Lev Livet Levande får lysande recension!

Jag är så glad, vi har fått en helt lysande recension i Kristdemokraten.
Anneli Leijel skriver bland annat:

"Lev livet levande är en starkt positiv bok, utan att vara hurtfrisk.
Författarna vågar lyfta fram allt det jobbiga och hemska i sina liv och gör det
på ett enkelt och osentimentalt sätt.Med sig själva som levande exempel visar
de på en framkomlig väg till ett sant och ärligt liv där kropp och själ lever i harmoni.

Det är lätt att sugas in i boken[...]Båda har också lyckats med konsten att skriva lätt och medryckande om ett svårt ämne.

Slutsatsen är att det är möjligt att förändra sitt liv.
Men det tar tid och det måste få göra det.
Och det är bara du själv som har ansvar för ditt liv."
Läs mer >>

Min första riktiga recension - vilken glädje!
/Kia

Lev Livet Levande kursbok på Lärarhögskolan!

Ännu ett glädjebud - boken Lev Livet Levande blir kursbok på Lärarhögskolan!!
Det här citatet ska jag lägga in på websidan imorgon:

"Kropp, kunskap och självuppfattning hör ihop. Boken berättar personligt och inspirerande om hur de hänger ihop. Jag sträckläste den. Ska sätta upp den på litteraturlistan på mina kurser på Lärarhögskolan."
Kajsa Söderlundh, högskoleadjunkt
Lärare i retorik och Feldenkrais


Stolt och mycket glad
Kia

Nina Jansdotter rekommenderar Lev Livet Levande!

Jag blir så glad! Nina Jansdotter som själv är inne på upploppet med att skriva färdigt sin sjätte bok har läst vår bok, Lev Livet Levande. Så här tyckte hon:

"Lev livet levande är en personligt skriven och mycket tankeväckande bok om
krav, stress och att ta ansvar för sitt eget liv. Boken är skriven på ett
lättläst och inspirerande vis, om ett "tungt" ämne fast med glimten i ögat."

Nina Jansdotter, Beteendevetare och Författare

Det var minst sagt gott betyg! Och vi får använda det i vår marknadsföring - kan det bli bättre?! ;-)

/Kia

Allt jag ville veta och lite till

...fick jag veta om kyssar. Stephan Rössner har skrivit en underhållande och faktaspäckad artikel i Svenskan. Bland annat så står det att man inte gör av med mer än 6 kalorier per minut när man kysser. Det har jag svårt att tro!

Om du funderat över hur schimpanser gör när de kysser varandra och om de gör det överhuvudtaget så har du din chans att äntligen få veta....

Kia

Hur få bättre vård och upprättelse för fel?

I Svenskan finns en artikel där Göran Hägglund bland annat föreslår att man ska få lämna in anonyma anmälningar när det begåtts fel i vården. I slutet av artikeln står det så här:

"Hägglund är också tveksam till att ändra på något i patientskadeförsäkringen. Han menar att ersättningen till den drabbade inte är det viktigaste.

–Nej snarare handlar det om upprättelse ungefär som för ett brottsoffer. Att patienten får träffa den vårdpersonal som gjort fel och att någon ber om ursäkt, säger han."

Jag håller med om att det är oerhört viktigt att få upprättelse och ursäkt. Många får inte ens det. Jag själv hade tur och fick träffa en vettig områdeschef som så gott hon kunde försökte förklara hur så mycket hade kunnat gå så fel. Det var verkligen skönt att få förklaringar och få reda ut allt.
MEN ersättningsbiten är faktiskt också viktig. Själv blev jag frisk igen fast det tog några år extra men vad tycker den som blivit skadad för livet? Självklart spelar ersättningen roll!!! Särskilt för den som helt eller delvis förhindrad att arbeta.
En ursäkt och rimlig ekonomisk ersättning borde väl vara självklart.
/Kia

Läs om oss i nya numret av PS!

I nya numret av PS! finns en artikel om oss. Där kan ni läsa om hur vi träffades och hur det kom sig att det blev en bok. Det finns förstås också många andra spännande och läsvärda artiklar.
Prenumeranter får tidningen idag, ni andra får hålla er ända till nästa vecka innan den finns att köpa i affärerna.
/Kia

Bokbeställning från Smärtguiden!

Vilken lyckodag! För det första var det rena rama festen att få se och hålla i boken vi skrivit! Äntligen var den verklig. Och WOW så nöjd jag blev med omslaget och formatet. Det blev kort och gott supersnyggt.

DESSUTOM har vi fått in en order på ett antal böcker från dr Björn Bragee som grundat Smärtguiden och som har Smärtspecialistmottagning. Där arbetar också Britt Bragée med klienter som lider av stress och smärta
Lev Livet Levande kommer inom kort att finnas i väntrummet där och även på Smärtguiden.
Vi känner oss hedrade och väldigt glada över det förtroendet.

/Kia

Bokmässan - javisst!

Lev Livet Levande kom rykande varm ur tryckpressarna till bokmässan. Siewert Öholm intervjuade mig om boken på söndag förmiddag. Han skrev också en artikel som publiceras idag i tidningen Världen idag.
Cecilie

Äntligen!

Så finns den då äntligen i tryck. Lev Livet Levande. Det har varit en fantastisk resa från att vi började prata om att skriva den tills att den nu till slut finns i tryck.
En del av en dröm är uppfylld. Det känns både bra och tomt. Mest bra.
Fast just nu finns det inte speciellt många ord kvar.
Men det kommer väl nya...
Hoppas ni är många som vill läsa och som har nytta och nöje av den!
/Kia

Matsnusk!

Det har kommit ut en ny bok om matfusket.
Många varor innehåller konstiga tillsatser, smakämnen och konserveringsmedel, även sådana som lanseras som "färska" och "äkta".

Ett hett tips är att börja läsa innehållsförteckningar och bojkotta sådana varor. Ofta är det godare att fixa själv och betydligt nyttigare.
Exempelvis är det lätt att smaksätta sin egen naturella yoghurt med färska frukter och bär istället för att köpa en färdig sockerbomb.

Jag läser numera ofta innehållsförteckningar och lägger ofta tillbaka varorna, jag blir äcklad av att läsa. Hoppas att äcklet snart sprider sig till godis också. ;-)
/Kia

Vård i rimlig tid

I DN skriver man att vårdköerna inom vissa områden växer. Dataregistret över vårdköer fungerar inte eftersom över hälften av vårdgivarna inte rapporterar in antalet köande.

För ett par år sedan hade jag anledning att kolla upp köer och vad som stod där och hur verkligheten såg ut var två helt skilda saker. Värdelöst!

Nu ska de som slarvar med inrapportering få böta genom att bli av med en del av sin ersättning - bra!
Dessutom ska det upphandlas mer vård. Hoppas det räcker till för att ha folk i evighetslånga köer kostar. Inte bara ekonomiskt. Det finns värre kostnader och dem betalar de vårdsökande och deras anhöriga...
/Kia

Singelliv dubbelt så dyrt!

Singelliv är nästan dubbelt så dyrt som att leva i tvåpersoners hushåll skriver DN .
Att det kostar mer visste jag men så mycket mer!?
De gamla vanliga spartipsen drar de i artikeln och de är ju bra.
Mest ekonomiskt verkar dock vara att hitta en sambo.
Då sparar man inte bara pengar utan även tid. Delar man på alla sysslor blir det mycket mera fritid.

Ändå blir singelhushållen fler och fler... Vad kan det bero på?
/Kia

Giftfritt tack!

Svenskan skriver att miljögiftet triclosan finns i både deodorant och tandkräm. Det är säkert inte den enda farliga ingrediensen. Och vad finns i tvål, schampo, hårspray, hudkräm, smink med mera som vi kletar på oss?

Nä, fram för naturliga och giftfria produkter!

Nu när det är så inne med miljövänlighet borde miljö- och människovänliga produkter få en försäljningsökning som heter duga!


För den som bor i Stockholm finns naturprodukter bl a här:
Moonsun
Inspira
Det finns också att beställa på Crearome

De produkterna känns betydligt mer hälsosamma!
/Kia

En fråga för alla förskolor och skolor!

Två tonåringar som tidigare gått på dagiset Tittmyran där man redan för flera år sedan införde jämställdhetspedagogik berättar i Svenskan idag.
Det borde vara varje barns (och vuxens)rätt att kunna ha breda valmöjligheter och att bli sedd för den person man är.
Genusfrågor borde vara med överallt i skolvärlden, från förskola till universitet. Så är det ännu inte.
Varför ska det behöva ta sån tid?
/Kia

Arbetet med boken börjar gå mot sitt slut

Sista tiden har vi varit väldigt upptagna med att arbeta med vår bok, "Lev Livet Levande". Idag har jag korrekturläst för fjärde gången. Det börjar kännas som att jag kan innehållet vid det här laget! Men det är fantastiskt att se boken födas på riktigt. Den har ju så länge befunnit sig i tankevärlden, men inte ute i riktiga världen.
Men snart kan nedräkningen börja!Jag längtar efter att få hålla första riktiga tryckta exet i handen. Det blir en högtidsstund.
Nu ska jag ta helg!
Kia

Låt sorgen ta sin tid

För ett par dagar sedan dog min äldsta väns pappa. Han har varit en del i mitt liv nästan från start.
Sista året är det flera nära vänners föräldrar som dött. Det väcker många känslor och en hel del funderingar. Dels självklart över döden, kärlek, relationer,saknad, tomrum och så vidare. Dels över en del praktiska saker.
Vissa anhöriga har blivit fantastiskt väl omhändertagna i alla led. Andra har blivit svikna och övergivna i sin sorg.
Nog borde det väl vara självklart att få säga farväl till den som dött, även om det råkar vara helg? Att få till ett enskilt rum med några tända ljus kan väl inte vara så svårt?!?!
Och varför ska det behöva ta veckor innan det kan bli begravning? Att behöva vänta så lång tid måste vara plågsamt. I många andra länder MÅSTE begravningen ske inom några dagar.
Så till den viktigaste frågan: Varför förväntas sorgen vara så kvickt överstökad?Varför får inte gråten och saknaden plats?
Nog är det väl ändå ganska självklart att man sörjer en älskad människa som inte finns mer.
Låt sorgen ta den tid den tar!
/Kia

Mötas utan fördomar

Människosynen är olika grumlig för olika människor. En del ser bara så långt den egna näsan räcker och kan inte förmå sig till att förstå andra människors situation. Andra är mer långsynta och kan inte se sin egen situation, utan har fullt upp med andra.
I båda dikena är det tråkigt att mötas.
Att kunna se en människa för just det hon är, med just hennes förutsättningar och egenskaper behöver inte vara svårt. Det är bara att försöka se henne utan fördomar.
Cecilie

Själen OCH kroppen, BÅDA är viktiga!

"Själen kan inte botas med piller" skriver två psykoanalytiker i en mycket intressant artikel i Svenskan idag.

De lyfter fram flera intressanta synpunkter:

"Med fokus på en till synes medicinsk ­problematik hamnar vårdpolitik och åtgärder i kortsiktiga, dyrköpta, lösningar.
En i längden hållbar samhälls- och hälsobefrämjande utveckling borde skifta fokus. Vi måste stanna upp och lyssna till individens symptom. För detta krävs reflektionsutrymme.
Sjukvården behöver moderniseras och införa ett psykologiskt behandlingsansvar jämte det medicinska.".

Här håller jag absolut med. Fast jag ser det bredare än så. Vården borde arbeta mycket mera förebyggande. Kroppen och livsstilen är viktig och borde ges betydligt större plats. Men att införa psykologiskt behandlingsansvar är lysande. Allför många valsar runt i vården för problem som i grunden är psykiska, men som får fysiska uttryck. Dessutom kan både fysiska och psykiska problem förvärras av dåligt psykologiskt omhändertagande. Fråga alla långtidssjukskriva till exempel! Hur många av dessa har inte fått försämrat hälsotillstånd av just det!

"Genom att sjukförklara och medicinera sunda själsliga reaktioner ges människans kroppsliga uttryck företräde.
Detta överbelastar den somatiska vården och ger en outtalad signal om att själen måste hållas tillbaka. Det borde vara en självklarhet med rutiner för direkt remitterande från primärvård till psykologisk behandling."

Ja, psykologisk behandling är ju vad många vill ha och frågar efter. Gärna i ett tidigt skede dessutom. Se tex vad jag skrev i gårdagens inlägg. Jag tror verkligen att det finns oerhört mycket lidande och pengar att spara på att ge snabb psykologisk hjälp. Sedan vore det förstås även önskvärt med ett öppnare klimat där människor törs tala om sina problem med varandra. Vi är alla mänskliga!

