlingen för att få tillbaka människor i arbete, men också eftersom medvetenheten om att sjukskrivningar "inte är någon medicin" ökar, menar han.

- Många människor har nog kommit på att lång sjukskrivning kan leda till utslagning och har sett det ske med andra i deras omgivning. Jag tror att folk har tagit till sig budskapet på olika nivåer. Att det politiska budskapet har varit att vi måste få ner sjukskrivningarna tror jag också har stor betydelse, säger Bertil Thorslund."

Jag är nästan mållös. Men bara nästan.
Kia

Berätta om hur du mår

Att vara ensam om sina tankar är inte alltid bra. Speciellt då tankarna blir destruktiva och negativa är det oerhört viktigt att tala med någon annan om det. I Svenska Dagbladet
idag berättas om att personer med få sociala kontakter oftare drabbas av psykisk ohälsa än andra. I en rapport från Folkhälsoinstitutet framkommer att det är fler kvinnor än män, fler yngre än äldre och fler utlandsfödda än svenskfödda som drabbas av ohälsa.
Tyvärr är det ofta så att isoleringen blir självvald i större utsträckning när man drabbas av psykisk ohälsa vilket inte gör det lättare att komma tillbaka.
I samma tidning slås ett slag för att det är i svagheten den verkliga styrkan finns.
”…det är när jag är som svagast som jag kan åstadkomma underverk.”
Hon berättar för Karin Thunberg om hur hennes sista tid med maken Tore Zetterholm blev de starkaste. Att glädjen som fanns i kampen på gränsen till livets slut var smittande. Gåtan om livet och existensen finns i det svaga, menar hon.
”-Där försvinner alla föreställningar om vad som är ett värdefullt, gott eller rätt liv. Vågar jag vistas i detta intet kommer nya tankar, nya sanningar och möjligheter.”
Hur är det möjligt att det är i svagheten som det starka finns? Stoika Hristova beskriver det så här:
”-Eftersom jag är befriad från egoism, jag dömer ingen, kräver inget. Jag befinner mig i ett tillstånd som är genomlyst av det – mänskligt sett – omöjliga.”
På ett sätt känns det svårt att ta till sig det paradoxala. Ändå köper jag prästen Stoika Hristovas ord med en gång jag läser det. För jag har precis funderat i samma tankespår. Även om det verkar helt kört, så finns det ändå en framkomlig väg vidare, ibland en aningens vid sidan av det etablerade och kända.
Att berätta för någon annan om hur man mår är ofta första steget.
Cecilie

Husmark Pehrsson - stressad men inte utbränd

Husmark Pehrsson berättar att hon varit utbränd och stannat hemma i tre dagar för detta?!?!?! Stressad var hon säkert men utbränd - NEJ!
Har man efter tre dagars vila blivit så bra att man kan gå och jobba är man väldigt långt ifrån utbränd. Från lite trötthet till utbrändhet är det en lång och hård väg kvar. Från utbrändhet till frisk är det en ännu längre och tuffare väg.
Särskilt om man inte får någon hjälp, ständigt blir ifrågasatt och dessutom inte ska få något att leva på.

Husmark Pehrsson har helt rätt i att långa sjukskrivningar inte är bra. Med rätt behandling och anpassade arbetsuppgifter skulle många stressjuka kunna komma tillbaka väldigt mycket tidigare än vad som sker nu.
Då krävs också betydligt bättre insatser och samarbete mellan olika aktörer så att individanpassade åtgärder sätts in i rätt tid.
Kanske kan en förändring av företagshälsovården vara ett steg i rätt riktning. Givetvis under förutsättning att resurserna blir en tillgång för alla anställda, inte bara för dem anställda i stora organisationer som har råd.
Man bör självklart också se över vilken hjälp arbetslösa, studenter och andra grupper får.
Här finns mycket att göra som kan minska både lidande och kostnader.
/Kia

