I veckan var Cecilie och jag på Åhléns och provade kläder som Tatiana, personal shopper, tagit fram åt oss. Vi hade fått tala om ungefär vad vi ville ha och så hade hon plockat ihop en massa saker, kläder, skor, smycken.
Jag för min del är inte speciellt förtjust i shoppa och hålla på att prova och plocka, av och på, hit och dit, svettigt, jobbigt, frustrerande och rent primalskriksframkallande. Usch och blä!
Men det här underlättade och det var riktigt kul att se vad Tatiana hade satt ihop som jag inte själv hade tänkt på. Där fanns massor med fina kläder och hade plånbok och garderob varit större hade jag handlat ännu mer än vad jag gjorde - och då kan jag säga att jag aldrig någonsin har köpt så mycket på en gång!
Fast då gillar jag som sagt inte att shoppa så för någon annan var det kanske den vanliga veckoransonen? Allting är ju relativt....
När vi handlade fick vi dessutom tips på att de har sömmerskor där som kan hjälpa till att fixa till de nyinköpta plaggen - det hade jag ingen aning om! Det var ju perfekt att kunna få all hjälp på ett ställe - ju mindre tid och kraft det kostar att ekipera sig desto bättre.
Det här kommer nog att bli min nya modell - att handla koncentrerat ett par gånger om året och få hjälp och service när jag gör det. För oj så mycket mindre frustrerande och så mycket roligare det var att handla så här. Dessutom kan jag koncentrera mig på att bygga upp en bra och fungerande garderob istället för att panikhandla när jag inte har något att sätta på mig. I längden blir det säkert både billigare och bättre att ta hjälp av en personal shopper då och då.
Det värsta är att man måste vara ute i god tid för kön är lång. Jag har redan bokat en tid till i höst och det gjorde jag med en lättnadens suck. Så tack för hjälpen och tålamodet Tatiana- vi ses i oktober!
/Kia
lördag 31 mars 2007
fredag 30 mars 2007
Försäkringskassans förändringsiver
Nu ska Försäkringskassan göras om. Personal ska sägas upp och organisationen ska se annorlunda ut. För försäkringstagarna kommer det ställas högre krav på egenmakt och datorvana, i och med att de flesta ärenden kommer att serveras från nätet. Den personliga servicen kommer att minskas: fyra av fem Försäkringskassor kommer att stängas.
I DN får omorganisationen kritik inom Försäkringskassan för att den inte granskats innan och att det inte gjorts någon analys av vilka effekter det kommer att få.
Min första tanke är att det finns en risk för att det blir ännu svårare för den enskilde att få ta del av sina rättigheter, att systemet blir ännu mer stelbent, om det inte också åtföljs av andra förändringar som enklare blanketter och ett annat synsätt på människor.
Försäkringskassan har genomgått förändringar på senaste år som har fått skrämmande konsekvenser för människor som blivit sjukskrivna. En vän till mig sjukskrevs av sin läkare på grund av depression och hon åt antidepressiva mediciner. Men Försäkringskassan vägrade ge henne någon ersättning. Utredningen tog flera månader och där gick hon och väntade och blev så klart inte friskare av det.
Det ska bli intressant att se hur det kommer att bli nu?
Cecilie
I DN får omorganisationen kritik inom Försäkringskassan för att den inte granskats innan och att det inte gjorts någon analys av vilka effekter det kommer att få.
Min första tanke är att det finns en risk för att det blir ännu svårare för den enskilde att få ta del av sina rättigheter, att systemet blir ännu mer stelbent, om det inte också åtföljs av andra förändringar som enklare blanketter och ett annat synsätt på människor.
Försäkringskassan har genomgått förändringar på senaste år som har fått skrämmande konsekvenser för människor som blivit sjukskrivna. En vän till mig sjukskrevs av sin läkare på grund av depression och hon åt antidepressiva mediciner. Men Försäkringskassan vägrade ge henne någon ersättning. Utredningen tog flera månader och där gick hon och väntade och blev så klart inte friskare av det.
Det ska bli intressant att se hur det kommer att bli nu?
Cecilie
torsdag 29 mars 2007
Sömn ger bästa förbränningen
Hörde ett jätteintressant inslag på Sveriges radio P1 i programmet Kropp och själ. Reportern hade under en dag haft en personlig tränare (han som för övrigt är Fredrik Reinfeldts personlige tränare) som ledsagare på jakt efter vardagsmotionen för att förbränna mer och samtidigt slippa träna. Tränaren sa att det faktiskt förhåller sig så att vi förbränner mest när vi sover. Och om man får igång vardagsmotionen med promenader dit man ska är det betydligt bättre än att träna då och då. Det är liksom vardagsmotionen som gör susen och träning på gym kan vara som ett grädde på moset!
Så sömn är inte bara bra för hälsan i stort, utan även för förbränningen. Något att tänka på inför badsäsongen!
Cecilie
Så sömn är inte bara bra för hälsan i stort, utan även för förbränningen. Något att tänka på inför badsäsongen!
Cecilie
onsdag 28 mars 2007
Rätten att välja sitt eget liv är ingen kvinnofälla
Depression är en kvinnosjukdom och svenska kvinnor konsumerar alltmer antidepressiva läkemedel. Dubbelt så mycket som männen. Det förskrivs läkemedel så att 6,6 procent av Sveriges kvinnor skulle kunna konsumera antidepressiva varje dag ett helt år. Motsvarande siffra för män är 3,3 procent.
Det är inte bara depression, utan också ångestsyndrom som behandlas med antidepressiva och psykiater vid Läkemedelsverket säger till DN att det förmodligen underförskrivs läkemedel.
Samtidigt är det känt att kognitiv beteendeterapi är det som hjälper allra bäst mot ångestsyndrom. Att de bästa resultaten uppnås med terapeutisk behandling.
När jag tar del av den här typen av information ställer jag mig ett antal frågor. En stor fråga för mig är varför det är fler kvinnor som är deprimerade? Går det att finna förklaringen i vårt samhälle så som vi har byggt upp det?
Nu är jag medveten om att jag kan trampa en del feminister på tårna. Men frågan måste ändå ställas: Kan det vara så att vår iver att nå jämställdhet går ut över vår hälsa?
Jag har själv varit en siffra i statistiken. En person som lidit av depression och långtidssjukskrivning. För mig hade det ett klart samband med hur jag fann mig till rätta i arbetslivet efter att jag fått barn. Min själ ropade till mig att jag ville vara tillsammans med mina barn, medan mitt förnuft och resten av samhället ropade till mig att det är en kvinnofälla att vara hemma med sina barn och att det är mycket smartare att jobba.
Hjärtat talade högre än hjärnan och till slut blev det bara för mycket.
En annan fråga jag ställer mig är varför man ska satsa så oerhört mycket på att förmå fler att äta antidepressiva mediciner. Får man inte vara deprimerad? Är inte depression kroppens och själens sätt att säga: Något är totalt fel i ditt liv. Du måste göra om och göra rätt. Följa din inre röst.
Åtminstone var det vad som hjälpte mig tillbaka till arbetslivet igen. Jag stannade hemma med barnen så länge jag kände att jag kunde och ville. Sen har jag anpassat mitt arbetstempo och jobbar mycket hemifrån för att kunna få vara med mina barn så mycket som möjligt. Och jag känner mig inte alls fångad i någon kvinnofälla.
Tvärtom är det en kvinnofälla att inte ha rätten att få välja hur jag vill göra med mitt liv och mina barn. Och att tvingas knapra tabletter när det är terapi jag behöver.
Cecilie
Det är inte bara depression, utan också ångestsyndrom som behandlas med antidepressiva och psykiater vid Läkemedelsverket säger till DN att det förmodligen underförskrivs läkemedel.
Samtidigt är det känt att kognitiv beteendeterapi är det som hjälper allra bäst mot ångestsyndrom. Att de bästa resultaten uppnås med terapeutisk behandling.
När jag tar del av den här typen av information ställer jag mig ett antal frågor. En stor fråga för mig är varför det är fler kvinnor som är deprimerade? Går det att finna förklaringen i vårt samhälle så som vi har byggt upp det?
Nu är jag medveten om att jag kan trampa en del feminister på tårna. Men frågan måste ändå ställas: Kan det vara så att vår iver att nå jämställdhet går ut över vår hälsa?