"Det är beklämmande att sjukvården i 2000-talets Sverige saknar ett adekvat perspektiv på hela människan."

Här kan jag bara instämma!

"Det krävs mod att blicka inåt. Men där finns livskraften, vilja och egenart. I Sverige ligger locket på. Här gömmer vi vår innersta, brinnande längtan i offentligheten, inför varandra och i slutänden för oss själva.Av hemligheterna blir man orkeslös, en sömngångare. Vi har nu ett allvarligt samhällsproblem: överdimensionerade sjukskrivningar och alltför många förtidspensioneringar. Det är dags att vakna.
I dag satsar vi stort på att vara en it-­nation i frontlinjen. Teknologiska framsteg har blivit en självklarhet.
Låt oss även lägga resurserna på en första klassens vårdideologi, den som beaktar hela människan."

Instämmer igen! Men återigen med tillägget att vi alla kan göra något för att förändra. Om vi alla vågar vara lite öppnare och tala om vårt innersta behöver problemen inte bli så stora. Vi behöver också ett öppnare och mer tillåtande klimat där det är ok att ta upp svåra frågor. Det får vi hjälpas åt med.
/Kia

Något för andra att ta efter!

Svenskan rapporterar om ett lyckat psykiatriprojekt i Södertälje.
Där samarbetar man och ser till att ungdomar får snabb hjälp. Antingen hjälp direkt eller senast inom en vecka. Det har lett till att färre utvecklar psykisk sjukdom. De flesta klarar sig med ganska korta insatser, ca 5-6 samtal.

Ja, självklart kan tyckas. Ju fortare man får hjälp desto mindre har problemet hunnit påverka psyket och livet.
Jämför att rengöra ett litet sår på foten. Eller vänta tills kallbrand utvecklats och
hela benet måste amputeras. Det är så psykvården ofta fungerar. Med långa väntetider för hjälp. Om den hjälpsökande ens får någon. Det finns alltför många som väntar på hjälp medan kallbranden sprider sig.

Det är härligt att läsa exempel på något inom psykiatrin som fungerar. Låt det gärna sprida sig!Tänk så mycket lidande och pengar det skulle spara
/Kia

Sätt stopp!

Slaveri i Sverige finns det verkligen?Aningslöst vill jag först tro att slaveriet är utrotat.Åtminstone här i civiliserade Sverige. Artikeln i DN säger något annat.
Det är fruktansvärt. Hur kan man behandla människor på det här viset?

"Victor Cifuentes från Internationellt flyktingcentrum säger att det finns minst 6.000 människor som utnyttjas som gratis eller billig arbetskraft i Sverige just nu. Inför hotet att bli utkastade ur landet tvingas de arbeta hårt för några kronor i timmen"

För att inte tala om hur det ser ut i världen:

"Enligt FN är människohandel den tredje mest lukrativa illegala handeln efter narkotika och vapen. Enlig sociologiprofessor Kevin Bales finns det 27 miljoner slavar i världen."

27 miljoner - det är fullkomligt ofattbart! Det är ändå år 2007.

Stoppa slaveriet!


/Kia

Fyndigt uttryckt!

Karin Thunberg skriver i Svenskan och jag brukar läsa med stor behållning. Här skriver hon om sjukdom, kropp och Försäkringskassa. Vi är nog många som har "politiskt inkorrekta kroppar".
Läs och begrunda!
Kia

Ibland är det bättre att stanna kvar

Det finns perioder då jag sökt förändring. Något måste hända, för annars spricker jag! Nytt jobb, ny bostad. Vad som helst, bara något händer, har jag tänkt.
Så virrar jag in mig i tankegångar och söker jobb och bostäder.
Så när jag sitter där på anställningsintervjun och hör vad arbetsgivaren vill att jag ska göra, kommer jag på mig själv med att tänka: Oj, jag som har det så bra nu, ska jag offra det för det här?
Eller så går jag på visningar och börjar buda. Plötsligt står jag med högsta budet och allvaret kommer ikapp. Ska jag verkligen lämna det jag har för att flytta dit?
Kanske behöver jag ibland utmana mig själv och vara så nära en förändring jag bara kan för att känna att jag faktiskt är helt nöjd med det jag redan har.
Ibland räcker det med att ändra lite grann i arbetsuppgifterna, så blir det roligare och mer utmanande. Men jag kan stanna kvar där jag är.
Eller byta gardiner.
Förändring är inte alltid det bästa!
Cecilie

Tiden sugs upp i en dammsugare

Läste en mysdeckare för mina döttrar häromkvällen, Trollkarlarna från Wittenberg av Martin Widmark. Den handlar om två trollkarlar som stjäl människors tid, genom att omvandla den sparade tiden till materia, som de sedan suger upp i en dammsugare.
Människorna i den av trollkarlarna drabbade staden blev stressade och det visade sig att det fanns ett klart samband mellan stjärnfall och antalet sjukskrivningar.
Ibland behövs det som ska sägas, uttalas i en bok för barn för att en vuxen ska begripa. Nelly Rapp, som löser mysteriet, reflekterar över hur människor uppfinner saker för att vinna tid. Trots tidsvinsten blir vi stressade över att tiden inte räcker till.
Kanske är det så att några luriga trollkarlar tar den tid vi sparar på alla våra tidsbesparande uppfinningar. Eller kanske är det så att vi tänker att vi hinner göra mer än det vi ska nu när tiden finns?
Cecilie

Våga prata om det som känns svårt!

Svenskan skriver om skönhetsjakt, självskadebeteende och den osäkerhet och dåliga självbild som många unga har.
Reportern har varit med vid två olika teaterföreställningar med efterföljande diskussion. Ett bra sätt att ta upp problem tror jag eftersom det kan bli så tydligt när man får se det på scen. Att också få reda på att man inte är ensam om problem kan ge insikt och kraft.

En överläkare i psykiatri säger att:
"Sömn och det goda samtalet är de bästa skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa."

Så prata med andra! Det är bland det viktigaste du kan göra för att må bra!

/Kia

Var miljövänlig!

DN skriver att San Francisco förbjuder buteljerat vatten för att skona miljön.
Här i Sverige ökar försäljningen fast vi har kranvatten som är bra. Enligt konsumentföreningen Stockholm släppte vattentransporterna förra året ut 34.000 ton koldioxid!

Undrar vad man kommer upp till om man räknar in fler onödiga transporter? Mjölk från Tyskland, äpplen från Argentina, kött från Irland med mera, med mera.

Genom att köpa produkter som är närproducerade kan vi göra mycket för miljön. Går vi över till vanligt kranvatten istället för buteljerat vatten, läsk eller annat och dessutom börjar äta mer vegetariskt gör vi en insats för både vår inre och yttre miljö.

Om vi alla gör några små förändringar blir det stor skillnad totalt sett.
/Kia

Lämna plats för kreativiteten!

Kreativitet behöver bland annnat tid, ett gott klimat och ett gott skratt för att kunna blomma.
På många arbetsplatser får kreativiteten alldeles för lite utrymme.
Men tänk vad det gör för arbetslusten och livsglädjen att få utlopp för sin kreativitet.
Läs artikeln, den var riktigt intressant!
Kia

Ta kontrollen där det går

Just nu är jobbet frustrerande. Det är journalistkonflikt och allt går väldigt trögt. Alla måste jobba i sitt arbetsschema, varken mer eller mindre. De som inte är i tjänst vissa dagar kan man inte ens ringa till för att komma överens om en tid.
Alla beter sig så där trögt och konstigt som skapar irritation och stress.
I går tvingade jag mig själv att backa två meter för att betrakta min situation på avstånd. Då kunde jag se att inget av det som händer kan jag egentligen göra något åt. Det ligger utanför min kontroll och jag kan bara göra det bästa av situationen. Allt det som står i min makt att utföra, det gör jag. Resten får jag lämna.
Ofta i livet är det så. Det är onödigt att hetsa upp sig över saker som ändå inte går att förändra. Ibland kan frustration leda till nya innovativa lösningar som för utvecklingen framåt. Då är det bra. Men journalistkonflikter och försenade tunnelbanor är saker som står utanför min kontroll. Saker jag får finna mig i. Om jag inte ska välja att börja engagera mig i facket och börja köra tunnelbanetåg.
Idag ska jag ägna mig åt saker som ligger innanför min kontroll.
Cecilie

Hösten är härlig

Det är konstigt hur det är. Länge har jag våndats över den här dagen då barnen ska börja i skolan. Hur ska vi efter en lång sommar komma ihåg att gå upp på morgonen? Hur ska vi kunna vänja oss vid att följa ett schema? Och svårast av allt, hur ska vi motivera oss till att inordna oss i rutiner?
Jag hade inte behövt oroa mig. När klockan ringde klockan 6 i morse hoppade alla upp ur sängen utan att jag behövde tjata. Det kändes skönt att äta frukost före sju. Barnen kunde inte komma nog snabbt iväg. Med schemat i handen på väg hem med hunden kände jag frid och ro över att äntligen ha tider att förhålla mig till. Rutiner. Mmmm.
Till och med den kyliga morgonluften kändes uppfriskande.
Äntligen höst!
Cecilie

Klokt att tveka

Regeringen tvekar att införa ytterligare karensdagar och det är nog klokt.
För många låginkomsttagare skulle en ytterligare karensdag betyda att man inte har råd att stanna hemma vid sjukdom. Eftersom korttidsfrånvaro ofta beror på smittsamma sjukdomar skulle de därigenom komma till jobbet och smitta ner sina arbetskamrater och kunder/patienter/brukare.
Dessutom brukar det ta längre tid att bli frisk och lättare att drabbas av andra sjukdomar om man inte sköter om sig när man är sjuk.
En extra karensdag kan därför bli ett dyrt sätt att försöka spara.
/Kia

Sjukskrivning medicin för system som inte fungerar

Enligt Försäkringskassan ska sjukskrivningarna tydligen minskas genom att folk förstår att de inte är bra att vara sjukskriven. Inte för att de får behandling och blir friska?
Vi som varit långtidssjukskrivna vet att enbart sjukskrivning inte hjälper. Problemet är väntetiden på behandling och ett system som är som gjort för att försvåra och fördröja rehab och arbetsåtergång. Se över vård och rehabsystem istället!

Här är några häpnadsväckande citat:
"Försäkringskassans mål är att få ner ohälsotalet till 37 dagar år 2008. Bertil Thorslund tror att de kommer att lyckas med det. Delvis genom samarbete med arbetsförmedlingen för att få tillbaka människor i arbete, men också eftersom medvetenheten om att sjukskrivningar "inte är någon medicin" ökar, menar han.

- Många människor har nog kommit på att lång sjukskrivning kan leda till utslagning och har sett det ske med andra i deras omgivning. Jag tror att folk har tagit till sig budskapet på olika nivåer. Att det politiska budskapet har varit att vi måste få ner sjukskrivningarna tror jag också har stor betydelse, säger Bertil Thorslund."

Jag är nästan mållös. Men bara nästan.
Kia

Berätta om hur du mår

Att vara ensam om sina tankar är inte alltid bra. Speciellt då tankarna blir destruktiva och negativa är det oerhört viktigt att tala med någon annan om det. I Svenska Dagbladet
idag berättas om att personer med få sociala kontakter oftare drabbas av psykisk ohälsa än andra. I en rapport från Folkhälsoinstitutet framkommer att det är fler kvinnor än män, fler yngre än äldre och fler utlandsfödda än svenskfödda som drabbas av ohälsa.
Tyvärr är det ofta så att isoleringen blir självvald i större utsträckning när man drabbas av psykisk ohälsa vilket inte gör det lättare att komma tillbaka.
I samma tidning slås ett slag för att det är i svagheten den verkliga styrkan finns.
”…det är när jag är som svagast som jag kan åstadkomma underverk.”
Hon berättar för Karin Thunberg om hur hennes sista tid med maken Tore Zetterholm blev de starkaste. Att glädjen som fanns i kampen på gränsen till livets slut var smittande. Gåtan om livet och existensen finns i det svaga, menar hon.
”-Där försvinner alla föreställningar om vad som är ett värdefullt, gott eller rätt liv. Vågar jag vistas i detta intet kommer nya tankar, nya sanningar och möjligheter.”
Hur är det möjligt att det är i svagheten som det starka finns? Stoika Hristova beskriver det så här:
”-Eftersom jag är befriad från egoism, jag dömer ingen, kräver inget. Jag befinner mig i ett tillstånd som är genomlyst av det – mänskligt sett – omöjliga.”
På ett sätt känns det svårt att ta till sig det paradoxala. Ändå köper jag prästen Stoika Hristovas ord med en gång jag läser det. För jag har precis funderat i samma tankespår. Även om det verkar helt kört, så finns det ändå en framkomlig väg vidare, ibland en aningens vid sidan av det etablerade och kända.
Att berätta för någon annan om hur man mår är ofta första steget.
Cecilie

Husmark Pehrsson - stressad men inte utbränd

Husmark Pehrsson berättar att hon varit utbränd och stannat hemma i tre dagar för detta?!?!?! Stressad var hon säkert men utbränd - NEJ!
Har man efter tre dagars vila blivit så bra att man kan gå och jobba är man väldigt långt ifrån utbränd. Från lite trötthet till utbrändhet är det en lång och hård väg kvar. Från utbrändhet till frisk är det en ännu längre och tuffare väg.
Särskilt om man inte får någon hjälp, ständigt blir ifrågasatt och dessutom inte ska få något att leva på.