En perfekt dag

Idag har jag haft en underbar dag. Den började med att jag gick ut för att börja ta bort stammen av den björk som tidigare stod på min tomt. Då kom en av mina äldre grannar förbi och vi småpratade en stund. Han erbjöd mig att hugga upp stammen, så att jag kan lägga klabbarna på tork. Jag sa att om han gjorde det, skulle han självklart få ved till sig själv också.
Sedan kom en annan granne förbi, en kvinna i samma ålder som jag. Vi pratade bort den tid som jag egentligen skulle ha flyttat bort trädet, om livet och meningen med det.
Jag kom på att jag måste skynda mig, för jag hade bestämt att jag skulle träffa en av mina frilansreportrar för att äta lunch och tala om den kommande hösten. På vägen dit fick jag ett telefonsamtal med ett fantastiskt erbjudande.
Lunchen, fiskgratäng med potatismos, var oerhört trevlig och jag och frilansreportern skrattade mycket och kände stor entusiasm både över vårt gemensamma projekt och över att våra vägar hade korsats så lyckosamt.
På vägen hem ringde jag till mina föräldrar. De kom över för att hjälpa mig med björken. Vi jobbade tillsammans i tre timmar, sen var alla löv borta från min lilla gräsmatta. Vi åt pizza och skrattade åt att vi sett ut som påfåglar när vi släpade björkriset bakom ryggen bort till skogsgläntan till deras framtida omvandling till mull.
Jag gick ut med min gulliga blandrashund Fluff efter det och talade med två goda vänner när vi kom hem igen.
På tv visade de En kvinnas doft med Al Pascino. En perfekt avslutning på en perfekt dag!
Cecilie

Skriverierna om sjukskrivning och utbrändhet fortsätter

DN fortsätter att skriva om utbrändhet och sjukskrivning och tar upp ett fall. Det Annette Holmström berättar om i artikeln tror jag många utbrända kan känna igen. Bland annat hur viktigt det är att träffa andra utbrända och att lära sig prioritera och sätta gränser.
Samt förstås kampen för att få hjälp. Även många som faktiskt har en arbetsgivare känner igen den.

I en anslutande artikel intervjuas Marie Åsberg professor emeritus i psykiatri om utmattningssyndrom. Kort men faktaspäckat och intressant. En nyckelmening:
"Den drabbade behöver hjälp att lära sig hantera stressen."

Det är den hjälpen allför många inte får enligt min erfarenhet.

Förhoppningsvis fungerar debatten som en välbehövlig väckarklocka för många. Förhoppningsvis leder den till en annan syn och bättre behandling för stressjuka.
/Kia

Samla hjärnan och börja jobba

Två dagar på jobbet och redan trött! Kanske egentligen inte särskilt konstigt, med tanke på hur länge jag har varit ledig och hur lite jag har funderat på jobbet under sommaren.
Semester är att vara ledig från jobbet, tänker jag. Inte ta med sig oron till hängmattan.
Då blir det också en lite långsammare start då hjärnan långsamt får vänja sig vid att tänka jobbtankar. Helt ärligt var jag orolig första dan över att jag inte fick en enda idé. Kan idéer plötsligt ta slut? Blir sidorna i tidningen tomma då?
En arbetskamrat sa till mig så här: Var inte orolig, för mig tog det bara ett par dagar innan jag var lika inne i arbetet igen, och lika stressad.
Det, däremot, oroar mig mycket!
/Cecilie

Socialstyrelsen backar- BRA

Socialstyrelsen backar nu när det gäller det omskrivna förslaget om noll sjukskrivning för utmattningssyndrom.
Bättre sent än aldrig kan man väl säga. Men bäst hade varit att inte släppa ett förslag som är illa genomarbetat och utan vetenskapligt belägg.
Den oro och den försämring i sjukdomen som det säkert har skapat för många sjuka är totalt onödig. De har tillräckligt att kämpa med ändå. Att få behandling och bli friska till exempel.
/Kia

Nya riktlinjerna för sjukskrivning inhumana

På DN debatt skriver idag Jan Herlofson ett utmärkt inlägg. Han kritiserar de nya riktlinjerna för sjukskrivning när det gäller stressjukdomar hårt.

"I medier berättar personer med stressrelaterad ohälsa hur de förgäves försökt få lämplig behandling och stöd för att komma tillbaka till arbetet. Det enda de har fått är sjukskrivning. Nu ska de inte ens få det!"

I den rapport som Socialstyrelsen gav ut 2003 (som Jan Herlofson var huvudansvarig för)finns bra behandlingsförslag. Men hur många patienter har fått denna behandling?


"På Socialstyrelsen är man naturligtvis inte ovetande om att rehabiliterande vårdverksamheter befinner sig på vårdens skuggsida med låg status och inadekvat ekonomi. Just därför borde man i humanismens namn prioritera att offentligt uppmärksamma den problematiken i stället. "

Som jag skrivit förut är min erfarenhet att endast de som har stor tur eller som slåss för livet får någon rehabilitering. De flesta blir utan. Åtminstone de första åren. En del får aldrig hjälp utan till slut blir det förtidspension.