Jag har själv varit en siffra i statistiken. En person som lidit av depression och långtidssjukskrivning. För mig hade det ett klart samband med hur jag fann mig till rätta i arbetslivet efter att jag fått barn. Min själ ropade till mig att jag ville vara tillsammans med mina barn, medan mitt förnuft och resten av samhället ropade till mig att det är en kvinnofälla att vara hemma med sina barn och att det är mycket smartare att jobba.
Hjärtat talade högre än hjärnan och till slut blev det bara för mycket.
En annan fråga jag ställer mig är varför man ska satsa så oerhört mycket på att förmå fler att äta antidepressiva mediciner. Får man inte vara deprimerad? Är inte depression kroppens och själens sätt att säga: Något är totalt fel i ditt liv. Du måste göra om och göra rätt. Följa din inre röst.
Åtminstone var det vad som hjälpte mig tillbaka till arbetslivet igen. Jag stannade hemma med barnen så länge jag kände att jag kunde och ville. Sen har jag anpassat mitt arbetstempo och jobbar mycket hemifrån för att kunna få vara med mina barn så mycket som möjligt. Och jag känner mig inte alls fångad i någon kvinnofälla.
Tvärtom är det en kvinnofälla att inte ha rätten att få välja hur jag vill göra med mitt liv och mina barn. Och att tvingas knapra tabletter när det är terapi jag behöver.
Cecilie
tisdag 27 mars 2007
För få kolhydrateter farligt?
En svensk studie har enligt DN visat att medelålders kvinnor som äter enligt Atkinsmetoden har en högre dödlighet än de som äter vanligt.
Atkinsmetoden går ut på att äta mycket proteinrik mat och undvika kolhydrater.
I den studie som gjordes i Uppsala följdes 42 000 kvinnor upp i 12 år och det visade sig att de som åt enligt Atkinsmetoden hade en högre dödlighet, främst i hjärtkärlsjukdomar.
Intressant med sådana här undersökningar är att se till långtidseffekt av olika vanor. Vad man känner att man mår bra av på kort sikt behöver ju inte vara bra på lång sikt.
Fast när det gäller mat så tror jag på att äta av många olika saker och ha en stor andel frukt och grönt i kosten. Gärna mycket bönor också vilket jag skrivit om tidigare. Att äta vegetariskt är bra både för den yttre och den inre miljön.
En annan sak som ofta glöms bort när det gäller mat är att äta den i lugn och ro. Ska kroppen kunna ta hand om maten på bästa sätt så vill den ha lugn.
Så ta det lugnt, ät sakta och njut av din mat!
Kia
Atkinsmetoden går ut på att äta mycket proteinrik mat och undvika kolhydrater.
I den studie som gjordes i Uppsala följdes 42 000 kvinnor upp i 12 år och det visade sig att de som åt enligt Atkinsmetoden hade en högre dödlighet, främst i hjärtkärlsjukdomar.
Intressant med sådana här undersökningar är att se till långtidseffekt av olika vanor. Vad man känner att man mår bra av på kort sikt behöver ju inte vara bra på lång sikt.
Fast när det gäller mat så tror jag på att äta av många olika saker och ha en stor andel frukt och grönt i kosten. Gärna mycket bönor också vilket jag skrivit om tidigare. Att äta vegetariskt är bra både för den yttre och den inre miljön.
En annan sak som ofta glöms bort när det gäller mat är att äta den i lugn och ro. Ska kroppen kunna ta hand om maten på bästa sätt så vill den ha lugn.
Så ta det lugnt, ät sakta och njut av din mat!
Kia
måndag 26 mars 2007
Allsång på Vasan – en glädjekick!
Igår var jag på Vasan och deltog i allsången tack vare Cecilie. Det var hon som föreslog att vi skulle gå dit och raskt ordnade biljetter på första raden. Tack för det och för att just du är du Cecilie!
Det är så lätt att sånt här bara rinner ut i sanden annars. Jag är snudd på expert på att hitta skojiga saker som jag vill gå på men glömma bort att boka och då blir det ju inget.
Vi är båda mycket förtjusta i Jonas Gardell så det var en upplevelse att få se honom på så nära håll.
Fast egentligen har han varit mycket närmare än så. Eller för att vara riktigt specifik; hans budskap.
Hans texter går ofta rakt in i mitt hjärta, de talar till mitt innersta och berör mig mycket.
När han uppträder är de kanske de snabba kasten som sätter sig värst. När det på ett ögonblick vänder från skratt och stoj och blir som ett slag i magen. Så att luften går ur mig och smärtan och sorgen kommer in. Växlingen går så fort och blir så stark och det är väl kanske därför den blir så effektfull.
Men igår handlade det mest om roligheter och skön sång och det var världens drag – tiden bara flög iväg och alltför fort tog det slut.
Jag var hänförd och uppfylld av den roliga eftermiddagen och eftersom vi satt längst fram fick jag tillfälle att säga till Jonas att han var underbar och att det varit helt fantastiskt.
Därefter kom jag av mig fullständigt så det är tur att jag kan säga det här istället:
Tack för att du finns - du ger mig så mycket!
Kia
Det är så lätt att sånt här bara rinner ut i sanden annars. Jag är snudd på expert på att hitta skojiga saker som jag vill gå på men glömma bort att boka och då blir det ju inget.
Vi är båda mycket förtjusta i Jonas Gardell så det var en upplevelse att få se honom på så nära håll.
Fast egentligen har han varit mycket närmare än så. Eller för att vara riktigt specifik; hans budskap.
Hans texter går ofta rakt in i mitt hjärta, de talar till mitt innersta och berör mig mycket.
När han uppträder är de kanske de snabba kasten som sätter sig värst. När det på ett ögonblick vänder från skratt och stoj och blir som ett slag i magen. Så att luften går ur mig och smärtan och sorgen kommer in. Växlingen går så fort och blir så stark och det är väl kanske därför den blir så effektfull.
Men igår handlade det mest om roligheter och skön sång och det var världens drag – tiden bara flög iväg och alltför fort tog det slut.
Jag var hänförd och uppfylld av den roliga eftermiddagen och eftersom vi satt längst fram fick jag tillfälle att säga till Jonas att han var underbar och att det varit helt fantastiskt.
Därefter kom jag av mig fullständigt så det är tur att jag kan säga det här istället:
Tack för att du finns - du ger mig så mycket!
Kia
söndag 25 mars 2007
Hur lösa moraliskt dilemma?
I DN idag skriver Karin Boijs en intressant krönika om just ovanstående och ger några fiktiva problem och lösningar att välja på. Mycket intressanta att fundera över hur just jag skulle välja, eller hur just du skulle välja och varför.
Dessutom undrar jag om jag skulle välja samma lösning i verkligheten. För att ta ett av de exempel som nämns:
"en anhörig lider av en dödlig och sexuellt överförbar sjukdom. Du får veta att personen tänker gå ut på stan och smitta ner ett stort antal personer. (Det finns inga mediciner.)
Ditt val är att låta alla de främmande bli nedsmittade och dö, eller att själv döda din familjemedlem."
Här väljer tydligen de flesta att låta familjemedlemmen sprida smitta och död hellre än att döda familjemedlemmen.
I det här hypotetiska exemplet skulle jag absolut välja att sätta stopp för familjemedlemmen - dock vill jag ju inte döda en familjemedlem. Fast i exemplet är det ju enda möjligheten för att stoppa denne.
Jag skulle snabbt kunna komma på ett antal andra kreativa och mer humana lösningar för att sätta stopp för smittspridningen men det ska vi kanske bortse ifrån just när det gäller att lösa dilemman.
Det intressanta tycker jag är att det är så många som låter många främlingar dö hellre än en familjemedlem redan när problemet är hypotetiskt.
För jag tror ännu fler skulle backa OM det blev verklighet.
En ganska hemsk tanke faktiskt.
Fast det var intressanta exempel som jag tror man kan diskutera länge, engagerat och kanske upprört?
Det ska bli mycket intressant att höra vad andra tycker!
Kia
PS. Brevid artikeln på DN finns en länk till ett moraltest gjort av Harvard University - prova om du törs!