Husmark Pehrsson har helt rätt i att långa sjukskrivningar inte är bra. Med rätt behandling och anpassade arbetsuppgifter skulle många stressjuka kunna komma tillbaka väldigt mycket tidigare än vad som sker nu.
Då krävs också betydligt bättre insatser och samarbete mellan olika aktörer så att individanpassade åtgärder sätts in i rätt tid.
Kanske kan en förändring av företagshälsovården vara ett steg i rätt riktning. Givetvis under förutsättning att resurserna blir en tillgång för alla anställda, inte bara för dem anställda i stora organisationer som har råd.
Man bör självklart också se över vilken hjälp arbetslösa, studenter och andra grupper får.
Här finns mycket att göra som kan minska både lidande och kostnader.
/Kia

En perfekt dag

Idag har jag haft en underbar dag. Den började med att jag gick ut för att börja ta bort stammen av den björk som tidigare stod på min tomt. Då kom en av mina äldre grannar förbi och vi småpratade en stund. Han erbjöd mig att hugga upp stammen, så att jag kan lägga klabbarna på tork. Jag sa att om han gjorde det, skulle han självklart få ved till sig själv också.
Sedan kom en annan granne förbi, en kvinna i samma ålder som jag. Vi pratade bort den tid som jag egentligen skulle ha flyttat bort trädet, om livet och meningen med det.
Jag kom på att jag måste skynda mig, för jag hade bestämt att jag skulle träffa en av mina frilansreportrar för att äta lunch och tala om den kommande hösten. På vägen dit fick jag ett telefonsamtal med ett fantastiskt erbjudande.
Lunchen, fiskgratäng med potatismos, var oerhört trevlig och jag och frilansreportern skrattade mycket och kände stor entusiasm både över vårt gemensamma projekt och över att våra vägar hade korsats så lyckosamt.
På vägen hem ringde jag till mina föräldrar. De kom över för att hjälpa mig med björken. Vi jobbade tillsammans i tre timmar, sen var alla löv borta från min lilla gräsmatta. Vi åt pizza och skrattade åt att vi sett ut som påfåglar när vi släpade björkriset bakom ryggen bort till skogsgläntan till deras framtida omvandling till mull.
Jag gick ut med min gulliga blandrashund Fluff efter det och talade med två goda vänner när vi kom hem igen.
På tv visade de En kvinnas doft med Al Pascino. En perfekt avslutning på en perfekt dag!
Cecilie

Skriverierna om sjukskrivning och utbrändhet fortsätter

DN fortsätter att skriva om utbrändhet och sjukskrivning och tar upp ett fall. Det Annette Holmström berättar om i artikeln tror jag många utbrända kan känna igen. Bland annat hur viktigt det är att träffa andra utbrända och att lära sig prioritera och sätta gränser.
Samt förstås kampen för att få hjälp. Även många som faktiskt har en arbetsgivare känner igen den.

I en anslutande artikel intervjuas Marie Åsberg professor emeritus i psykiatri om utmattningssyndrom. Kort men faktaspäckat och intressant. En nyckelmening:
"Den drabbade behöver hjälp att lära sig hantera stressen."

Det är den hjälpen allför många inte får enligt min erfarenhet.

Förhoppningsvis fungerar debatten som en välbehövlig väckarklocka för många. Förhoppningsvis leder den till en annan syn och bättre behandling för stressjuka.
/Kia

Samla hjärnan och börja jobba

Två dagar på jobbet och redan trött! Kanske egentligen inte särskilt konstigt, med tanke på hur länge jag har varit ledig och hur lite jag har funderat på jobbet under sommaren.
Semester är att vara ledig från jobbet, tänker jag. Inte ta med sig oron till hängmattan.
Då blir det också en lite långsammare start då hjärnan långsamt får vänja sig vid att tänka jobbtankar. Helt ärligt var jag orolig första dan över att jag inte fick en enda idé. Kan idéer plötsligt ta slut? Blir sidorna i tidningen tomma då?
En arbetskamrat sa till mig så här: Var inte orolig, för mig tog det bara ett par dagar innan jag var lika inne i arbetet igen, och lika stressad.
Det, däremot, oroar mig mycket!
/Cecilie

Socialstyrelsen backar- BRA

Socialstyrelsen backar nu när det gäller det omskrivna förslaget om noll sjukskrivning för utmattningssyndrom.
Bättre sent än aldrig kan man väl säga. Men bäst hade varit att inte släppa ett förslag som är illa genomarbetat och utan vetenskapligt belägg.
Den oro och den försämring i sjukdomen som det säkert har skapat för många sjuka är totalt onödig. De har tillräckligt att kämpa med ändå. Att få behandling och bli friska till exempel.
/Kia

Nya riktlinjerna för sjukskrivning inhumana

På DN debatt skriver idag Jan Herlofson ett utmärkt inlägg. Han kritiserar de nya riktlinjerna för sjukskrivning när det gäller stressjukdomar hårt.

"I medier berättar personer med stressrelaterad ohälsa hur de förgäves försökt få lämplig behandling och stöd för att komma tillbaka till arbetet. Det enda de har fått är sjukskrivning. Nu ska de inte ens få det!"

I den rapport som Socialstyrelsen gav ut 2003 (som Jan Herlofson var huvudansvarig för)finns bra behandlingsförslag. Men hur många patienter har fått denna behandling?


"På Socialstyrelsen är man naturligtvis inte ovetande om att rehabiliterande vårdverksamheter befinner sig på vårdens skuggsida med låg status och inadekvat ekonomi. Just därför borde man i humanismens namn prioritera att offentligt uppmärksamma den problematiken i stället. "

Som jag skrivit förut är min erfarenhet att endast de som har stor tur eller som slåss för livet får någon rehabilitering. De flesta blir utan. Åtminstone de första åren. En del får aldrig hjälp utan till slut blir det förtidspension.

"Hur skulle det i stället vara om själva mötet med patienten tas på större allvar? Med en expert- och teknikinriktad sjukvård riskerar vi att passivisera individer. De blir objekt för vårdens åtgärder snarare än behandlingsdelaktiga subjekt med egna önskningar och egen ansvarskänsla. När det handlar om stressrelaterad ohälsa är det ett särskilt allvarligt felgrepp. Här gäller det i stället att på olika sätt stötta patienten att ta itu med sin livssituation för att själv ändra på det som måste ändras, vare sig det är faktorer i omgivningen, eller om det rör sig om egna problem eller personliga svagheter."

JAAA! Så rätt. Inte bara när det gäller stressjukdomar. Självklart bör man få hjälp att utforma sin egen handlingskompetens för att få ett friskare liv i långt perspektiv.

Jag hoppas många läser DN debatt idag och tar till sig informationen. Det behövs!
/Kia

Nystart eller pyspunka

Svenskan skriver idag om den nystart många gör till hösten.
Eller ska vi kalla det rivstart?
Många kastar sig över höstens kurser, köper nytt gymkort, bokar in diverse träffar, sätter igång nya projekt på jobbet osv. Tiden blir fullständigt intecknad för aktiviteter.
Men vilan då?
Den finns det inte plats för.

Jag vet, det är jättesvårt att begränsa sig. När det nu finns så otroligt mycket intressant att göra. Jag håller just nu på att överlägga med mig själv om vilka aktiviteter jag ska välja bort av alla de jag vill göra.
Det är svårt men en nödvändighet för att må bra.
Det är också en nödvändighet för att slutföra projekten.
För om jag påbörjar alltför mycket kommer jag inte att orka och då kommer de rinna ut i sanden.
För mig funkar det bäst när jag sovrar hårt bland aktivitererna, lämnar plats för att träffa folk och ha kul och sist men inte minst, ser till att ha en del tomma rutor för vila.
/Kia

Stormen har bedarrat

Tänk så fort det blev tyst igen. I fredags stormade det för fullt kring Försäkringskassans nya riktlinjer för sjukskrivning. Alla tidningarna tog upp det och det var på alla nyhetssändningar i radio och på tv.
Det var fredagens mest bloggade nyhet.
Idag, söndag, står det inte en rad om det i morgontidningarna.
Nyheten tvärdog.
Åtminstone för media.

Hur är det för alla sjukskrivna och sjukpensionerade tro?
För många lever den nog vidare som en skärva som skaver i själen, som en klump i halsen eller som magont.

Vad kommer att hända framöver?
Ja hur det här faller ut vet vi ju inte än och kanske blir skillnaden inte så dramatisk som media har velat få det till. Förslaget lämnar utrymme för individuella ställningstaganden och de flesta läkare kommer väl också att göra sådana.
Man kan ju inte heller bara friskskrivna folk över en natt, särskilt inte den som varit/är långtidssjukskriven.

Det goda som kan komma ur det här förslaget är att folk får snabbare behandling. Det vore en välgärning!
/Kia

DN:ns ledare

DN:s ledare inleder så här:
"Socialstyrelsen och Försäkringskassan filar på de nya riktlinjerna för sjukskrivning. Det är ett arbete som imponerar."

Jag är inte särskilt imponerad.
Jag håller med om att det finns bra inslag i de nya riktlinjerna. Det är helt rätt att bara sjukskrivning inte leder till att människor blir friska.
Men i inledningsskedet, när man precis gått i väggen, kan det vara en nödvändighet. Själv hade jag ingen som helst arbetsförmåga i det skedet.
Man kan också behöva vara deltidssjukskriven på vägen tillbaka för att överhuvudtaget kunna komma tillbaka.

"Som behandling av utmattningssyndrom föreslår Socialstyrelsen stressidentifiering, avspänningsövningar samt regelbundna mat-, sov- och motionsvanor. "

ja, självklart är ovanstående viktigt att arbeta med. Hur viktigt och hur hälsobringande det är vet man inte förrän efter en lång tid. Hur många får hjälp med ovanstående? Hur många orkar på egen hand ta tag i detta när de är sjuka?

"Det handlar också om ett perspektivskifte. Från att se patienten som ett viljelöst offer som ska behandlas till en aktör som till viss del själv bär ansvar för sin hälsa."

Bra! Självklart ska patienten ses som en samarbetspartner och vara delaktig i att förbättra sitt hälsotillstånd. Men man måste ta hänsyn till i vilket tillstånd patienten befinner sig.
För den som är fullkomligt utslagen är det omöjligt att vara en aktiv aktör. Det kan man bli i ett senare skede.
Dessutom är ohälsa inte bara ett problem för individen utan det finns flera nivåer som bör beaktas och som påverkar individen.

Det finns hur mycket som helst att resonera kring i detta men jag vill bara åter påpeka det centrala:
Att förebygga ohälsa borde vara prioritet ett.
Blir människor ändå sjuka bör de få adekvat, individanpassad behandling så snart det är möjligt.
Då behöver sjukskrivningarna inte bli så långa och människor behöver inte bli utslagna och sjukare än de var från början.
Är det något som sjukt så är det vård och rehabsystem som verkar i motsatt riktning mot vad de är avsedda för.


/Kia
som nu ska iväg och träna och ta ansvar för min hälsa - och njuta av att svettas.

Dn om utbrändhet, sjukskrivning och behandling

Idag skriver DN om att hårdare regler ska stoppa sjukskrivning av utbrända. Enligt nya regler ska man from oktober helst inte vara sjukskriven en enda dag för utbrändhet - såvida man inte även är drabbad av svåra sömnstörningar. Då går det an med en kortare sjukskrivning.

Man har på nätet följt upp med en intervju med Aleksander Perski. Han är en av Sveriges mest kända forskare på stressområdet, verksam vid Stressmottagningen.
Perski påpekar helt riktigt att:
"Den viktigaste frågan är att patienterna får hjälp, inte hur länge de är sjukskrivna.Kampen för att minska sjukskrivningar för man bättre genom att behandla människor som blir sjuka.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Persson säger att:
- Vi ser det som inhumant att sjukskriva människor i onödan, och långvarig isolering utan hjälp är inte bra. Genom att göra rätt saker kan man få människor friska och tillbaka till arbetet fortare."