"Hur skulle det i stället vara om själva mötet med patienten tas på större allvar? Med en expert- och teknikinriktad sjukvård riskerar vi att passivisera individer. De blir objekt för vårdens åtgärder snarare än behandlingsdelaktiga subjekt med egna önskningar och egen ansvarskänsla. När det handlar om stressrelaterad ohälsa är det ett särskilt allvarligt felgrepp. Här gäller det i stället att på olika sätt stötta patienten att ta itu med sin livssituation för att själv ändra på det som måste ändras, vare sig det är faktorer i omgivningen, eller om det rör sig om egna problem eller personliga svagheter."

JAAA! Så rätt. Inte bara när det gäller stressjukdomar. Självklart bör man få hjälp att utforma sin egen handlingskompetens för att få ett friskare liv i långt perspektiv.

Jag hoppas många läser DN debatt idag och tar till sig informationen. Det behövs!
/Kia

Nystart eller pyspunka

Svenskan skriver idag om den nystart många gör till hösten.
Eller ska vi kalla det rivstart?
Många kastar sig över höstens kurser, köper nytt gymkort, bokar in diverse träffar, sätter igång nya projekt på jobbet osv. Tiden blir fullständigt intecknad för aktiviteter.
Men vilan då?
Den finns det inte plats för.

Jag vet, det är jättesvårt att begränsa sig. När det nu finns så otroligt mycket intressant att göra. Jag håller just nu på att överlägga med mig själv om vilka aktiviteter jag ska välja bort av alla de jag vill göra.
Det är svårt men en nödvändighet för att må bra.
Det är också en nödvändighet för att slutföra projekten.
För om jag påbörjar alltför mycket kommer jag inte att orka och då kommer de rinna ut i sanden.
För mig funkar det bäst när jag sovrar hårt bland aktivitererna, lämnar plats för att träffa folk och ha kul och sist men inte minst, ser till att ha en del tomma rutor för vila.
/Kia

Stormen har bedarrat

Tänk så fort det blev tyst igen. I fredags stormade det för fullt kring Försäkringskassans nya riktlinjer för sjukskrivning. Alla tidningarna tog upp det och det var på alla nyhetssändningar i radio och på tv.
Det var fredagens mest bloggade nyhet.
Idag, söndag, står det inte en rad om det i morgontidningarna.
Nyheten tvärdog.
Åtminstone för media.

Hur är det för alla sjukskrivna och sjukpensionerade tro?
För många lever den nog vidare som en skärva som skaver i själen, som en klump i halsen eller som magont.

Vad kommer att hända framöver?
Ja hur det här faller ut vet vi ju inte än och kanske blir skillnaden inte så dramatisk som media har velat få det till. Förslaget lämnar utrymme för individuella ställningstaganden och de flesta läkare kommer väl också att göra sådana.
Man kan ju inte heller bara friskskrivna folk över en natt, särskilt inte den som varit/är långtidssjukskriven.

Det goda som kan komma ur det här förslaget är att folk får snabbare behandling. Det vore en välgärning!
/Kia

DN:ns ledare

DN:s ledare inleder så här:
"Socialstyrelsen och Försäkringskassan filar på de nya riktlinjerna för sjukskrivning. Det är ett arbete som imponerar."

Jag är inte särskilt imponerad.
Jag håller med om att det finns bra inslag i de nya riktlinjerna. Det är helt rätt att bara sjukskrivning inte leder till att människor blir friska.
Men i inledningsskedet, när man precis gått i väggen, kan det vara en nödvändighet. Själv hade jag ingen som helst arbetsförmåga i det skedet.
Man kan också behöva vara deltidssjukskriven på vägen tillbaka för att överhuvudtaget kunna komma tillbaka.

"Som behandling av utmattningssyndrom föreslår Socialstyrelsen stressidentifiering, avspänningsövningar samt regelbundna mat-, sov- och motionsvanor. "

ja, självklart är ovanstående viktigt att arbeta med. Hur viktigt och hur hälsobringande det är vet man inte förrän efter en lång tid. Hur många får hjälp med ovanstående? Hur många orkar på egen hand ta tag i detta när de är sjuka?

"Det handlar också om ett perspektivskifte. Från att se patienten som ett viljelöst offer som ska behandlas till en aktör som till viss del själv bär ansvar för sin hälsa."

Bra! Självklart ska patienten ses som en samarbetspartner och vara delaktig i att förbättra sitt hälsotillstånd. Men man måste ta hänsyn till i vilket tillstånd patienten befinner sig.
För den som är fullkomligt utslagen är det omöjligt att vara en aktiv aktör. Det kan man bli i ett senare skede.
Dessutom är ohälsa inte bara ett problem för individen utan det finns flera nivåer som bör beaktas och som påverkar individen.