Dessutom undrar jag om jag skulle välja samma lösning i verkligheten. För att ta ett av de exempel som nämns:
"en anhörig lider av en dödlig och sexuellt överförbar sjukdom. Du får veta att personen tänker gå ut på stan och smitta ner ett stort antal personer. (Det finns inga mediciner.)
Ditt val är att låta alla de främmande bli nedsmittade och dö, eller att själv döda din familjemedlem."
Här väljer tydligen de flesta att låta familjemedlemmen sprida smitta och död hellre än att döda familjemedlemmen.
I det här hypotetiska exemplet skulle jag absolut välja att sätta stopp för familjemedlemmen - dock vill jag ju inte döda en familjemedlem. Fast i exemplet är det ju enda möjligheten för att stoppa denne.
Jag skulle snabbt kunna komma på ett antal andra kreativa och mer humana lösningar för att sätta stopp för smittspridningen men det ska vi kanske bortse ifrån just när det gäller att lösa dilemman.
Det intressanta tycker jag är att det är så många som låter många främlingar dö hellre än en familjemedlem redan när problemet är hypotetiskt.
För jag tror ännu fler skulle backa OM det blev verklighet.
En ganska hemsk tanke faktiskt.
Fast det var intressanta exempel som jag tror man kan diskutera länge, engagerat och kanske upprört?
Det ska bli mycket intressant att höra vad andra tycker!
Kia
PS. Brevid artikeln på DN finns en länk till ett moraltest gjort av Harvard University - prova om du törs!
lördag 24 mars 2007
Mer om stressmottagningens eventuella nerläggning
I dagens DN står det åter om stressmottagningen på Karolinska och att det fortfarande inte är säkert om den kommer att finnas kvar. Tyvärr finns artikeln i skrivande stund inte utlagd på DN.
I artikeln intervjuas en man som gått igenom stressmottagningens behandling och som efter ett halvår där åter jobbar heltid. Försäkringskassan var inte villiga att betala rehabiliteringen så hans arbetsgivare tog ansvaret för det.
Märkligt kan tyckas att försäkringskassan inte tycker sig kunna betala vad som måste betraktas som en rätt liten summa. I storleksordning ett par månaders utbetalningar av sjukpenning för den här mannen tippar jag.
För den som inte får hjälp är det ju lätt att sjukskrivningen bara rullar på och så även de fysiska och psykiska problemen. Det är något som kan stå både samhället och individen dyrt.
Det blir intressant att se vad som händer med stressmottagningen. Jag hoppas innerligen att den får vara kvar och att dess fulla potential utnyttjas så att så många som möjligt får den hjälp de behöver!
Kia
I artikeln intervjuas en man som gått igenom stressmottagningens behandling och som efter ett halvår där åter jobbar heltid. Försäkringskassan var inte villiga att betala rehabiliteringen så hans arbetsgivare tog ansvaret för det.
Märkligt kan tyckas att försäkringskassan inte tycker sig kunna betala vad som måste betraktas som en rätt liten summa. I storleksordning ett par månaders utbetalningar av sjukpenning för den här mannen tippar jag.
För den som inte får hjälp är det ju lätt att sjukskrivningen bara rullar på och så även de fysiska och psykiska problemen. Det är något som kan stå både samhället och individen dyrt.
Det blir intressant att se vad som händer med stressmottagningen. Jag hoppas innerligen att den får vara kvar och att dess fulla potential utnyttjas så att så många som möjligt får den hjälp de behöver!
Kia
fredag 23 mars 2007
Konsten att sälja sig själv
Jag har så oerhört lätt för att dras iväg och bli entusiastisk. Nya glada upptåg och idéer får vingar och jag blir glad av att få planera, arbeta och genomföra.
Sen kommer tråket, eller det som är svårt. Det är att sälja, speciellt mig själv.
Ändå säljer jag varje dag. Det som andra gör och som jag tycker är bra är det lätt att lovorda och berömma, både inför de som har gjort jobbet och till andra som är potentiellt intresserade.
Men det jag själv har åstadkommit sitter det längre in med.
Med stor avund ser jag på hur andra gör. Det berättar, till synes helt bekymmersfritt, om sina tankar och idéer och bra saker som de har gjort. Utan att skrävla eller skryta. Bara så där rakt upp och ned. Och andra som inte berättar så mycket, har jag lätt för att få att prata. Och hittar ofta oanade skatter. Pärlor som skimrar där inne.
Men när jag själv ska till att öppna upp mitt skal och visa upp mina pärlor, så hejdar jag mig ofta och tänker att det nog bara är sand därinne fortfarande. Att det egentligen inte har blivit någon pärla ännu. Och om den finns, så är den säkert hur som helst inte tillräckligt stor än.
Varför?
Så pratade jag med en vän i telefonen och sa till henne: Du, jag måste verkligen lära mig att sälja mig själv!
Då hör jag min dotter med gråten i halsen: Nej, mamma, du får inte sälja dig! Jag vill ha dig kvar!
Så kan man ju också se på saken.
Cecilie
Sen kommer tråket, eller det som är svårt. Det är att sälja, speciellt mig själv.
Ändå säljer jag varje dag. Det som andra gör och som jag tycker är bra är det lätt att lovorda och berömma, både inför de som har gjort jobbet och till andra som är potentiellt intresserade.
Men det jag själv har åstadkommit sitter det längre in med.
Med stor avund ser jag på hur andra gör. Det berättar, till synes helt bekymmersfritt, om sina tankar och idéer och bra saker som de har gjort. Utan att skrävla eller skryta. Bara så där rakt upp och ned. Och andra som inte berättar så mycket, har jag lätt för att få att prata. Och hittar ofta oanade skatter. Pärlor som skimrar där inne.
Men när jag själv ska till att öppna upp mitt skal och visa upp mina pärlor, så hejdar jag mig ofta och tänker att det nog bara är sand därinne fortfarande. Att det egentligen inte har blivit någon pärla ännu. Och om den finns, så är den säkert hur som helst inte tillräckligt stor än.
Varför?
Så pratade jag med en vän i telefonen och sa till henne: Du, jag måste verkligen lära mig att sälja mig själv!
Då hör jag min dotter med gråten i halsen: Nej, mamma, du får inte sälja dig! Jag vill ha dig kvar!
Så kan man ju också se på saken.
Cecilie
torsdag 22 mars 2007
Stressmottagningen räddas från nerläggning?
I dagens DN står det att Stressmottagningen på Karolinska kanske räddas från nedläggning. Kanske kan Landstinget finansiera en del av rehabiliteringen på Stressmottagningen. Försäkringskassan har nämligen inte köpt så många platser att det går att driva mottagningen.
Konstigt kan man tycka när det sägs vara så viktigt att få tillbaka folk i arbete. Enligt Stressmottagningen får de tillbaka över 80% av sina patienter i arbete. En fantastisk siffra, särskilt med tanke på att många av deras patienter varit sjukskrivna i mellan 1 och 3 år!
I artikeln står också att Stressrehab på Danderyd ska få mera penga.BRA! För detta är den enda landstingsfinasierade specialistmottagningen för stressjuka i hela Storstockholm. Tidigare hade de bara finansiering till och med juli men kommer nu kunna fortsätta driva sin verksamhet.
Med tanke på hur många stressjuka det finns så borde både Stressmottagningen och Stressrehab få finnas kvar - både av humanitära och ekonomiska skäl.
Kia
Konstigt kan man tycka när det sägs vara så viktigt att få tillbaka folk i arbete. Enligt Stressmottagningen får de tillbaka över 80% av sina patienter i arbete. En fantastisk siffra, särskilt med tanke på att många av deras patienter varit sjukskrivna i mellan 1 och 3 år!
I artikeln står också att Stressrehab på Danderyd ska få mera penga.BRA! För detta är den enda landstingsfinasierade specialistmottagningen för stressjuka i hela Storstockholm. Tidigare hade de bara finansiering till och med juli men kommer nu kunna fortsätta driva sin verksamhet.
Med tanke på hur många stressjuka det finns så borde både Stressmottagningen och Stressrehab få finnas kvar - både av humanitära och ekonomiska skäl.
Kia
---alla männkorna bara kör och kör...
Jag är ingen superstrukturerad person som har full koll på vad jag har i kylskåpet. Härom morgonen insåg jag att det saknades frukostbröd, så jag gav mig av till affären när den öppnade.