Ja, enligt min mening är det på behandling fokus ska läggas. Bara en passiviserande sjukskrivning hjälper inte, självklart måste det till behandling! Och den bör komma igång så fort det är möjligt, inte åratal efter det att sjukskrivningen blev ett faktum.
Dessutom ska behandlingens vara eller icke vara inte bero på om patienten själv lyckas få fram information om att den finns och hur man ska gå tillväga för att kunna få den.
Kampen för att få hjälp var det värsta med att vara sjukskriven. Fortfarande flera år efteråt ryser jag in i märgen när jag tänker på det.
Så ska det inte behöva vara.
Ge en mänsklig och adekvat vård så behöver människor inte bli långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade!
/Kia

Mord är läskigt på natten

Jag har börjat på en deckarkurs. Länge har jag drömt om att skriva deckare, så det var bäst att göra slag i sak.
Det är bara ett problem. Att skriva deckare innebär att man måste beskriva mord. För att beskriva ett mord måste man föreställa sig ett mord först, och beskriva det.
Som jag berättat tidigare har jag vänt lite på mitt dygn och mord och sånt skriver sig bäst på natten. Problemet är att det inte känns helt latjo att sitta ensam mitt i natten och skriva om någon som blir mördad.
I natt hade jag väldigt svårt att sova. Jag hade berättat för goda vänner om olika mordhistorier och de åkte hem tillsammans långt efter midnatt. Kvar ensam insåg jag att det redan är väldigt mörkt mitt i natten och att det säkraste var att låta alla lampor i huset få vara tända, i alla fall till gryningen.
Läste en bok och somnade. Vaknade i gryningen, släckte alla lampor och somnade om.
Vad gör man inte för konsten.
Cecilie

Tydlighet botar fördomar

Diskuterar med en vän om hur vi ser på varandra i samhället. Fördomsfrihet och öppenhet. Får jag vara som jag vill och blir jag accepterad då?
Vi kom fram till att den bild jag vill förmedla av mig själv bär jag själv ansvaret för. Om jag vill att du ska förstå och acceptera mig som jag är, så är det min skyldighet att visa upp mig. Annars blir det svårt.
Fördomsfullhet och attitydbygge frodas i okunskap och osäkerhet, om det är de flesta överens. Alltså borde fördomsfrihet och attitydförändring byggas på information och tydlighet. Vem kan ge bättre information om mig än jag?
En del av retoriken handlar om att bygga sitt ethos. Alltså det som talar om vem jag är och vilken rätt jag har att uttala mig. Om jag låter bli att tala om vem jag är, så blir lyssnaren osäker. Kanske till och med slutar lyssna.
Idag ska jag jobba extra mycket med att vara tydlig.
Cecilie

Goda nyheter!

Kaffe skyddar minnet hos kvinnor skriver Svenskan idag.
Härliga tider, precis vad jag vill höra.
Visserligen gällde detta kvinnor över 65 men det är säkert bra att börja lägga grunden i god tid. Eller åtminstone inte dåligt.
Dessutom smakar morgonkaffet så ljuvligt gott att jag hur som helst inte tänker avstå från det.
Det är viktigt att njuta!
Kia

Inget ont som inte har något gott med sig?

Åh, vad jag älskar Anna Larssons skriverier, så mitt i prick och så kul.
Jag läste just den här kolumnen om teletjänster och kundtjänst. Helt underbar!
Igenkänningsfaktorn är hög.
Läs och njut..
Kia

Förbättringsförslag för psykiatrin

"Psykvården behöver en flexiblare struktur med fler nivåer där människor i kris kan få hjälp - innan de hamnar på psykakuten." Står det i DNs ledare idag.

"Varje år beräknas cirka 200.000 svenskar ha kontakt med psykiatrin. Kriser efter skilsmässor, ätstörningar, akuta psykoser, depressioner, panikångest - ont i själen har många uttryck."

I ledaren ger man också flera bra förslag till förbättringar. Exempelvis:
- Använd vårdcentralerna. Anställ flera psykologer
- Ge fler chans till korttidsterapi
- Använd internet

Utmärkta förslag! Jag vet inte hur många jag hört som sökt hjälp vid den livskris stressjukdom innebär och som fått svaret "Du är inte tillräckligt sjuk".

Nä, de är bara tillräckligt sjuka för att sjukskrivas och medicineras. Eter några år utan andra åtgärder har de så småningom sjukpensionerats.
Terapi finns det inte resurser till !?!

Jag tror många skulle behöva hjälp vid olika sorters livskriser. Om hjälpen sätts in tidigt behöver krisen inte fördjupas utan kan lösas. Ofta kan den nog lösas med ganska små resurser, kanske räcker några samtal i ett tidigt skede. Att däremot vänta med hjälpen i åratal tills krisen förvandlats till sjukdom och misär kostar mycket lidande och pengar.
Att ge snabbare och effektivare hjälp skulle ge enorma vinster både för individer och samhälle.
Kia

Nätdejting - bra eller dåligt?

Jag är lite kluven. Å ena sidan är det väl alltid bra om människor får möjlighet att träffa varandra, IRL eller på nätet. Å andra sidan verkar nätdejting ibland som något många roar sig med för att hitta den perfekta partnern. Finns det felfria människor? Om det nu till äventyrs finns någon så tror jag faktiskt inte att det skulle vara ett kap i verkligheten.
Jag har också hört några som vänsterprasslar genom att nätdejta och som inte tycker att det räknas ?! Märkligt resonemang tycker jag.


Både DN och Svenskan skriver om att företagen bakom datingtjänsterna tjänar grova pengar på att tillhandahålla alltmer avancerade funktioner. Är speeddejting något vi verkligen behöver?

Min misstänksamhet mot fenomenet kanske beror på att jag inte provat?

Kia

Odödliga människor i våra minnen

Ingemar Bergman, Povel Ramel, Alice Timander och Lars Forssell. Människor som det känns som att de alltid har funnits och förmodligen alltid kommer att finnas kvar i våra minnen. Odödliga och oförglömliga.
Även om det känns som en stor förlust och oförklarligt, så är det ändå med ett leende jag tänker på de här människorna. För de har fått betyda mycket glädje och nya insikter.
Kan hända att jag inte kände dem eller ens har träffat dem på riktigt. De är ändå människor jag anser mig känna genom det som de gjorde.
Tack Ingemar, Povel, Alice och Lars. Ni kommer alltid att finnas i mitt minne.
Cecilie

Jag sover hur länge jag vill

Jag har skapat helt nya vanor på semestern. Vid halv fyra-tiden, ungefär, på morgonen alltså, så går jag och lägger mig. Sen vaknar jag vid halv elva-tiden.
Inte alls så som det är tänkt. Inte alls bra att rubba sömncykeln så där. Jag vet.
För resten av året går jag och lägger mig vid tio och sover till halv sju. Blir en del problem att vrida tillbaka klockan ett kvarts varv för att komma in i de vanorna igen.
Nu är det så att det är helt självvalt hur mitt dygn ser ut. Jag skulle också kunna ha mina vanliga rutiner. När jag är ledig så vill jag ändå göra som jag vill och inte vara slav under mina egna rutiner.
Cecilie

Böter för överviktiga - ett skämt?!?

Amerikanska företag tvingar överviktiga att böta skriver Svenskan. Även människor med högt blodtryck och/eller höga kolestrolvärden ska betala. De två sistnämnda kan dessutom orsakas av ärftliga faktorer och ligga högt oavsett vilken livsstil man har, ska de ändå böta?

Vad blir nästa steg? Ska man inte i konsekvensens namn även konditionstesta de anställda? Att ha dålig kondition och inte röra på sig är ju farligare än att vara fet.
Och tänk bara på alla som sprider elände omkring sig, som pratar skit om andra, som skäller på andra, som smiter från uppgifter, som maskar och så vidare i all oändlighet. Tänk så många förhöjda blodtryck det orsakar! Det bör väl rimligtvis kosta minst lika mycket i böter?

En intressant fråga är vad man gör med de hälsosamma människorna som sprider positivitet och som har en hälsosam livsstil. Är det dem som inkasserar böterna för att få uppmuntran?

Nä, skämt åsido, det här var väl ändå en dum idé.
Ge istället dem med riskbeetenden hjälp, stöd och uppmuntran och glöm inte att premiera dem som lever hälsosamt i många aspekter.

Kia

Nu ska jag göra helt om

Det ska bli riktigt spännande att totalt byta åsikt. Innan sommaruppehållet argumenterade jag FÖR dödshjälp på retorikkursen jag går.
Imorgon ska jag argumentera EMOT.
Det är rätt intressant att se på ämnet ur en helt annan synvinkel. Faktiskt så intressant att jag ska försöka göra det oftare. Inte bara på retorikkursen utan även annars. Det var lärorikt.
Men jag håller ändå fast vid min ursprungliga åsikt.
Att se saken ur motsatt synkel är ändå något som jag varmt rekommenderar. Särskilt om ämnet gör dig upprörd.

Kia

Sömnbrist är en ny folksjukdom skriver DN idag. Sömnbristen orsakas enligt artikeln av oro, ångest och stress. Så många som var tredje svensk har enligt artikeln sömnstörningar.

Jag är inte förvånad.

Innan jag blev sjukskriven för stress och en lång tid under min sjuktid hade jag själv svåra sömnstörningar av just ovanstående anledningar.
När jag mådde så dåligt att jag var sjukskriven började jag göra något åt det. Då tog det tid innan åtgärderna hjälpte.Numera sover jag bra och vaknar nästan alltid innan väckarklockan ringer, pigg och glad.

Det var inget hokuspokus som ledde till den goda sömnen. Jag har helt enkelt följt diverse goda tips. Konsekvent under längre tid.
På vår hemsida finns tipsen att läsa.
Kia

Vad pågår i doktorns huvud?

PC Jersild ger oss i dagens DN en liten inblick i doktorns tänk apropå bok han nyligen läst. "How doctors think" låter som en läsvärd bok, särskilt för den auktoritetstroende.

Som vanligt har jag en en hel hög böcker som väntar på att bli lästa så jag måste nog beta av lite där först. På min "att läsa-lista" hamnar den i alla fall.
Kia

Hur bevarar man sommarkicken?

Ny energi och nya idéer. Semestertider ger ofta utrymme för nya impulser och ork som man inte trodde fanns, kommer upp ur sina gömmor.
Planer inför hösten och början till ett nytt liv är sånt som skissas på i hängmattorna och i solstolen.
Sen är det så lätt att det blir som vanligt igen när man kommer tillbaka till de vanliga gängorna på jobbet och i vardagen.
Hur ska man bevara den där sommarkicken, så att den består?
Här får du några tips:
Vänta inte till hösten med att anmäla dig till den roliga kursen du vill gå. Anmäl dig på en gång!
Ta reda på vad det är som krävs för att byta karriär och börja skissa på en handlingsplan.
Ta det lite med ro när du kommer tillbaka till jobbet, så att den nya energin räcker längre.
Börja med nya vanor direkt och vänta inte på att tillfället ska bli bättre. Det blir det aldrig.
Om du gör som du alltid har gjort kommer du att få det som du har det. Gör små förändringar, så ska du se att det blir en skillnad!

Cecilie

Ingenting förändras för att man har semester

När man åker på semester är det lätt att glömma bort att allt är som du lämnar det när du kommer tillbaka. Den här gången var jag klok i förväg och såg till att inga gamla ostar och tomater låg kvar i kylskåpet när jag åkte. Ingen kastrull låg kvar i diskhon. Alla sängar var nybäddade och golvet dammsuget.
Jag vill lova att det var skönt att komma hem till ett städat hus. Även om det dröjde nästan en vecka innan jag hade packat upp alla kläder och ställt undan väskorna.
En liten, men en detalj av största vikt, hade jag dock inte tänkt på. Och det är att alla problem och allt som ska göras, det finns också kvar när jag kommer hem. Två veckor i ett annat land och i en annan tid, ändrar inte på någonting, även om det kändes som att jag förändrades.
Därför fick jag ändå andnöd när jag kom hem till mitt städade hus. Jag kände mig lite besviken på att ingenting förändrats. Jag som hade flytt så bra.
Men nu har en vecka gått och jag har hunnit tänka efter. Innan mina två veckor i total ledighet, så var jag alldeles för trött för att göra något alls. Nu har jag fått nya krafter och en massa solenergi att använda till allt som måste fixas och göras.
Lite besviken kan jag ändå inte låta bli att vara över att inget ordar sig av sig självt. Samtidigt är det det som är livet.
Cecilie

Vad blir det till middag?