Det finns hur mycket som helst att resonera kring i detta men jag vill bara åter påpeka det centrala:
Att förebygga ohälsa borde vara prioritet ett.
Blir människor ändå sjuka bör de få adekvat, individanpassad behandling så snart det är möjligt.
Då behöver sjukskrivningarna inte bli så långa och människor behöver inte bli utslagna och sjukare än de var från början.
Är det något som sjukt så är det vård och rehabsystem som verkar i motsatt riktning mot vad de är avsedda för.


/Kia
som nu ska iväg och träna och ta ansvar för min hälsa - och njuta av att svettas.

Dn om utbrändhet, sjukskrivning och behandling

Idag skriver DN om att hårdare regler ska stoppa sjukskrivning av utbrända. Enligt nya regler ska man from oktober helst inte vara sjukskriven en enda dag för utbrändhet - såvida man inte även är drabbad av svåra sömnstörningar. Då går det an med en kortare sjukskrivning.

Man har på nätet följt upp med en intervju med Aleksander Perski. Han är en av Sveriges mest kända forskare på stressområdet, verksam vid Stressmottagningen.
Perski påpekar helt riktigt att:
"Den viktigaste frågan är att patienterna får hjälp, inte hur länge de är sjukskrivna.Kampen för att minska sjukskrivningar för man bättre genom att behandla människor som blir sjuka.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Persson säger att:
- Vi ser det som inhumant att sjukskriva människor i onödan, och långvarig isolering utan hjälp är inte bra. Genom att göra rätt saker kan man få människor friska och tillbaka till arbetet fortare."

Ja, enligt min mening är det på behandling fokus ska läggas. Bara en passiviserande sjukskrivning hjälper inte, självklart måste det till behandling! Och den bör komma igång så fort det är möjligt, inte åratal efter det att sjukskrivningen blev ett faktum.
Dessutom ska behandlingens vara eller icke vara inte bero på om patienten själv lyckas få fram information om att den finns och hur man ska gå tillväga för att kunna få den.
Kampen för att få hjälp var det värsta med att vara sjukskriven. Fortfarande flera år efteråt ryser jag in i märgen när jag tänker på det.
Så ska det inte behöva vara.
Ge en mänsklig och adekvat vård så behöver människor inte bli långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade!
/Kia

Mord är läskigt på natten

Jag har börjat på en deckarkurs. Länge har jag drömt om att skriva deckare, så det var bäst att göra slag i sak.
Det är bara ett problem. Att skriva deckare innebär att man måste beskriva mord. För att beskriva ett mord måste man föreställa sig ett mord först, och beskriva det.
Som jag berättat tidigare har jag vänt lite på mitt dygn och mord och sånt skriver sig bäst på natten. Problemet är att det inte känns helt latjo att sitta ensam mitt i natten och skriva om någon som blir mördad.
I natt hade jag väldigt svårt att sova. Jag hade berättat för goda vänner om olika mordhistorier och de åkte hem tillsammans långt efter midnatt. Kvar ensam insåg jag att det redan är väldigt mörkt mitt i natten och att det säkraste var att låta alla lampor i huset få vara tända, i alla fall till gryningen.
Läste en bok och somnade. Vaknade i gryningen, släckte alla lampor och somnade om.
Vad gör man inte för konsten.
Cecilie

Tydlighet botar fördomar

Diskuterar med en vän om hur vi ser på varandra i samhället. Fördomsfrihet och öppenhet. Får jag vara som jag vill och blir jag accepterad då?
Vi kom fram till att den bild jag vill förmedla av mig själv bär jag själv ansvaret för. Om jag vill att du ska förstå och acceptera mig som jag är, så är det min skyldighet att visa upp mig. Annars blir det svårt.
Fördomsfullhet och attitydbygge frodas i okunskap och osäkerhet, om det är de flesta överens. Alltså borde fördomsfrihet och attitydförändring byggas på information och tydlighet. Vem kan ge bättre information om mig än jag?
En del av retoriken handlar om att bygga sitt ethos. Alltså det som talar om vem jag är och vilken rätt jag har att uttala mig. Om jag låter bli att tala om vem jag är, så blir lyssnaren osäker. Kanske till och med slutar lyssna.
Idag ska jag jobba extra mycket med att vara tydlig.
Cecilie

Goda nyheter!