Just den här morgonen kände jag mig verkligen på toppenhumör och sjöng på en liten stump på mitt lilla varv i butiken. Klämde lite på brödet och letade lite förstrött efter multivitaminjuicen.
Strödde lite ”god morgon” omkring mig till mina medkunder.
Först såg de upp på mig och såg glada ut, men sen såg de bara kort på mig och mumlade något till svar.
Konstigt, tänkte jag. Hur svårt kan det vara att besvara ett ”god morgon” i detta land? Är vi så fruktansvärt upptagna med oss själva och vår stress att vi inte ens kan se varandra i ögonen och hälsa? Har det gått så långt?
När jag kom fram till kassan stannade jag till en stund för att se på tidningshyllan. En annan kund fastnade också halvvägs till kön. När jag insett att jag inte skulle ha någon tidning ställde jag mig i position för att lägga upp varor på bandet.
Så kom jag på mig själv och hörde mig för med den andra kunden: ”Oj, tog jag din plats i kön nu?” fortfarande ganska munter i tonen, trots de andras svala intresse för att säga hej till mig.
”Nej, absolut inte”, svarade han och såg helt kort på mig innan han mumlande fortsatte att glo på tidningshyllan.
”För jag vill ju inte tränga mig”, försökte jag igen.
Nu såg jag att kassörskan drog på smilbanden och tyckte att det var en särdeles trevlig morgon med pigga kunder i butiken. Så såg hon upp på mig. Och, läs noga nu, även hon slog snabbt ned blicken och blev plötsligt väldigt upptagen med att vrida och vända på mina varor. Knappt ens hej sa hon!
Nu är inte jag sån, och särskilt inte så tidigt på morgonen, att jag låter såna där saker krypa in under skinnet på mig. Nej, det rinner liksom av och jag fortsätter gnola på min lilla visa. Jag tror det var den där med Irma och Uno ”…och alla männskorna bara kör och kör och där på trottoaren…” eller hur det var.
Om människor inte ids se mig i ögonen, så tänker inte jag låta det förstöra min dag!
Så kommer jag äntligen hem med brödet och frukosten kunde äntligen intagas. Så ser min yngsta dotter på mig och säger: ”Men, mamma, vad du ser läskig ut!”
”Vadå, jag ser väl ut som vanligt?”
”Nej, mamma, du är läskig, du ser ut som en häxa”, framhärdar hon.
”Va?”, säger jag och rusar ned till badrummet för att själv se efter. Då ser jag det alla människor har sett i mitt ansikte hela morgonen: Mascaran hängde långt ned på kinderna! Jag hade helt enkelt glömt att tvätta av mig innan jag gick och la mig kvällen innan.
Inte konstigt att människor inte ville se mig i ögonen!
I morgon bitti går det säkert lite bättre!
Cecilie
Just den här morgonen kände jag mig verkligen på toppenhumör och sjöng på en liten stump på mitt lilla varv i butiken. Klämde lite på brödet och letade lite förstrött efter multivitaminjuicen.
Strödde lite ”god morgon” omkring mig till mina medkunder.
Först såg de upp på mig och såg glada ut, men sen såg de bara kort på mig och mumlade något till svar.
Konstigt, tänkte jag. Hur svårt kan det vara att besvara ett ”god morgon” i detta land? Är vi så fruktansvärt upptagna med oss själva och vår stress att vi inte ens kan se varandra i ögonen och hälsa? Har det gått så långt?
När jag kom fram till kassan stannade jag till en stund för att se på tidningshyllan. En annan kund fastnade också halvvägs till kön. När jag insett att jag inte skulle ha någon tidning ställde jag mig i position för att lägga upp varor på bandet.
Så kom jag på mig själv och hörde mig för med den andra kunden: ”Oj, tog jag din plats i kön nu?” fortfarande ganska munter i tonen, trots de andras svala intresse för att säga hej till mig.
”Nej, absolut inte”, svarade han och såg helt kort på mig innan han mumlande fortsatte att glo på tidningshyllan.
”För jag vill ju inte tränga mig”, försökte jag igen.
Nu såg jag att kassörskan drog på smilbanden och tyckte att det var en särdeles trevlig morgon med pigga kunder i butiken. Så såg hon upp på mig. Och, läs noga nu, även hon slog snabbt ned blicken och blev plötsligt väldigt upptagen med att vrida och vända på mina varor. Knappt ens hej sa hon!
Nu är inte jag sån, och särskilt inte så tidigt på morgonen, att jag låter såna där saker krypa in under skinnet på mig. Nej, det rinner liksom av och jag fortsätter gnola på min lilla visa. Jag tror det var den där med Irma och Uno ”…och alla männskorna bara kör och kör och där på trottoaren…” eller hur det var.
Om människor inte ids se mig i ögonen, så tänker inte jag låta det förstöra min dag!
Så kommer jag äntligen hem med brödet och frukosten kunde äntligen intagas. Så ser min yngsta dotter på mig och säger: ”Men, mamma, vad du ser läskig ut!”
”Vadå, jag ser väl ut som vanligt?”
”Nej, mamma, du är läskig, du ser ut som en häxa”, framhärdar hon.
”Va?”, säger jag och rusar ned till badrummet för att själv se efter. Då ser jag det alla människor har sett i mitt ansikte hela morgonen: Mascaran hängde långt ned på kinderna! Jag hade helt enkelt glömt att tvätta av mig innan jag gick och la mig kvällen innan.
Inte konstigt att människor inte ville se mig i ögonen!
I morgon bitti går det säkert lite bättre!
Cecilie
onsdag 21 mars 2007
Alla blir behandlade olika i Utopia
Träffade en kille igår. Han var trevlig, såg bra ut och verkade vara både handlingskraftig och smart.
Min vana trogen började jag berätta om boken Lev Livet Levande som jag och Kia har skrivit (och som snart kommer ut på Sellin & partner). Det öppnar oftast upp till lite djupare samtal om man börjar tala om att man varit långtidssjukskriven än om man berättar att man är frilansjournalist och redaktör för arbetsDAGEN.
Killen berättade då att han under hela sin uppväxt upplevt att han inte var någonting värd. Att han var helt beroende av sina prestationer för att känna att han dög något till. Så berättade han att hans mamma varit feminist och att han var uppvuxen i sann socialistisk anda.
Oj, tänkte jag. Hur många är vi inte som är uppväxta i den generationen och som har samma känsla av tomhet och av prestationskrav. Tänk om det finns ett samband här mellan den där strävan att vi alla ska vara lika, stöpta i samma form. Män och kvinnor lika. Alla människor behandlas lika.
En fantastisk strävan, om man tänker på det i ett teoretiskt perspektiv. Men i praktiken fungerar det inte så bra.
Jag är själv expert på att hitta på universallösningar som ska fungera för alla. Och att säga saker som: Varför gör inte alla bara som de ska? Då skulle vi inte ha några problem här i världen!
Tänker på Marco Helles, en av författarna till MOD – Mångfald och dialog – som vid ett seminarium nyligen sa att jämlikhet är att alla får samma förutsättningar. Mångfald är att alla behandlas olika. Naturligtvis utifrån deras unika behov och önskemål.
Varför ska det vara så svårt att begripa att vi alla är olika. Att det inte går att stoppa in oss i fack för att förklara hur vi är och hur vi tänker. Bara för att jag är kvinna, så är det inte säkert att jag är intresserad av matlagning och städning och bara för att du är man är det inte säkert att du är händig och gillar att snickra.
I mitt Utopia ser vi på varandra som de unika och härliga människor vi är. I mitt Utopia får man vara den man är och bli respekterad för det. I mitt Utopia behöver man inte prestera för att vara värdefull.
Jag hoppas att det kommer att bli så i verkligheten.
Cecilie
Min vana trogen började jag berätta om boken Lev Livet Levande som jag och Kia har skrivit (och som snart kommer ut på Sellin & partner). Det öppnar oftast upp till lite djupare samtal om man börjar tala om att man varit långtidssjukskriven än om man berättar att man är frilansjournalist och redaktör för arbetsDAGEN.
Killen berättade då att han under hela sin uppväxt upplevt att han inte var någonting värd. Att han var helt beroende av sina prestationer för att känna att han dög något till. Så berättade han att hans mamma varit feminist och att han var uppvuxen i sann socialistisk anda.