Dagens Berglin tog verkligen upp ett stort problem på ett kul sätt.
Det är ett lyxproblem men icke desto mindre problem för det.
Hur många gånger har det inte varit alldeles tomt i huvudet när det gäller mat? Så står man där i affären och ser en massa onyttigt och färdiglagat som kan te sig som en bekväm lösning när inspirationen saknas.
Ofta blir det någon gammal favorit i repris. Fast jag har hur många kokböcker och urrivna recept som helst hemma. Felet med de flesta är nog helt enkelt att de är för många ingredienser och för krångligt attt laga till.

Jag vill ha mat som är:
enkel att laga
går rätt snabbt att laga till
få ingredienser
nyttig
billig
färgrik
smakrik

Inte har jag väl för höga krav?
Kia

Försäkringskassan JO-anmäld

I veckans nyhetsbrev från Netdoktor skriver de om en läkare i Kalmar som JO anmält Försäkringskassan för att hans bedömningar gällande sjukskrivningar ständigt ifrågasätts.
Det ska bli mycket intressant att se hur detta ärende behandlas, hoppas det kommer vidare rapportering.

Kia

Förtroende för vården?

DNs ledare idag handlar om bristerna i vården och om de många självmorden. De skriver:

"Socialstyrelsen visar nu att den vård som skulle hjälpa kan bli en risk i sig. För första gången har man granskat sambandet mellan självmord och brister i vården. 153 lex Maria-fall studerades där patienter tog sitt liv inom en månad efter att de haft kontakt med psykiatrisk eller somatisk vård.
Det är en bra utredning som osminkat avslöjar att vården brast i nära hälften av fallen. Bilden tonar fram av en vård som ofta inte kan tolka självmordssignaler, inte ställer rätta frågor, inte kan göra riskbedömningar, inte skapar vårdplaner, slarvar med journalföring, brister i dialogen med patienter och anhöriga."

Ledaren återkommer senare till detta att ställa frågor kring självmordstankar, att det är det som är det viktiga.
Ja, självklart är det viktigt att ställa frågan! Allra viktigast är det nog ändå att etablera ett sådant förtroende så att den som får frågan känner att den kan svara ärligt. Dessutom måste det ju finnas resurser att hantera svaret.
Att få veta att man kanske eventuellt kan få hjälp om ett antal månader hjälper inte den som är i akut kris och som behöver hjälp NU!

Dessutom är psykisk ohälsa för många fortfarande skamligt, vilket gör det extra svårt att be om hjälp. En ändrad syn på psykisk ohälsa i samhället skulle säkert göra det lättare att söka hjälp och att göra det i ett tidigare skede.

Men då måste det som sagt också finnas förståelse och hjälp att få.
Kia

Läste om mig själv i tidningen

I onsdags var det en intervju med mig i tidningen Dagen. Jag läste den inte förrän idag, för jag har varit på semester utomlands. Och det kändes så underligt att läsa mina egna ord och se en bild på mig själv. Att läsa om den jobbiga tiden, hur jag blev sjukskriven och hur det sedan blev bra igen.
Så konstigt, fast jag vet att det är jag på bilden och att jag har sagt de där orden. Ja, jag har ju till och med läst texten innan den publicerades och ändå…
Det är ju en del år sedan nu som jag blev friskriven. (Det finns inget riktigt bra ord på att sluta vara sjukskriven.) Overkligt.
Men det står ju i tidningen, och då måste det ju vara sant.

Cecilie

Sjukfrånvaron sjunker

rapporterar DN idag. Enligt Försäkringskassans senaste siffror är det nu drygt 215 000 sjukskrivna per månad i Sverige mot 237 000 för tre år sedan.
Det går åt rätt håll under förutsättning att minskningen beror på att folk är friskare, inte att det blivit förtidspensionärer eller nekas sjukskrivning av FK fast de är sjuka.

Folksam har undersökt hur det är med ohälsan bland landets kommuner. Överkalix är landets sjukaste kommun med och Värnamo landets friskaste.

Totalt sett har kommunernas sjukfrånvaro sjunkit till 8%. Börsbolagens genomsnittliga sjukfrånvaro är på 4,8%.
Värt att notera och fundera över!

Norsjö kommun hade gått upp från plats 44 till 4 på kommunernas frisklista. De har arbetat med olika åtgärder för friskare personal och det har gett resultat.
Bra! Fler borde arbeta offensivt och genomtänkt med att främja hälsa. Där finns mycket pengar och arbetsglädje att hämta!
Kia

Vinbärsplock

En fortsättning på gårdagens skrivande nästan.
Idag har jag nämligen ägnat mig åt att skörda. Jag har plockat en massa vinbär i alla de färger.
Detta är en bärsort jag gillar att plocka. De växer i lagom höjd och det går fort att plocka om man tar hela klasen. Lite annat än att plocka smultron till exempel...
Så vinbärsplockningen är helt okey, det går fort att fylla byttan.

Men det här med att rensa är inte så kul och väldans tidsödande. Trevligast är om man är några stycken som kan sitta och prata medan man rensar, då blir det rätt gemytligt.
Men skönt att göra något praktiskt med händerna ibland, något som inte kräver något av huvudet. Det är så avkopplande. Och ovant.
Jag behöver nog plocka mer bär!
Kia

Kolonilott - vinst eller nit?

En koloniförening i Tanto firade nittiårsjubileum nyligen.
Visst är det rätt fantastiskt att vi fortfarande har koloniområden mitt i stan? Små, vackra, gröna och färgrika oaser att vandra runt i. Ofta väldigt kärleksfullt omskötta med många små skojiga detaljer att titta på.
De är guld värda. Inte bara för ägarna/brukarna utan även för oss andra som får njuta av dem.
För egen del blir jag alltid väldigt sugen på att skaffa en när jag beundrar andras. Det verkar så härligt att odla och fixa. Jag kan dagdrömma mig iväg med alla sinnen till solsken, stora skördar och smaskiga frukter, bär och grönsaker.Ahhhhh....

Så landar jag med ett magplask. Allt måste ju skötas om innan man kommer så långt som till skörd. Ofta dessutom. Det ska sås, vattnas, rensas och fixas stup i kvarten. Då inser jag att odlarambitioner inte är något för mig.
Men jag älskar att vara där.
Kia

Ny rapport från Folhälsoinstitutet

DN skriver om en ny rapport som visar att ohälsotal och negativ ekonomisk utveckling i kommunerna hänger ihop.

"I framtiden växer nödvändigheten av att hälsofrågor får en mer framskjuten plats för att ytterligare främja regional utveckling", skriver Gunnar Ågren och Bernt Lundgren"

På köpet skulle jag nog vilja mena att man främjar människors livskvalitet, kreativitet och produktivitet - vilket vinstgivande affär!
Kia

Nytt sätt att se Stockholm

Takvandring är ett sätt att se Stockholm ur en ny synvinkel.
Den guidade turen börjar 43 meter över marken i Gamla Stan. På bilden ser det både lockande och svindelframkallande ut. Nytt är det definitivt. Just i Gamla stan lär det väl vara extra vackert och kanske även extra svårt att klänga omkring på taken.

Själv tror jag att jag ska börja med en mental takvandring, det verkar vara en lagom ansträngning i ett solfattigt och sommarslött Stockholm.

Kia

Onödig oro

Svenskan skriver idag om stockholmarnas oro för att bli utsatta för brott.
75% är enligt Svenskan oroliga för att bli utsatta.
Enligt brottstatistiken var det dock bara 27% av stockholmarna som drabbades år 2006.

"Kvinnor är mer oroliga än männen för att bli överfallna och misshandlade när de går ut. Av männen oroar sig 27 procent medan 46 procent av kvinnorna gör det.

Otryggheten har fått negativa konsekvenser. Mer än 2 av 10 säger sig ha avstått från att delta i någon aktivitet för att man känt sig rädd för att bli hotad, ofredad eller utsatt för våld.

Vanligast är det att avstå från att åka buss eller tåg."

Alla vi som åker mycket kollektivt har nog varit med om stökiga situationer. Ofta är det personer som är arga av någon anledning och skriker och ibland hotar. Det brukar inte bli mer än så. Fast det är ju tillräckligt för att skapa oro. Hur ska vi andra kunna veta hur långt den arga människan är beredd att gå?

Men det får inte hindra oss från att leva, från att delta i olika aktiviteter och att använda kollektivtrafiken.
För om det hejdar oss så låter vi djungelns lag råda och rädslan snöpa oss.

Lev i frihet!
Kia

Jag klarade det!

Äntligen har jag fått kläm på det här med att uppdatera hemsidan. Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat försöken att uppdatera men lagt ner på grund av hotande vansinnesutbrott.
Det är så irriterande att inte förstå vad som går fel eller vad jag ska ta mig till för att det ska fungera. När jag inte vet så får jag gissa och se vad som händer.

Varför kan det inte vara lika lätt att uppdatera hemsidan som det är att göra ett inlägg på bloggen?
Men igår fick jag fart på hemsidesuppdaterandet och blev så lycklig att jag dansade runt som en tok!
Så nu ska jag sakta men säkert uppdatera och lägga till saker där, håll ögonen öppna!

Kia

Trivsel på jobbet

DN rapporterar om en undersökning gjord av Svenskt Kvalitetsindex om vad som får oss att trivas på jobbet. Lönen kommer rätt långt ner.
Viktigast är den egna motivationen och chefens förmåga att entusiasmera.
Mest nöjda medarbetarna finns inom jord och skogsbruk. Kan det bero på att man styr mycket själv där undrar jag?
Minst nöjda medarbetarna fins inom transportsektiorn samt inom vård och omsorg. Här undrar jag om missnöjet kan bottna i stress och en känsla av otillräcklighet? Särskilt bland dem som jobbar inom vård och omsorg. Med alla neddragningar och omorganisationer som varit i denna sektor blir det ju ofta så att färre personer ska göra mer jobb. Mänsklig omvårdnad kräver tid, engagemang och omtanke för att fungera bra - inte löpande bandprinciper och tidpress.

Kia

Märkliga manicker

Idag fick jag en liten reklamkatalog från TV-shop som jag bläddrade lite i. Vilka märkliga manicker det finns! Vem behöver alla dessa konstiga saker? Vem vill ha en egen sockervaddsmaskin? Eller en koppvärmare som kopplas till datorn? Eller en konstgjord växt som guppar med bladen om man ställer den in solen?
Katalogen var en enda stor orgie i köphysteri. Vilket gjorde mig totalt anti.
Nä, mindre prylar och mer tid till vettiga saker tycker jag.
Njut av sommaren istället för att ta hand om en triljon prylar.
Kia

DN om sjuktalen och förtidspension

DN skriver idag att sjuktalen faller men inflödet till förtidspension- eller sjuk- och aktivitetsersättningen som det egentligen heter numera är fortfarande stor.

Idag består gruppen med sjuk- och aktivitetsersättning av 550 000 personer!!
Har man väl hamnat där eller för den delen i en lång sjukskrivning är chansen att komma tillbaka liten. För att citera DN:

"Det är längden på frånvaron snarare än sjukskrivningsorsaken som avgör chansen att komma tillbaka. "

Men då är väl lösningen enkel? Ta tag i problemet från början och ge människor hjälp innan de sugits ner i sjukskrivningsträsket och drunknat!

Eftersom jag själv varit långtidssjukskriven och känner många andra som varit det så vet jag vilket stort problem det är för den som är sjuk att få hjälp. Aldrig behöver man vara så frisk och kry som när man är sjuk. För det är ju då man måste ha ork att sitta i oändliga telefonköer, söka information, fylla i massor med besvärliga blanketter, ha kontakt med diverse instanser, veta sina rättigheter och kunna slåss för den rätten. Den som inte orkar eller kan göra det blir lätt sittandes där utan någon hjälp alls och hamnar till slut i förtidspension.

Nej, bättre rehabiliteringssystem behövs!
Kia

Improvisationsteater är jättekul

Förra veckan var jag på folkhögskolan i Molkom och gick min första kurs i improvisationsteater. Det var fantastiskt kul måste jag säga. Jag hade hört innan att det skulle vara väldigt skoj så jag hade höga förväntningar. De uppfylldes med råge.
När jag åkte dit kände jag mig som en gammal urkramad disktrasa, helt slut efter en intensiv vår. När jag åkte därifrån var jag fylld av glädje och energi.
Det berodde ju förstås inte bara på själva improvisationsteatern, även om den var en mycket intensivt bidragande orsak - nä det berodde ju självklart också på övriga kursdeltagarna och kursledaren. Vilket gäng!