Kaffe skyddar minnet hos kvinnor skriver Svenskan idag.
Härliga tider, precis vad jag vill höra.
Visserligen gällde detta kvinnor över 65 men det är säkert bra att börja lägga grunden i god tid. Eller åtminstone inte dåligt.
Dessutom smakar morgonkaffet så ljuvligt gott att jag hur som helst inte tänker avstå från det.
Det är viktigt att njuta!
Kia

Inget ont som inte har något gott med sig?

Åh, vad jag älskar Anna Larssons skriverier, så mitt i prick och så kul.
Jag läste just den här kolumnen om teletjänster och kundtjänst. Helt underbar!
Igenkänningsfaktorn är hög.
Läs och njut..
Kia

Förbättringsförslag för psykiatrin

"Psykvården behöver en flexiblare struktur med fler nivåer där människor i kris kan få hjälp - innan de hamnar på psykakuten." Står det i DNs ledare idag.

"Varje år beräknas cirka 200.000 svenskar ha kontakt med psykiatrin. Kriser efter skilsmässor, ätstörningar, akuta psykoser, depressioner, panikångest - ont i själen har många uttryck."

I ledaren ger man också flera bra förslag till förbättringar. Exempelvis:
- Använd vårdcentralerna. Anställ flera psykologer
- Ge fler chans till korttidsterapi
- Använd internet

Utmärkta förslag! Jag vet inte hur många jag hört som sökt hjälp vid den livskris stressjukdom innebär och som fått svaret "Du är inte tillräckligt sjuk".

Nä, de är bara tillräckligt sjuka för att sjukskrivas och medicineras. Eter några år utan andra åtgärder har de så småningom sjukpensionerats.
Terapi finns det inte resurser till !?!

Jag tror många skulle behöva hjälp vid olika sorters livskriser. Om hjälpen sätts in tidigt behöver krisen inte fördjupas utan kan lösas. Ofta kan den nog lösas med ganska små resurser, kanske räcker några samtal i ett tidigt skede. Att däremot vänta med hjälpen i åratal tills krisen förvandlats till sjukdom och misär kostar mycket lidande och pengar.
Att ge snabbare och effektivare hjälp skulle ge enorma vinster både för individer och samhälle.
Kia

Nätdejting - bra eller dåligt?

Jag är lite kluven. Å ena sidan är det väl alltid bra om människor får möjlighet att träffa varandra, IRL eller på nätet. Å andra sidan verkar nätdejting ibland som något många roar sig med för att hitta den perfekta partnern. Finns det felfria människor? Om det nu till äventyrs finns någon så tror jag faktiskt inte att det skulle vara ett kap i verkligheten.
Jag har också hört några som vänsterprasslar genom att nätdejta och som inte tycker att det räknas ?! Märkligt resonemang tycker jag.


Både DN och Svenskan skriver om att företagen bakom datingtjänsterna tjänar grova pengar på att tillhandahålla alltmer avancerade funktioner. Är speeddejting något vi verkligen behöver?

Min misstänksamhet mot fenomenet kanske beror på att jag inte provat?

Kia

Odödliga människor i våra minnen

Ingemar Bergman, Povel Ramel, Alice Timander och Lars Forssell. Människor som det känns som att de alltid har funnits och förmodligen alltid kommer att finnas kvar i våra minnen. Odödliga och oförglömliga.
Även om det känns som en stor förlust och oförklarligt, så är det ändå med ett leende jag tänker på de här människorna. För de har fått betyda mycket glädje och nya insikter.
Kan hända att jag inte kände dem eller ens har träffat dem på riktigt. De är ändå människor jag anser mig känna genom det som de gjorde.
Tack Ingemar, Povel, Alice och Lars. Ni kommer alltid att finnas i mitt minne.
Cecilie

Jag sover hur länge jag vill

Jag har skapat helt nya vanor på semestern. Vid halv fyra-tiden, ungefär, på morgonen alltså, så går jag och lägger mig. Sen vaknar jag vid halv elva-tiden.
Inte alls så som det är tänkt. Inte alls bra att rubba sömncykeln så där. Jag vet.
För resten av året går jag och lägger mig vid tio och sover till halv sju. Blir en del problem att vrida tillbaka klockan ett kvarts varv för att komma in i de vanorna igen.
Nu är det så att det är helt självvalt hur mitt dygn ser ut. Jag skulle också kunna ha mina vanliga rutiner. När jag är ledig så vill jag ändå göra som jag vill och inte vara slav under mina egna rutiner.
Cecilie