Oj, tänkte jag. Hur många är vi inte som är uppväxta i den generationen och som har samma känsla av tomhet och av prestationskrav. Tänk om det finns ett samband här mellan den där strävan att vi alla ska vara lika, stöpta i samma form. Män och kvinnor lika. Alla människor behandlas lika.
En fantastisk strävan, om man tänker på det i ett teoretiskt perspektiv. Men i praktiken fungerar det inte så bra.
Jag är själv expert på att hitta på universallösningar som ska fungera för alla. Och att säga saker som: Varför gör inte alla bara som de ska? Då skulle vi inte ha några problem här i världen!
Tänker på Marco Helles, en av författarna till MOD – Mångfald och dialog – som vid ett seminarium nyligen sa att jämlikhet är att alla får samma förutsättningar. Mångfald är att alla behandlas olika. Naturligtvis utifrån deras unika behov och önskemål.
Varför ska det vara så svårt att begripa att vi alla är olika. Att det inte går att stoppa in oss i fack för att förklara hur vi är och hur vi tänker. Bara för att jag är kvinna, så är det inte säkert att jag är intresserad av matlagning och städning och bara för att du är man är det inte säkert att du är händig och gillar att snickra.
I mitt Utopia ser vi på varandra som de unika och härliga människor vi är. I mitt Utopia får man vara den man är och bli respekterad för det. I mitt Utopia behöver man inte prestera för att vara värdefull.
Jag hoppas att det kommer att bli så i verkligheten.
Cecilie
tisdag 20 mars 2007
Frukt och grönt är fräscht och gör dig frisk!
Jag letade egentligen efter ett recept när jag hittade denna intressanta artikeln i DN . Den handlar om hur nyttigt det är att äta frukt och grönt i olika färger och hur olika ämnen samarbetar i kroppen.
Vi behöver se till att kroppen får den näring vi behöver. En intressant sak är detta med microugnar. Enligt artikeln värms ofta grönsaker i mikron så att de nyttiga ämnena försvinner. Bland annat hade spanska forskare jämfört hur flavonoider i broccoli påverkas av tillagning. Efter ångkokning fanns runt 90 procent av flavonoiderna kvar, medan bara ett par procent överlevde en omgång i mikrovågsugnen.
Dessutom tycker jag inte att man ska glömma smaken. Ångkokta grönsaker ser bättre ut och smakar bättre än kokta eller mikrade.
För att ångkoka behöver man inte köpa en särskild kastrull, det räcker att köpa en ångkoksinsats för under hundralappen. En smart investering ur många synvinklar!
Ju godare det är desto mer frestande eller hur? Att det dessutom ger mera näring är ju bara bonus!
De flesta äter för lite frukt och grönt, detta kan vara ett sätt att öka mängden. Ett annat kan vara att ta en frukt istället för en kaka till kaffet. Frukten innehåller både mera näring och ger mer mättnad. Den gör dig också piggare. Fast visst kan man unna sig en kaka ibland. Nyckelordet är väl just "ibland".
Mera frukt och grönt kan vi dock äta varje dag!
Kia
Vi behöver se till att kroppen får den näring vi behöver. En intressant sak är detta med microugnar. Enligt artikeln värms ofta grönsaker i mikron så att de nyttiga ämnena försvinner. Bland annat hade spanska forskare jämfört hur flavonoider i broccoli påverkas av tillagning. Efter ångkokning fanns runt 90 procent av flavonoiderna kvar, medan bara ett par procent överlevde en omgång i mikrovågsugnen.
Dessutom tycker jag inte att man ska glömma smaken. Ångkokta grönsaker ser bättre ut och smakar bättre än kokta eller mikrade.
För att ångkoka behöver man inte köpa en särskild kastrull, det räcker att köpa en ångkoksinsats för under hundralappen. En smart investering ur många synvinklar!
Ju godare det är desto mer frestande eller hur? Att det dessutom ger mera näring är ju bara bonus!
De flesta äter för lite frukt och grönt, detta kan vara ett sätt att öka mängden. Ett annat kan vara att ta en frukt istället för en kaka till kaffet. Frukten innehåller både mera näring och ger mer mättnad. Den gör dig också piggare. Fast visst kan man unna sig en kaka ibland. Nyckelordet är väl just "ibland".
Mera frukt och grönt kan vi dock äta varje dag!
Kia
söndag 18 mars 2007
Drottninggatan - nu för unga
Den ena affären efter den andra har klappat igen och gjorts om på Drottninggatan, bland annat Debenhams och PUB byggs om.
Nu ska Drottninggatan bli en modegata för unga. Varför det? Jo , för många unga spenderar mycket pengar på shopping och modekläder så här finns en lönsam målgrupp. Jag kan ju hålla med om att PUB tidigare var alldeles för spretigt och splittrat, ett ställe man aldrig gick till. Utom när det gällde att sitta och fika och titta ut över Hötorget förstås. Visst behöver de nischa in sig mer. Men var finns gatorna med kläder för oss som är äldre än 29? En målgrupp som troligen är mer kräsen och kritisk och många fler än de under 29? En grupp som är ganska osynlig i reklamen men som fattar många inköpsbeslut av många olika varor, inte bara kläder.
Men tydligen räknas inte vi av många företag av någon märklig anledning. Kan någon förklara varför?
Kia
Nu ska Drottninggatan bli en modegata för unga. Varför det? Jo , för många unga spenderar mycket pengar på shopping och modekläder så här finns en lönsam målgrupp. Jag kan ju hålla med om att PUB tidigare var alldeles för spretigt och splittrat, ett ställe man aldrig gick till. Utom när det gällde att sitta och fika och titta ut över Hötorget förstås. Visst behöver de nischa in sig mer. Men var finns gatorna med kläder för oss som är äldre än 29? En målgrupp som troligen är mer kräsen och kritisk och många fler än de under 29? En grupp som är ganska osynlig i reklamen men som fattar många inköpsbeslut av många olika varor, inte bara kläder.
Men tydligen räknas inte vi av många företag av någon märklig anledning. Kan någon förklara varför?
Kia
lördag 17 mars 2007
Ett säkert vårtecken - nya glassarna är här!
Nu är våren kommen årets glassnyheter är här! För mig hör det till att provsmaka nyheterna, på något vis är det som att hälsa våren välkommen.
Hittills har jag bara hunnit smaka på två av nyheterna. GB:s lakritsstut, Pepe, som var rätt tam och mesig Tror den hade varit godare om det hade varit saltlakrits i. Den kommer jag nog aldrig mer att köpa, vilket är ett klart underkänt.
Sedan har jag även provat Magnum Equador, mumsig vanilj med tjockt täcke av mörk choklad, mmmmmm. Den var fantastiskt god till kaffet. En ny favorit helt enkelt.
Fast allra, allra snaskigast är att gå till något av glasshusen och äta "hemgjord" glass. En premiär jag ser fram emot! Att sitta ute i vårsolen, lyssna på fågelkvitter, se grönskan och äta glass - vilken lycka!
Kia
Som sitter och drömmer vårdrömmar trots att vinden viner
Hittills har jag bara hunnit smaka på två av nyheterna. GB:s lakritsstut, Pepe, som var rätt tam och mesig Tror den hade varit godare om det hade varit saltlakrits i. Den kommer jag nog aldrig mer att köpa, vilket är ett klart underkänt.
Sedan har jag även provat Magnum Equador, mumsig vanilj med tjockt täcke av mörk choklad, mmmmmm. Den var fantastiskt god till kaffet. En ny favorit helt enkelt.
Fast allra, allra snaskigast är att gå till något av glasshusen och äta "hemgjord" glass. En premiär jag ser fram emot! Att sitta ute i vårsolen, lyssna på fågelkvitter, se grönskan och äta glass - vilken lycka!
Kia
Som sitter och drömmer vårdrömmar trots att vinden viner
Projektledning en kurs för livet
I går var jag på en fantastisk kurs om projektledning. I turbofart fick vi lära oss att genomföra ett helt projekt från idé till uppföljning.
Förutom att det verkligen var matnyttigt och att vi nog allihop kände efteråt att det nog inte är omöjligt att driva ett projekt, så fick vi en viktig lärdom på köpet. Nämligen svaret på frågan "Vem har ansvaret?".