Vill du se bilder kan du göra det här på kursledaren
Sofies blogg
Där kan du hitta andra spännande saker också.


Filipstads tidning var där och skrev om kursen och resultatet blev denna artikel.

För min del kan jag ju helt enkelt konstatera att improvisationsteatern verkligen gav mersmak!

Kia

Gnaga på lite dinosaurieben

Dagens kuriosa; i Kina har några bybor grävt upp gamla dinosaurieben, malt ner dem och sålt som magiskt drakpulver. De trodde nämligen att benen kom från en flygande drake, en söt tanke.

Mindre mysigt är väl tanken på att mala benen till pulver för att få tillgång till magiska krafter, i min mage vänder det sig.

Inte vill jag stoppa i mig benpulver!

Å andra sidan, om jag läste innehållsförteckningen på segt godis och förstod vad det var skulle jag nog inte vilja äta det heller. Fast det har ju faktiskt fördelen att i alla fall smaka gott.

Vid närmare eftertanke är det mycket konstigt vi stoppar i oss!

Kia

Qigong - en härlig sommartradition!

Jag kommer faktiskt inte ihåg om det är tredje eller fjärde året som jag går på sommarqigong i Kungsan på tisdag och torsdag morgnar. Det är så underbart att börja dagen med en promenad dit och sedan köra qigong i cirka 30 minuter. Vilken enorm skillnad för både kropp och själ.
Synd bara att det inte är lite tidigare på morgonen, vid åtta hade passat mig perfekt, men det börjar inte förrän kl nio. (Den som väntar på nåt gott osv... ;) )

Här kan du läsa mer om sommarqigong:
http://www.gronadrakenstockholm.se/Sommartraning/sommartraning.html

Har du tid och möjlighet så prova på!

Kia

Skitviktigt!

Skitviktigt och tabubelagt är det här med toavanor. Svenskan har startat en ny artikelserie som heter Toatrubbel.
Egentligen är det väl rätt fantastiskt att det ska vara så pinsamt och förbjudet att gå på toa? Vi gör det ju alla och ändå...

Särskilt tjejer och kvinnor har svårt att få till det:
"Tjejerna i tv-serien Sex and the City ­konstaterade att första tecknet på om ett förhållande är seriöst är när man vågar gå på toa i den andres närvaro."

Vi är förmodligen rätt många som kan instämma i ovanstående. Märkligt egentligen.
Artikeln är i alla fall läsvärd och jag ser fram emot fortsättningen. Intressant med lite skitprat emellanåt kan man väl säga. ;)

Kia

Snart dags att medicinera hela befolkningen?

Både DN och Svenskan skriver idag om att det skrivs ut alltmer antidepressiv medicin till ungdomar mellan 15 och 19 år.



"Antalet depressioner hos den svenska befolkningen har ökat stadigt sedan 1980-talet. Dessutom har debuten för depression krupit ned i åldrarna."

Att flera kvinnor än män drabbas av depressioner ger man en hormonell förklaring.



På 7 år har förskrivningen av antidepp ökat med 98 % .



Precis som den här skribenten anser jag inte att detta är rimligt.



Istället för att ge människor hjälp och se över samhället och de villkor vi lever under i stort medicineras de som mår dåligt. Problemet blir individens.
Egentligen är det allas - vill vi att vårt samhälle ska se ut så här? Vill vi att att hundratusentals människor ska behöva medicineras varje dag för att stå ut eller vill vi skapa ett varmare och mänskligare samhälle där alla kan få stöd?

Själv väljer jag självklart det sistnämnda.



Kia

PS. Jag är medveten om att vissa kan behöva medicin. Dock tror jag de allra flesta är mer hjälpta av ändrade livsvillkor och medmänniskor att prata med.

Må rädslan fly

Jag har precis varit ute med hunden. Det är mörkt ute efter midnatt och det kan vara skrämmande att möta en svartklädd man med ett gitarrfodral.
Åtminstone efter att ha sett dokumentärfilmaren Michael Moores film Bowling for Columbine.
Kvar på näthinnan har jag fortfarande bilderna från skolan där eleverna mejades ned av sina kamrater med skjutvapen och ammunition som kunde ha köpts i vilken K-Mart som helst i USA. Kvar finns rösterna av rektorn som såg hur livet rann ur en flicka som blivit skjuten och som låg strax bredvid.
Kvar i minnet finns också besöket i Kanada, där människor låter bli att låsa dörren. Rädslan är obefintlig trots alla vapen som finns i omlopp.
Skillnaden, som Michael Moore lyfter fram, är att i Kanada är man inte rädd för varandra. I USA är alla människor rädda.
Och jag funderar över det där med rädslan. Hur den förlamar och gör oss blinda. Ett resonemang som har med rädsla att göra, låter helt annorlunda än när rädslan är obefintlig.
Jag har länge funderat över vem som kan tjäna på att människor är rädda. Och jag har kommit fram till att det är många. Motivet är så klart pengar.
För ett tag sen kom en kille hem till mig för att han ville sälja ett larm som både larmar om det brinner och om det blir inbrott. Min grundinställning är att jag inte är rädd. Inte för att det är en lätt sak att inte vara rädd, utan för att det är en livsprincip jag har. Något jag måste kämpa med varje dag. Jag valde ändå att tacka ja till erbjudandet. Hittills har ju ingetdera drabbat mig. Säljaren använde känsloargument och visade en hel del siffror som kan skrämma vem som helst.
Hur som helst. Rädslan är ingen bra grogrund för sunda beslut. Tvärtom är min övertygelse att det vi behöver är att bli fri från vår rädsla. Både när det gäller våra nära relationer, vårt arbetsliv och samhället vi lever i.
Se bara på DNs debattartikel häromdagen om att man inom psykvården inte vågar göra riskbedömningar om våldsbenägna människor, av rädsla för att själv råka ut för hot och våld.
Beslut som bygger på rädsla föder rädsla och osäkerhet.
Jesus visste det och sa till sina lärjungar: Var inte rädda!
Rädsla är en dålig grund för beslut.
Rädsla förlamar.
Rädsla är grogrund för hat.
Låt oss börja med oss själva och börja sluta med att vara rädda.
För livet. För sanningen. För kärleken.
Cecilie

Släpp loss din inre kraft

I går läste jag en intervju med Filippa Knutsson där hon berättar om hur hon upptäckte att det hon egentligen var rädd för i sitt liv var att bli för stark och för att hennes medarbetare skulle bli överkörda av henne.
När hon såg ett citat från Nelson Mandelas tal då han kom ut från sin långa fängelsevistelse om att det inte är vårt mörker som skrämmer oss mest, utan ljuset, vår inneboende potential, förstod hon att det hon själv gjorde var att försöka dämpa sin egen kraft.
Men det är när vi frigör vår kraft som vi äntligen blir fria och det är också då som andra människor runt omkring kan känna sig fria att släppa loss sin kraft.
Jag har själv funderat mycket på det där och har skrivit ett kapitel om det i boken Lev Livet Levande under rubriken ”Rädslan för att lyckas”. När jag läste om skaparen av klädmärket Filippa K, så började jag fantisera om hur vår värld skulle se ut om vi alla släppte loss vår inneboende kraft. Vad skulle vi kunna åstadkomma då?
Förmodligen skulle vi inte längre tassa runt som katter kring het gröt, utan ha en betydligt rakare kommunikation.
Det i sin tur skulle innebära att missförstånd skulle bli mer undantag än regel och färre meningslösa gräl och kanske till och med krig skulle kunna undvikas.
Det skulle kanske också betyda att vi skulle känna oss mindre hotade av varandra och andra, eftersom vi alla, var och en, skulle veta om vår egen inneboende potential och vara mer nöjda med våra egna liv, eftersom vi skulle leva mer i enlighet med oss själva. Då skulle vi också uppskatta varandra mer och se andra som komplement till det som vi kan bidra med.
Hur som helst kan det aldrig vara fel att försöka släppa loss den inre kraften om det så bara är till nytta och glädje för oss själva.
Cecilie

Konstig konst nu igen!

Den här gången var det en fredskonstnär som ville krossa fårskallar på Luleå- biennalens invigning
Det fick han inte.
Tur att det finns folk som tänker!
Denne så kallade fredskonstnär festade och bråkade senare så att en väktare fick ingripa. Våld mot tjänsteman lyder nu anklagelsen mot "fredskonstnären".

Ibland förstår jag mig verkligen inte på det som kallas konst. För mig blir det bara konstigt, äckligt och rent motbjudande.

Ha en trevlig midsommar och njut av ett äkta konstverk - naturen!

/Kia

Kondomreklam uppmanar till välgörenhetssex

”Gör en god gärning. Skaffa ett ligg.” Jag måste läsa budskapet två gånger för att fatta när uppmaningen på reklamskylten möter mig i mitt närmaste affärscentrum. Först blir jag lite småirriterad, sedan växer ilskan sig starkare.
När jag kommer närmare reklamskylten och läser hela budskapet inser jag att detta är RFSU:s kampanj mot hiv/aids i Zambia. Genom att köpa kondomer stöder man den kampen.
Då blir jag faktiskt lite mindre arg en stund.
Det är klart att det är lovvärt att om man nu ändå ska köpa kondomer, så kan man ju lika gärna passa på att göra en god gärning. Och kondomer är ju dessutom ett obestridligt verktyg i den kampen.
Men blir jag arg igen. Bara tanken på att ha sex för att göra en god gärning känns otroligt märklig. Det är svårt nog med sexualiteten för unga människor i dag. Att dessutom behöva ta ställning till att ha sex för en god gärning, typ välgörenhetssex, verkar heltokigt och är dessutom helt onödigt!
Även om jag som är vuxen förstår att budskapet är till för att skojsa till det lite och provocera lite, är jag inte helt säker på att det är så en 14-åring ser på det. En stor del av identitetsbyggandet sker genom reklambudskapen och hur ska man smälta det här budskapet?
Gör om och gör rätt – RFSU!
Cecilie

Tupplur, tack!

Lite rolig tycker jag själv att jag är. Det är första dagen på mitt ganska långa sommarlov. Så vaknar jag klockan fem över sex på morgonen och har hela huvudet fullt med idéer som jag får lust att skriva ned.
Hela förmiddagen har gått åt till att formulera tankarna och nu känner jag mig visserligen nöjd, men oerhört trött. Som tur är har jag sommarlov, som sagt, och har ju rätt till att bara gå och ta mig en tupplur i hängmattan.
Så får det bli!
Cecilie

En rolig dag

Idag har jag haft en riktigt rolig och lärorik dag. Jag går en retorikkurs på Södertörn, dag hade vi först seminarium där vi skulle redovisa bearbetningar av fabler. Det var mycket underhållande kan jag säga! Vilka härliga kreativa tolkningar och gestaltningar...vi fick oss några goda skratt.

Efter lunch var det föreläsning om memoria.
På det området känner jag verkligen att jag skulle behöva både en hel del kunskap och mycket träning. Stundtals känns det som om minnet är ett såll med mycket grova hål där alltför mycket bara rinner iväg.
Vi fick dock lära oss en minnesteknik där man längs en väg "la" olika saker. Vi fick lära oss att förstärka med drastiska händelser i historien som involverade det vi skulle komma ihåg. Jag med mitt dåliga minne lyckades faktiskt komma ihåg 12 saker på det här sättet!

Så här lyder den lilla historien.
Jag stiger av pendeltåget ner på plattformen som kryllar av långa vita spagettiormar som virvlar runt vristerna på mig. Går in genom glasdörrarna där det rinner en strid ström av varmt kaffe - jag skyddar mig med en gratistidning.
Åker upp för en kladdig, dallrig rulltrappa av marmelad och kommer upp till spärrarna. Där sitter en kines och försöker spruta soya på alla som går förbi.
Jag går bort till bankomaten för att ta ut pengar men det kommer bara en massa frysta gröna ärtor. Jag går till Pressbyrån istället. Det är inrymd i en jättesemla som någon hällt varm mjölk över så där är alldeles kläggigt. Jag går istället mot gångbron. Där blir alla människor förvandlade till vandrande fläskfileer. I kiosken vid bron är allt de säljer gjort av kattmat. Jag åker upp för den långa rulltrappan som är gjord av tvål, det är jobbigt att hålla sig fast där och inte glida av. Berget ovanför är vitpudrat av vetemjöl. Moas både är inklädd i en disktrasa och jag måste göra ett hål för att komma in. I entrén flammar en massa tändstickor upp.

Vad jag lärde mig komma ihåg här var alltså en inköpslista bestående av; spagetti, kaffe, marmelad, soya, ärtor, semla, fläskfilé, kattmat, tvål, vetemjöl, disktrasa, tändstickor.
Skojig övning som jag måste fortsätta leka med! Jag behöver såna här tekniker!
Kia

Snart kan du hitta oss på ett nytt ställe!

Idag har Cecilie och jag varit på Microsoft och träffat Eva Holm, projektledare för INT (Innovativa Lärarnätverket). Eva är en kreativ eldsjäl som brinner för lärande, skapande och konst. Snart lanserar hon den nya sajten på http://www.innovativalarare.se/
Vi har varit kikat på den redan idag och fått ett webbrum. Där kommer vi att bygga upp en informationsbank samt förstås ha interaktiva delar.

Så småningom ska 101 länders ITN lanseras och knytas ihop. Nätverket ska med och genom teknik inspirera och uppmuntra pedagogisk utveckling och samarbete.
I morgon lanseras den första X-bookGuiden Madagascar i webboteket. Vi kollade lite idag och kan verkligen rekommendera att du tar dig en titt imorgon. Det var något nytt och spännande.
Observera att du inte behöver vara lärare för att vara med - huvudsaken är att du är intresserad av lärande!
Själv räknar jag med att detta ska bli kul och lärorikt! Jag ser fram emot att träffa dig/er där för kreativt och givande utbyte.
Kia

Tänk först och förändra sedan!

DN skriver idag om ett moderat förslag om bland annat en andra karensdag som skulle införas i början av sjukperioden. Ytterligare karensdagar skulle sedan införas efter till exempel dag 14 eller dag 90.
I tidningen står också om andra delar i förslaget som att deltidssjukskrivna skulle vara på jobbet hela dagen men jobba i lugnare takt. Hur gör man det på till exempel ett dagis? Ingriper man lite långsammare när ett barn gör något som är farligt? Säger åt barnen att leka sakta och prata sakta eller?
Av egen erfarenhet kan jag säga att när jag jobbade 25% så fanns det ingen möjlighet för mig att klara av att vara där på heltid. När jag hade gjort mina 25 % var jag dödstrött och gick hem och vilade. Likaså när jag blivit så pass frisk att jag kunde arbeta 50%.
Hade jag inte fått gå hem och vila efter den arbetstid jag faktiskt klarade av hade jag aldrig blivit frisk och kunnat arbeta heltid igen.
Det finns ju faktiskt en orsak till att man är deltidssjukskriven!

Sedan håller jag absolut med om att det inte är bra med onödigt lång sjukskrivningstid. Det vet jag också av egen erfarenhet att det inte är bra.
Det första man behöver se över här är ju hur rehabiliteringen fungerar och de byråkratiska processer som stoppar och försenar rehab. Samt förstås hur olika aktörer kan försöka skjuta över ansvar och betalning på någon annan medans den som behöver en åtgärd helt enkelt får vara sjukskriven och vänta.

En bra del i förslag är däremot att ta bort de nivåer på 25, 50 och 75 procent sjukersättning som finns nu. Istället skulle en steglös modell införas och det vore ju mycket bättre för den som är sjuk att till exempel arbeta 20% om det är det man orkar. Istället för att som det är nu i det läget inte få arbeta alls förrän man kan arbeta 25%.

Nog finns det mycket att göra för att minska sjukskrivningarna, lidandet och alla onödiga kostnader som finns nu, men man bör nog fundera över vilka åtgärder som verkligen fungerar.
Kia

Samma förpackning med ett nytt innehåll

En gammal vän har kommit tillbaka in i mitt liv. Det var tjugo år sedan vi umgicks sist, så mycket vatten har runnit under broarna. Det märkliga är att han är sig så lik. På ett sätt känns det som att det inte har hänt någonting, att åren varit snäll mot honom. Det känns välbekant och tryggt. Som jag minns honom, har han alltid varit en god lyssnare. Det är han fortfarande.
På ett annat sätt är det som att träffa en helt ny människa. Jag vet ingenting om hur han har levt sitt liv sedan vi sågs sist. Lite vet jag i och för sig om en del av hans bekantskapskrets, men egentligen inte ändå. Vilka drömmar hade han? Vilka drömmar har han uppfyllt? Vilka besvikelser? Motgångar? Glädjeämnen?
Tiden har gått och vi har båda fyllt våra välbekanta skal med något nytt. En del som syns i rynkor och gråa hår. Men det mesta bär vi inom oss.
Det sa jag till honom också, att det är som att lära känna en helt ny människa. Allt som vi kunde förutsätta om varandra för tjugo år sedan, går inte längre att räkna med. Vi har gjort våra val. Livet har lärt oss en del som fått oss att göra saker annorlunda.
Och det är superspännande att få ta del av det nya innehållet och upptäcka en människa på nytt.
Då tänker jag att det kanske inte är helt fel att även se så på människor vi träffar varje dag. Även om förändringen knappt är märkbar när vi ser varandra ofta, så sker ständigt saker med oss och runt oss som får oss att förändras och ta nya spår.
Det värsta jag vet är när människor förutsätter att jag är som jag alltid har varit. Egentligen inte för att det skulle vara så hemskt, utan för att i verkligheten så har jag omprövat så mycket.
Förhoppningsvis har jag valt vägar som leder mig närmare mig själv. Det är min förhoppning.
Cecilie

Lek gör livet mer levande

I går var det första dagen på sommarlovet och det firade jag och mina döttrar med en heldag på Gröna Lund. Vi hade åkband alla tre, så vi kunde åka tillsammans och det gjorde vi med besked. Fyra gånger i Lustiga huset, åtta gånger Bläckfisken, fyra gånger i lilla Fritt fall, tio gånger veteranbilarna och förutom alla attraktioner som vi åkte en gång som kvasten, flygande mattan och vikingagungan, så avslutade vi besöket med att åka Nyckelpigan typ 17 gånger.
Jag kan verkligen varmt rekommendera att släppa loss barnet inuti och åka loss på ett tivoli eller leka i en lekpark. Att skratta och skrika förskräckt/förtjust är underbart härligt och vad spelar det för roll när alla andra också gör likadant.
Det blev en lång dag. Vi kom dit vid 14 och åkte inte hem förrän 22. Idag känner jag mig trött, men lycklig.
Cecilie

Äntligen sommarlov

Första dagen på sommarlovet. Väckarklockan ringde visserligen. Men jag hade ställt den på nio för att barnen skulle få se sommarlovsmorgon på tv innan planerna för dagen ska sättas i verket.
Hängmattan hänger på uteplatsen i väntan på långa sköna stunder med en bok eller bara kontemplation.
Jobbet för terminen är bakom, bara lite småjox kvar innan kalendern är tom fram till hösten.
Det enda molnet på himlen är just molnen. Det har blivit kyligare idag och solen syns bara nu och då. Samtidigt är det skönt att slippa känna att stranden drar.
Idag ska jag ta mina barn ut på en utflykt som de ännu inte vet vad det är. Förhoppningsvis blir det inte regn, för då blir min överraskning inte så kul.
Dags att fixa frukost och göra matsäck inför den kommande dagen.
Tjoho!
Cecilie

Vad göra när tekniken inte funkar?

Det är då jag inser hur beroende jag är av att det faktiskt SKA fungera. Vad göra när man inte kommer åt mejlen? När man har ärenden att uträtta och det går inte för uppkopplingen fungerar inte?
Jag måste ju säga att modemuppkopplingen jag hade förut var långsam - men det var i alla fall väldigt sällan som den krånglade. De tillfällen när den inte fungerade alls kunde räknas på ena handens fingrar.
Mitt bredband däremot är suveränt när det fungerar. Hej vad det går undan då! Tyvärr är det alltför ofta segt så att jag håller på att bli galen. Eller så blir det som igår - det fungerar inte alls. Och då står jag där och kan ingenting göra.
Nä, tekniken är helt underbar när det fungerar som det ska, då är det snabbt och enkelt. När det inte fungerar så är det verkligen en källa till irritation och trubbel. Blir det bättre med en annan bredbandsleverantör tro? Har hört att det finns dem som är ännu värre (hur det nu kan vara möjligt!)
Kia

Jag längtar efter svalka!

Detta får man nästan inte säga i det här landet men jag gör det ändå: jag gillar inte när det är varmt! De sista dagarna har det varit alldeles för varmt. Solen ligger på vardagsrumsfönstret och väggen hela eftermiddagen och kvällen. Det blir kokhett härinne. Fast jag försöker ordna korsdrag så vill det sig inte. Jag längtar efter lite svalare och gärna regn. Tväremot alla andra tycks det...eller så är det helt enkelt så att sådana önskningar håller man tyst om. Risken är ju annars att bli totalt utbuad. Ja, varsågoda, bua på. Jag vill ändå ha svalka.
Hela jag fungerar så mycket bättre och mår så mycket bättre när temperaturen är lägre. Nog måste det väl vara fler som tycker som jag?
Kia

Läkare för oberoende - bra initiativ!

Igår hade läkare för oberoende en annons i DN. Jag blev verkligen glad när jag läste den. De läkare som stod bakom annonsen är värda en eloge.
De tar upp en rad verkligt viktiga punkter som verkar vara mer eller mindre okända för de flesta men som är viktiga och borde åtgärdas. Exempelvis den alltför nära kopplingen mellan läkare och läkemedelsindustrin. Att läkemedelsföretagen stått för en stor del av läkarnas kompetensutveckling är ju inget annat än skandal tycker jag. Självklart bör de få sin kompetensutveckling av mer objektiva aktörer betalda av arbetsgivaren.
Som läkare för oberoende påpekar: Inget är gratis. Någon, någonstans betalar på något sätt vad det kostar.

Läkare för oberoende arbetar för följande punkter:
- motarbeta kommersiellt grundat sjukliggörande av friska individer.
- Uppmärksamma de konsekvenser av ett beroende av kommersiella intressen kan få för de råd läkaren ger till patienter.
- arbeta för att läkares kompetensutveckling sker oberoende av kommersiella intressen.
- Rikta uppmärksamheten på de skevheter i forskning och rapportering av forskningsresultat, som kommersiell sponsring medför.
- Bidra till en diskussion om hur läkare förvaltar samhällets resurser.
- Bidra till egen öppenhet kring ekonomiska och förskningsmässiga intressekonflikter i sjukvårdsväsendet.
- Att det ska vara självklart att upplysa om egna relevanta intressekonflikter, vid såväl muntliga som skriftliga presentationer.

Varför debatteras inte ovanstående mer? Det ligger ju också verkligen i vårt intresse som patienter att ha en öppen diskussion kring detta. Jag vill kunna lita på min läkare!
Det här är ett initiativ som förtjänar stort stöd och engagemang och något jag kommer att ta reda på mer om. Återkommer då.
Kia

Solen är farlig i för stora doser

Ännu en supervarm dag! I DN
kan man läsa om hur barn får lära sig solvett och hur man ska undvika att få hudcancer. Det här är så klart värt att notera även som vuxen. Jag kände när jag var ute med hunden runt lunchtid att utmattningen var nära, även om vi bara var ute en halvtimme. Men värmen är tryckande och solen tar!
Förutom att det är oerhört hett, så är ozonskiktet tunnare nu är normalt. Därför är det ännu farligare att sola.
Det bästa är alltså att sitta i skuggan med en stor kanna med vatten, med massor av isbitar och kanske en gnutta lime.
Cecilie

Inför tre timmars siesta!

Jag är fullständigt övertygad om att det inte är hälsosamt att arbeta när det är för varmt ute. Åtminstone fungerar inte min hjärna särskilt bra när solen gassar. Om jag någonsin tvivlar över mitt val att arbeta som frilansjournalist, så är det inte vid den här årstiden.
Efter att jag varit en kort sväng till stan idag, så kände jag mig helt däckad. Så sov jag i tre timmar när jag kom hem. Den här plötsliga hettan blir som en chock för hela systemet. Säkert har jag glömt att dricka ordentligt och att inte sitta direkt i solen.
Nu på kvällen känns luften så skön och klar och går att andas igen. Varför inte införa siesta på sommaren?
Cecilie

Snart klar

Det är så härligt, jag var på Lärarhögskolan idag och var med på ett uppsatsseminarium. En trivsam och lärorik tillställning. I övermorgon är det min tur att vara en huvudperson på en sådan tillställning. Först för att försvara min uppsats och sedan för att opponera på en annan.