I ett projekt finns en beställare och en projektledare och projektarbetare. Vilken roll du själv har, spelar så klart roll för beslutsfattande och arbetsinsats.
Flera gånger ströks det under att en projektledare inte kan acceptera förändringar från beställaren utan att förtydliga att då också projektets genomförande påverkas i någon riktning. Att resultatet kommer att bli annorlunda än vad man beställt från början. En kurs i att sätta gränser, helt enkelt.
Att inte känna till vems ansvaret är, vem som äger problemet, kan bli förödande. Även om man inte driver projekt.
Önskar att alla fick lära sig det här redan i småskolan. Då skulle vi nog vara mycket friskare allihop!
Ha en skön lördag!
Cecilie
Förutom att det verkligen var matnyttigt och att vi nog allihop kände efteråt att det nog inte är omöjligt att driva ett projekt, så fick vi en viktig lärdom på köpet. Nämligen svaret på frågan "Vem har ansvaret?".
I ett projekt finns en beställare och en projektledare och projektarbetare. Vilken roll du själv har, spelar så klart roll för beslutsfattande och arbetsinsats.
Flera gånger ströks det under att en projektledare inte kan acceptera förändringar från beställaren utan att förtydliga att då också projektets genomförande påverkas i någon riktning. Att resultatet kommer att bli annorlunda än vad man beställt från början. En kurs i att sätta gränser, helt enkelt.
Att inte känna till vems ansvaret är, vem som äger problemet, kan bli förödande. Även om man inte driver projekt.
Önskar att alla fick lära sig det här redan i småskolan. Då skulle vi nog vara mycket friskare allihop!
Ha en skön lördag!
Cecilie
tisdag 13 mars 2007
Följer du också serien?
DN:s artikelserie som handlar om anhöriga till psykiskt sjuka tycker jag har varit oerhört intressant. Den belyser verkligen hur svårt det är att vara anhörig ur flera aspekter. Det är verkligen synd att psykiatrin inte tar tillvara den enorma resurs som de anhöriga kan vara.
Jag förstår att många anhöriga blir sjuka av den stress och vanmakt de känner. Att inte bli lyssnad på och dessutom få ta allt ansvar för den som är sjuk måste vara tungt. Det borde finnas mer hjälp till de anhöriga och självklart till den som är sjuk också.
Kampen för att den anhörige ska få vård - rätt vård- måste ju många gånger utkämpas av den anhörige. Vilken vård och hjälp får den som inte har några anhöriga? Eller den vars anhöriga själva har blivit sjuka och inte orkar kämpa mer?
Varför är psykiatrin så oprioriterad i tider när den psykiska ohälsan ökat? Varför inte ge hjälp innan problemen blivit så stora och kanske kroniska? Är det inte både mer humant och billigare att hjälpa på ett tidigt stadium?
Jag kan inte låta bli att lägga in det här citatet:
"Världens största problem borde ha blivit löst då det var litet."
LaoTse
Så sant!
/Kia
Jag förstår att många anhöriga blir sjuka av den stress och vanmakt de känner. Att inte bli lyssnad på och dessutom få ta allt ansvar för den som är sjuk måste vara tungt. Det borde finnas mer hjälp till de anhöriga och självklart till den som är sjuk också.
Kampen för att den anhörige ska få vård - rätt vård- måste ju många gånger utkämpas av den anhörige. Vilken vård och hjälp får den som inte har några anhöriga? Eller den vars anhöriga själva har blivit sjuka och inte orkar kämpa mer?
Varför är psykiatrin så oprioriterad i tider när den psykiska ohälsan ökat? Varför inte ge hjälp innan problemen blivit så stora och kanske kroniska? Är det inte både mer humant och billigare att hjälpa på ett tidigt stadium?
Jag kan inte låta bli att lägga in det här citatet:
"Världens största problem borde ha blivit löst då det var litet."
LaoTse
Så sant!
/Kia
måndag 12 mars 2007
Tappade tiden
Idag har tiden bara försvunnit. Tur att jag började dagen med att gå till gymmet och köra stenhårt för sedan har jag suttit framför datorn i timmar. Det är så mycket information jag behöver söka reda på just nu och det tar så lång tid att plöja igenom och vaska fram det jag vill ha.
Hela kroppen börjar skrika om att det räcker nu. Rygg och nacke är stela, ögonen grusiga och fingrarna börjar tröttna. Trots att jag tagit många små gympapauser..Så nu är det väl dags att lyssna då. Dags för en nypa frisk luft och lite rörelse!
Kia
Hela kroppen börjar skrika om att det räcker nu. Rygg och nacke är stela, ögonen grusiga och fingrarna börjar tröttna. Trots att jag tagit många små gympapauser..Så nu är det väl dags att lyssna då. Dags för en nypa frisk luft och lite rörelse!
Kia
söndag 11 mars 2007
Många vill köpa sina lägenheter
I DN idag står det att minst 10 000 vill köpa sina lägenheter i Stockholm. Självklart höll jag på att skriva eftersom det kanske är det bästa klipp de gör i livet. Det finns mycket pengar att tjäna för den som köper lägenheten. Pengar som kan användas till att köpa större lägenhet eller hus. Det är ju nästan som att vinna på Lotto!
Fast vad händer sedan? När det nästan inte finns några hyreslägenheter? Hur ska då ungdomar och andra som inte har så mycket pengar att investera kunna få en lägenhet? Eller den som helt enkelt inte vill investera så mycket i sitt boende.
Det måste ju finnas alternativ!
Kia
Fast vad händer sedan? När det nästan inte finns några hyreslägenheter? Hur ska då ungdomar och andra som inte har så mycket pengar att investera kunna få en lägenhet? Eller den som helt enkelt inte vill investera så mycket i sitt boende.
Det måste ju finnas alternativ!
Kia
lördag 10 mars 2007
Vi behöver diskutera detta!
PC Jersild skriver i DN idag om hur våra normer förändras och diskuterar detta i samband med dödshjälp. Det här borde alla läsa och fundera över. Naturligtvis finns det mycket att fundera över när det införs. Det är viktigt att det finns regler för hur och när dödshjälp ska ges - och att alla fall granskas noga. Men i grunden måste det ju få vara vars och ens egen rätt att bestämma när det är nog. När smärtan är så stor att livet bara är en längtan efter att få dö.
Läs gärna den här boken Lyckliga ni som lever – om rätten till vår död. K.Abram.Nilsson, A. W Axelsson (2003) som handlar om en kvinna som drabbas av förlamningssjukdomen ALS. Gradvis fick hon svårigheter att röra sig, tala och äta, ibland också kvävningsattacker.
Oron för den sista tiden, för döendet, gjorde att hon sökte utvägar att själv bestämma sin död – något som ännu inte är möjligt.”
En oerhört gripande bok, en lapp från hennes sista dagar på sjukhuset får det att gå kalla kårar
”måste jag
leva en vecka
till
jag har inte ätit
på 7 dar
varför har
jag inte
dött?
Det här är
hemskt
Skräck
Varje
andetag”
Långt långt innan var hon rädd att om och om igen nästan kvävas till döds, att inte kunna kommunicera, rädd för svåra smärtor, rädd för att hamna på sjukhus, men hon fick ingen tröst, ingen som kunde ge henne döden när hon önskade. Istället fick hon sakta dö, det tog henne 10 dagar att svälta ihjäl…så oerhört grymt!
Jag var för dödshjälp redan innan jag läste boken och än mer efter. Ingen skulle behöva plågas på det viset - det är omänskligt! När det gäller att få slippa plågor har våra husdjur det bättre än våra medmänniskor. Ingen skulle väl låta en hund dö på det här viset?
/Kia
Läs gärna den här boken Lyckliga ni som lever – om rätten till vår död. K.Abram.Nilsson, A. W Axelsson (2003) som handlar om en kvinna som drabbas av förlamningssjukdomen ALS. Gradvis fick hon svårigheter att röra sig, tala och äta, ibland också kvävningsattacker.
Oron för den sista tiden, för döendet, gjorde att hon sökte utvägar att själv bestämma sin död – något som ännu inte är möjligt.”