Jag håller på att förbereda mig nu och det känns som att jag har pejl på det här.
Det ska bli så skönt att få avsluta. Det är faktiskt något jag verkligen gillar. Att kunna bocka av och vara klar. Särskilt när det gäller stora jobb som det här. Dessutom ett jobb jag varit så ensam om. Ibland har jag verkligen känt mig totalt ingrottad i min uppsats och varken vetat ut eller in. Tur att man har handledare!

Nä, det ska verkligen bli skönt att avsluta även om det också känns lite sorgligt. Men det finns så mycket annat som väntar! Nu står ju sommaren och knackar på dörren.
Kom in, jag är redo!
Kia

Att inte höras och synas, är det att inte finnas?

Idag läste jag två väldigt intressanta artiklar i Svenskan undrade om de hör ihop.
Den första jag läste var ingen lyssnar på mig
Och den fick mig att tänka på en rad ur doktor Glas ”Själen ryser för tomrummet”. Det är en rad som bitit sig fast i mig. För i all sin enkelhet blottar den intighetens fasor. Att inte höras är att inte synas…är att inte finnas?
Och där kom kopplingen till artikel två om 600 de självmordsom ska utredas. I den artikeln stod det om en kvinna som sökt hjälp många gånger hos psykiatrin men som inte blivit sedd och hörd. Hon tog till slut sitt liv.

Nu undrar du kanske hur jag kan tycka att de här artiklarna hör ihop? Jo, jag är övertygad om att det är oerhört viktigt att bli sedd och hörd. Blir man det så finns ett stort stöd att klara livets besvärligheter. Sånt som vi alla råkar ut för, sjukdom, svek, död, grubblerier, osäkerhet, att vi gör bort oss, utmaningar och så vidare. Har vi inte stödet kanske det blir onda tanke- och handlingsspiraler som till slut gör oss riktigt sjuka. Jag tror det är en av orsakerna till att så många mår dåligt idag; att vi inte pratar med varandra och att vi inte lyssnar ordentligt.
För ett tag sedan läste jag om någon som trodde det var bra för hjärnan att göra många saker samtidigt. Kanske det, men jag undrar om det är bra för lyssnandet? Hur ofta gör man inte flera saker på en gång och saknar därmed fokus? Man får en bred men väldigt grund uppmärksamhet istället för djup och fokuserad. Eller när samtalet avbryts av annat hela tiden och samtalstråden hela tiden klipps av. Under sådana förutsättningar, vem kan tala om svåra saker, saker som verkligen berör? Det kan i alla fall inte jag.
Att göra flera saker samtidigt och att låta telefonen avbryta samtal är något som blivit vanligare och vanligare. Samtal i lugn och ro är något som blivit allt mer sällsynt. Är det därför så många vill gå till ett proffs och prata? Där får de prata färdigt och får någon som lyssnar helhjärtat, kanske är det enda möjligheten att få någon som verkligen lyssnar?
Kanske kan vi alla bli bättre lyssnare om vi bara saktar in och prioriterar. Om vi tänker oss för och om vi bryr oss om. Då kan vi göra skillnad för våra medmänniskor.
/Kia
PS. Mer resurser till psykiatrin så att de får tid och ork att lyssna på dem som söker hjälp!

En andningspaus

Det har verkligen varit mycket på sistone. Racet med att få in uppsatsen var stressande och jag känner att det är dags att ta det lite lugnt. När jag skulle logga in här skrev jag LevLovetlevande, kan det betyda något kanske?
Ja, men visst, jag längtar efter lite lov och att ta det lugnt och det ska jag göra idag.
Imorse var jag på gymmet och tränade så svetten rann. Det är min idé om en perfekt början på dagen för sedan mår jag såååå bra! Det är underbart att ta i ordentligt, och ta ut sig ordentligt. Det allra bästa är nästan att återhämtningen går så fort när man är vältränad och att jag blir så pigg och glad av det.
Strax ska jag mecka iordning en sallad och efter maten ska jag sätta mig ute på balkongen och läsa en deckare och bara filosofera. Det är precis vad jag behöver och vad jag tänker ge mig med gott samvete. För några år sedan hade jag inte kunnat unna mig det eftersom jag har så mycket som behöver göras. Då hade jag resonerat så som så att jag måste göra allt jobb först och vila kunde jag göra sedan. Nu vet jag att jag behöver vila först för att kunna göra jobbet bra.
Ett helt annat sätt att se saken som jag mår mycket bättre av.
Så nu ska jag sätta igång och njuta och hoppas att du gör detsamma!
Kia

Lev livet idag

Att ha hittat tillbaka till arbetslivet igen efter att ha varit sjukskriven länge, innebär inte att alla prövningar därmed är slut. Att man nu är vaccinerad mot motgångar i livet. Att det aldrig mer kommer att inträffa att något händer som kommer att påverka livet så till den milda grad att det är svårt att tackla det.
Tyvärr så är jag en typisk projektmänniska. Jag tycker att när jag gör något så gör jag det en gång för alla, och sen tycker jag att jag inte mer behöver befatta mig med det. Nu går det upp för mig en och annan gång att livet inte riktigt ser ut så. Nya problem dyker upp ständigt och kanske till och med av liknande karaktär som dem jag just tagit mig igenom. Som envisa ogräs, eller som gräs som växer alltför snabbt.
Skillnaden nu är att jag idag har fler verktyg att använda mig av när krisen är framme. Jag låter mig inte sjunka så djupt eller låter det gå så långt så att det kväver mig. Jag utgår ifrån att livet går vidare, trots allt.
Att ta sig igenom svåra situationer är smärtsamt. Men det är en del av livet och därmed något vi inte kan komma ifrån. För somliga verkar det enklare, men jag tror egentligen att vi alla får vår skopa av sleven med svårigheter.
Att leva livet levande innebär att inte vara lika rädd för att möta det som är svårt, att få kraft att ta sig igenom och senare lämna somligt bakom sig med ny energi.
Varför inte börja idag!
Cecilie

När kroppen och knoppen inte vill samma sak

Det har varit en händelserik dag, minst sagt. Kanske lite väl händelserik, tycker min kropp. För bara några dagar sedan låg jag nedbäddad i feber och huvudvärk och nu säger kroppen ifrån att jag gick upp ur sängläge för tidigt.
Knoppen däremot, säger att det inte kan bli för mycket just nu, eftersom det är så många saker på gång som jag bara inte får missa.
Men när kroppen sagt sitt, då brukar det ju bli så…
Så nu har jag tagit två värktabletter och har gått och lagt mig flera timmar innan jag brukar och bara ber en stilla bön att kroppen tycker att den har vilat tillräckligt i morgon bitti.
Cecilie

Är det så farligt att få välja själv

Jag åt lunch med en föräldraledig vän häromdagen och lilla sonen satt i vagnen och såg missnöjt på. Han ville också äta, fast det egentligen var tid för att sova. Min väninna bad om ursäkt då hon drog fram barnmatsburken och matade sonen varannan tugga och tog en egen varannan.
Så berättade hon om att hon funderade på att vara hemma med sonen ett år till.
- Men det går nog inte. Vi har fått dagisplats precis där vi vill. Och om vi säger att vi vill vänta, så kanske vi hamnar sist i kön igen.
- Stopp, vänta, sa jag. Så du menar att ditt dagis ska bestämma åt dig hur länge du ska vara hemma med din son?
Min väninna berättade att några av de föräldrar som har barn i samma ålder går i samma funderingar som hon och att det kändes som att hon lämnade sin första son lite för tidigt.
Vårdnadsbidraget är omodernt, skriver i dag Mona Sahlin och två partikamrater på Svenska Dagbladets brännpunkt. I stället för att ge pengar till föräldrar som vill vara hemma mer med sina barn, tycker hon att regeringen bör satsa på att utöka förskolan och införa en jämställdhetsbonus.
Som exempel på länder som valt hennes modell tar hon Tyskland, där man satsar på att utöka förskolan.
Det som inte kommer fram i debattartikeln är att i Tyskland är förskolan väldigt lite utbredd. En av föräldrarna förväntas att vara hemma, oftast kvinnan, eller att man skaffar sig privat barnomsorg. Behovet av förskola i Tyskland är därför akut.
I Sverige har vi motsatt läge. Förskolan är väl utbyggd. Men här förväntas föräldrarna lämna sina barn på dagis allra senast då barnet är 1,5 år gammalt.
Allt fler föräldrar, som jag har talat med, vill vara hemma mer. Som väninnan som jag åt lunch med. En annan mamma som jag talat med funderar på att bli dagmamma bara för att få vara mer med sina barn.
Ett vårdnadsbidrag skulle vara ett välkommet tillskott till alla dem som valt att vara hemma längre med barnen. Varför skulle inte det vara värt något att jobba i hemmet?
Mona Sahlin menar att det blir mindre arbetskraft om fler är hemma. I veckan som gick kom en undersökning från Umeå universitet som visar att barn som har sina föräldrar hemma längre också blir bättre i skolan. Det borde ge bättre tillväxt på sikt.
Sen är jag övertygad om att alla inte kommer att välja att vara hemma mer bara för att möjligheten finns.
Vad är det som är så farligt med valfrihet?
Cecilie

Nu är uppsatsen inlämnad -oj så skönt!

Jepp, någon timme innan definitiv deadline så skickade jag in den. Då hade jag varit upp sedan gryningen och hållit på med de sista justeringarna. Hela jag var mosig och till slut tyckte jag det var bäst att skicka in den innan jag i mitt förvirrade tillstånd lyckades göra något riktigt generalfel.
På torsdag nästa vecka är det dags att försvara den och det ser jag fram emot. Nu behöver jag få sätt punkt för det här jobbet och gå vidare med annat.
Just idag med mer praktiska saker. Mitt hem ser ut som en soptipp och det är dags att röja! Jag ser verkligen fram emot att få rent och snyggt igen. Ibland är det faktiskt ett rent nöje att städa. ;)

Men först en nyttig middag. Bönsallad tror jag det blir för nu längtar jag verkligen efter bättre mat också. Jag behöver vitaminrik och uppiggande mat efter uppsatspersen.
/ Kia, med ens fruktansvärt hungrig!

Inne på upploppet

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste Cecilies inlägg; den här helgen handlar våra liv verkligen om två motsatta saker. Hon ska gotta sig och ha det bra och det unnar jag henne verkligen!
Men själv jobbar jag på som en gnu med min uppsats och nu känns det riktigt tungt. Det är mindre än ett dygn kvar till inlämning och det känns som det är så mycket kvar. Det allra värsta är väl att det är helt mitt eget fel att det blev så här stressigt i slutet, det finns ingen annan att skylla på. Det hade väl egentligen inte heller gjort saken bättre om det hade funnits någon annan att skylla på för faktum kvarstår ju, jag har massor kvar att skriva om jag ska bli klar. När jag väl har gnällt färdigt så att det inte är så synd om mig längre så ska jag fortsätta skriva och se till att jag blir klar i tid.
Som tur är har jag en belöning att se fram emot. På tisdag ska Karin ge mig aromamassage och det ska bli så skööönt! Min stackars kropp värker efter alla timmar framför datorn och huvudet är segt - en aromamassage kommer att lägga sig som en gosig snuttefilt runt hela mig. Mmmm, vad jag önskar det var tisdag.
Tills dess får jag sniffa lite på den uppiggande oljan och kavla upp ärmarna igen!
Kia

Ledigt är en förmån

Det känns underbart i slutet av denna arbetsvecka. Det har verkligen varit fullt ös, men det har varit så kul och givande att jag bara kan känna mig tillfreds. Men trött.
Nu när det är fredag och huset har tystnat för natten är det skönt med en liten stund i tystnad och eftertanke på veckan som gått, på den långa sköna helgen som ligger framför och drömmar om framtiden.
Att vila är en förmån som jag tänker utnyttja till max denna helg! Dessutom kanske man kan få se fram emot mors dag…
Sköt om dig i pingsthelgen!
Cecilie

Städa kan jag göra sen

Under vissa perioder i livet så är det verkligen fullt upp. Våren brukar vara extra hektisk för mig. Det är avslutningar och vårpicnicar. Och så ska man hinna med att avsluta allt inför sommaruppehållet. Knyta ihop trådar, hinna träffas före semestern.
Just den här våren är det mer aktiviteter än vanligt. Det är många härliga möten med människor, trevliga sammankomster i barnens skola och arbete som ska göras färdigt.
Så jag tycker nog att jag har en ganska bra ursäkt för att det inte är så städat hemma hos mig. Om sanningen ska fram är det fruktansvärt stökigt eftersom ”det där gör jag sen” har varit ett alltför ofta återkommande ord hemma hos oss under några veckor.
Nu råkar det vara så att det där ”sen” nog egentligen borde vara ”nu”.
Men det tar vi tag i en annan dag.
Cecilie