En oerhört gripande bok, en lapp från hennes sista dagar på sjukhuset får det att gå kalla kårar
”måste jag
leva en vecka
till
jag har inte ätit
på 7 dar
varför har
jag inte
dött?
Det här är
hemskt
Skräck
Varje
andetag”
Långt långt innan var hon rädd att om och om igen nästan kvävas till döds, att inte kunna kommunicera, rädd för svåra smärtor, rädd för att hamna på sjukhus, men hon fick ingen tröst, ingen som kunde ge henne döden när hon önskade. Istället fick hon sakta dö, det tog henne 10 dagar att svälta ihjäl…så oerhört grymt!
Jag var för dödshjälp redan innan jag läste boken och än mer efter. Ingen skulle behöva plågas på det viset - det är omänskligt! När det gäller att få slippa plågor har våra husdjur det bättre än våra medmänniskor. Ingen skulle väl låta en hund dö på det här viset?
/Kia
Hela Sverige stannar när det är Melodifestivalen
Om du har missat det så är det finalen i Melodifestivalen i kväll. Under ett antal passerade lördagar har det faktiskt inte funnits något som helst alternativ till vad man ska se eller göra.
Jag brukar säga till mina barn, och till mig själv, att inte låta någon annan styra deras liv, vad de ska göra med sin tid och det gäller inte minst tv:n.
Nu glömde jag säga det att det här gäller naturligtvis INTE Melodifestivalen!
För mig är det en blandning av nostalgi - jag är uppväxt på den tiden då alla såg både den svenska och den stora finalen - och glädje över att se vackra skönsjungande människor. Jag brukar sitta med grönsaksdippet och tänka att de faktiskt skapat en melodi och kommit på en text och skickat in sitt bidrag med förhoppningen att komma med.
Tänk på alla svettiga timmar och dagar som måste ha passerat och glädjeruset när de får beskedet att nu är det deras tur!
Marie Lindberg är jag väl inte ensam om att tänka på idag. Mina barn talar oavbrutet om henne och tycker att hon ska vinna, eftersom hon är skollärarinna.
Ikväll är det som sagt final och även om det finns mycket annat som säkert är mycket mer hälsofrämjande och intellektuellt, så kommer jag definitivt sitta med dippen och hålla tummarna i kväll.
Cecilie
Jag brukar säga till mina barn, och till mig själv, att inte låta någon annan styra deras liv, vad de ska göra med sin tid och det gäller inte minst tv:n.
Nu glömde jag säga det att det här gäller naturligtvis INTE Melodifestivalen!
För mig är det en blandning av nostalgi - jag är uppväxt på den tiden då alla såg både den svenska och den stora finalen - och glädje över att se vackra skönsjungande människor. Jag brukar sitta med grönsaksdippet och tänka att de faktiskt skapat en melodi och kommit på en text och skickat in sitt bidrag med förhoppningen att komma med.
Tänk på alla svettiga timmar och dagar som måste ha passerat och glädjeruset när de får beskedet att nu är det deras tur!
Marie Lindberg är jag väl inte ensam om att tänka på idag. Mina barn talar oavbrutet om henne och tycker att hon ska vinna, eftersom hon är skollärarinna.
Ikväll är det som sagt final och även om det finns mycket annat som säkert är mycket mer hälsofrämjande och intellektuellt, så kommer jag definitivt sitta med dippen och hålla tummarna i kväll.
Cecilie
fredag 9 mars 2007
Något att uppmärksamma!
DN uppmärksammar att två killar fått en belöning för att de räddat en kvinna som försökt ta livet av sig. Killarna tyckte själva att det de gjort var självklart och att det inte behövdes någon belöning.
Jag tycker att det är bra att de fick belöningen och uppmärksamheten. De gjorde något väldigt viktigt; de hjälpte en medmänniska i nöd. Deras goda exempel är värt att visas upp och pratas om. För hur kan det komma sig att vanliga hyggliga människor bara går förbi och låtsas som om de inte ser och hör när deras medmänniskor råkar illa ut? Hur kommer de sig att de ibland inte ens ringer efter hjälp? Bara lämnar någon i sticket? Vanliga skötsamma människor som du och jag låtsas som om vi inte ser och hör...och det kan leda till att någon blir illa skadad eller dör.
Så jag tror det är viktigt att lyfta fram dem som gör något, som vågar agera. Som tar ett ansvar i situationen. Så att vi alla får förebilder och en chans att tänka till innan det händer.
Då kanske vi också ingriper och hjälper en medmänniska i ett utsatt läge.
/Kia
Jag tycker att det är bra att de fick belöningen och uppmärksamheten. De gjorde något väldigt viktigt; de hjälpte en medmänniska i nöd. Deras goda exempel är värt att visas upp och pratas om. För hur kan det komma sig att vanliga hyggliga människor bara går förbi och låtsas som om de inte ser och hör när deras medmänniskor råkar illa ut? Hur kommer de sig att de ibland inte ens ringer efter hjälp? Bara lämnar någon i sticket? Vanliga skötsamma människor som du och jag låtsas som om vi inte ser och hör...och det kan leda till att någon blir illa skadad eller dör.
Så jag tror det är viktigt att lyfta fram dem som gör något, som vågar agera. Som tar ett ansvar i situationen. Så att vi alla får förebilder och en chans att tänka till innan det händer.
Då kanske vi också ingriper och hjälper en medmänniska i ett utsatt läge.
/Kia
torsdag 8 mars 2007
Får man lura sina barn? Javisst!
Under lång tid nu har jag och mina barn haft svårt att komma i tid till skolan. Varje dag har vi hastat in två minuter för sent. Det är ju förbålt, har jag tänkt, att det inte ska gå att lyckas med att komma två minuter tidigare i stället.
Jag har provat det mesta för att komma tillrätta med det här: Jag har tjatat! Jag har hotat! Jag har svurit! Jag har tvingat upp barnen tidigare på morgonen! Jag har givit dem frukost på sängen! Vi har tillsammans packat deras ryggsäckar och tagit fram alla deras kläder och gjort alla förberedelser kvällen innan!
Ingenting har lyckats.
Så då tänkte jag till slut att det bara återstår att lura dem.
Före helgen ställde jag om klockan i köket så att den går en kvart före normal tid. Det räcker med en snabb blick på den för att de ska inse att vi har BRÅTTOM! Något förvånade har de varit varje morgon då vi egentligen kommit iväg ”för sent” att ingen gått in ännu och att det i vissa fall varit så att vi kommit före fröken, till och med.
Hur hänger det ihop?
Min äldsta dotter hade ett föredrag som hon skulle göra häromdagen. Vi skulle komma fyra minuter sent, trodde hon, så hon hoppades att klassen skulle prata en stund innan det var dags. Men så kom vi ju tio minuter för tidigt och du anar inte hur lättad hon blev.
Faktum är att jag själv också blir lurad, och då fungerar det ju!
Prova själv får du se!
Cecilie
Jag har provat det mesta för att komma tillrätta med det här: Jag har tjatat! Jag har hotat! Jag har svurit! Jag har tvingat upp barnen tidigare på morgonen! Jag har givit dem frukost på sängen! Vi har tillsammans packat deras ryggsäckar och tagit fram alla deras kläder och gjort alla förberedelser kvällen innan!
Ingenting har lyckats.
Så då tänkte jag till slut att det bara återstår att lura dem.
Före helgen ställde jag om klockan i köket så att den går en kvart före normal tid. Det räcker med en snabb blick på den för att de ska inse att vi har BRÅTTOM! Något förvånade har de varit varje morgon då vi egentligen kommit iväg ”för sent” att ingen gått in ännu och att det i vissa fall varit så att vi kommit före fröken, till och med.
Hur hänger det ihop?
Min äldsta dotter hade ett föredrag som hon skulle göra häromdagen. Vi skulle komma fyra minuter sent, trodde hon, så hon hoppades att klassen skulle prata en stund innan det var dags. Men så kom vi ju tio minuter för tidigt och du anar inte hur lättad hon blev.
Faktum är att jag själv också blir lurad, och då fungerar det ju!
Prova själv får du se!
Cecilie
onsdag 7 mars 2007
Mindre kolhydrater = mindre vikt?
DN skriver idag om en undersökning som visar att man går ner mest med en diet som innehåller få kolhydrater. Det verkar vara en välgjord studie enligt Åke Bruce från Livsmedelsverket. Den metod som de som gick ner mest använde var Atikins - en metod som tidigare fått en hel del kritik. Men efter den här undersökningen får sig Atkins säkert ett uppsving! Det som blir hissat i medierna brukar ju gå bra...
Fast jag måste säga att jag för min del tycker det ligger en del i det här med att äta mindre kolhydrater och i första hand sådana med lågt GI. Jag tycker jag håller mig mätt längre när jag äter så så visst borde det göra en del för vikten.
En annan bra sak med Atkins är förresten att den betonar motionen som en viktigt faktor att gå ner. Motion är superviktigt - inte bara för vikten utan för mkt annat oxå!
Det blir spännande att se vad dietisterna tycker om den här undersökningen.
Kia
Fast jag måste säga att jag för min del tycker det ligger en del i det här med att äta mindre kolhydrater och i första hand sådana med lågt GI. Jag tycker jag håller mig mätt längre när jag äter så så visst borde det göra en del för vikten.
En annan bra sak med Atkins är förresten att den betonar motionen som en viktigt faktor att gå ner. Motion är superviktigt - inte bara för vikten utan för mkt annat oxå!
Det blir spännande att se vad dietisterna tycker om den här undersökningen.
Kia
tisdag 6 mars 2007
Nya förslag om tandvården
DN skriver att regeringens utredare, Curt Malmborg, lagt fram ett nytt förslag om ersättningsnivåer i tandvården. En tandvårdscheck och högkostnadsskydd som även gäller materialkostnader ingår i förslaget. Detta gäller för tandläkarräkningar mellan 3000 kr och 15000 kr, för belopp över och under blir det ingen större förändring.
Tja, det är ju bättre än det som gäller nu, men bra? Nä, jag har aldrig fattat varför tänderna inte räknas in i sjukvården? Är det verkligen så att det kostar mindre pengar att inte subventionera tandvården på samma sätt som sjukvården? Jag undrar det...
Jag skulle ha velat se ett mer genomgripande förslag! Ett förslag som hade inneburit att ALLA skulle kunna gå till tandläkaren och få det gjort som behöver göras! Ett förslag som hade inneburit att alla vågar le stort.
Kia
Tja, det är ju bättre än det som gäller nu, men bra? Nä, jag har aldrig fattat varför tänderna inte räknas in i sjukvården? Är det verkligen så att det kostar mindre pengar att inte subventionera tandvården på samma sätt som sjukvården? Jag undrar det...
Jag skulle ha velat se ett mer genomgripande förslag! Ett förslag som hade inneburit att ALLA skulle kunna gå till tandläkaren och få det gjort som behöver göras! Ett förslag som hade inneburit att alla vågar le stort.
Kia
Kom som du är och bli den du var tänkt att vara
Nu har högskoleverket kommit med ännu en rapport som talar om vilka yrken som vi borde satsa på inför framtiden. Bli gärna lärare, men inte för äldre barn, säger de. Läkare verkar alltid vara safe, medan det är sämre ställt för journalister, naturvetare och kulturarbetare.
För dem som läser hela artikeln som DN skriver om det här, så står det på slutet att detta bara är antaganden och att man kanske inte behöver lägga så stor vikt vid den här rapporten.
Men min erfarenhet när jag talar med unga människor är att de sällan läser så långt. Eller de kanske helt enkelt missar den där meningen. Speciellt tänker jag på de som inte är riktigt säkra ännu på vad de vill bli, men känner sig stressade att söka en utbildning.
I stället för att ta reda på vad ”just jag” verkligen passar för, följer man prognoserna och satsar på utbildningar som verkar vara ett ”smart val”. Jag känner så många som beklagar sig för att de gjort flera års bortkastade studier, och en hel del som gjort klart sina studier men vantrivs med sitt yrkesval. För de lyssnade på prognoserna i stället för på hjärtat.
Jag skulle vilja slå ett slag för ett återinförande av det som i bland benämns kallelse, eller kanske meningen med just mitt liv. Av den lilla rösten inuti som viskar vårt hjärtas lust. Förutom att den garanterat leder till ett yrkesval som fyller mitt innersta, gör den mig motståndskraftig för motgångar. För vet jag bara att jag är på rätt väg, kan jag utstå nästan vad som helst.
Ha en fantastiskt härlig dag!
Cecilie
För dem som läser hela artikeln som DN skriver om det här, så står det på slutet att detta bara är antaganden och att man kanske inte behöver lägga så stor vikt vid den här rapporten.
Men min erfarenhet när jag talar med unga människor är att de sällan läser så långt. Eller de kanske helt enkelt missar den där meningen. Speciellt tänker jag på de som inte är riktigt säkra ännu på vad de vill bli, men känner sig stressade att söka en utbildning.
I stället för att ta reda på vad ”just jag” verkligen passar för, följer man prognoserna och satsar på utbildningar som verkar vara ett ”smart val”. Jag känner så många som beklagar sig för att de gjort flera års bortkastade studier, och en hel del som gjort klart sina studier men vantrivs med sitt yrkesval. För de lyssnade på prognoserna i stället för på hjärtat.
Jag skulle vilja slå ett slag för ett återinförande av det som i bland benämns kallelse, eller kanske meningen med just mitt liv. Av den lilla rösten inuti som viskar vårt hjärtas lust. Förutom att den garanterat leder till ett yrkesval som fyller mitt innersta, gör den mig motståndskraftig för motgångar. För vet jag bara att jag är på rätt väg, kan jag utstå nästan vad som helst.
Ha en fantastiskt härlig dag!
Cecilie
måndag 5 mars 2007
Pussar Skatteverket!!
Nu kanske du blir något undrande över den här rubriken. Du kanske är fast i samma föreställning som jag var. Nämligen att Skatteverket är lika kul som en kall, blöt och mycket illaluktande yllefilt! Helt fel!
De har en ypperlig och snabb service som gör mig alldeles glad. Jag skickade in ett ändringsbrev i förra veckan och redan idag fick jag svar! Min dag blev genast ljusare. När de ringde från Sats och sa att min kvarglömda stegräknare fanns där blev jag ännu lyckligare för jag hade inte räknat med att få tillbaka den.
Så ringde en kompis och jag fick tillfälle att anmäla mig till vad jag tror är en riktigt spännande och utvecklande helgkurs - gratis! Vilket tillfälle och vilken härlig dag.
Dessutom sken solen och fåglarna kvittrade= vårkänslor på gång!
Vilket är bra för humöret men mindre bra för den koncentration jag borde ha lagt på min uppsats idag. Men att njuta av livet och nuet är aldrig fel!
Kia
De har en ypperlig och snabb service som gör mig alldeles glad. Jag skickade in ett ändringsbrev i förra veckan och redan idag fick jag svar! Min dag blev genast ljusare. När de ringde från Sats och sa att min kvarglömda stegräknare fanns där blev jag ännu lyckligare för jag hade inte räknat med att få tillbaka den.
Så ringde en kompis och jag fick tillfälle att anmäla mig till vad jag tror är en riktigt spännande och utvecklande helgkurs - gratis! Vilket tillfälle och vilken härlig dag.
Dessutom sken solen och fåglarna kvittrade= vårkänslor på gång!
Vilket är bra för humöret men mindre bra för den koncentration jag borde ha lagt på min uppsats idag. Men att njuta av livet och nuet är aldrig fel!
Kia
söndag 4 mars 2007
Sportlov med mersmak
Det här sportlovet har verkligen givit utdelning.
Den började med lite kultur på Operan med barnen. Vi såg Loranga, Mazarin och Dartanjang, vilket kanske var det knäppaste jag har sett. En lite äldre dam kom fram till mig i pausen och frågade på engelska om jag i två meningar kunde förklara för henne vad operan handlade om, eftersom hon inte förstod ett ord svenska. Jag svarade att jag inte heller förstod någonting. Att Loranga, Mazarin och Dartanjang helt enkelt bara är helt Loco!
I programmet läste jag senare att det helt enkelt inte finns något syfte med historierna, att vissa berättelser bara får tala för sig själva. Det var en bra insikt!
Förutom långa sköna morgnar, var jag i slutet av veckan i Mora för konferensen Vi slår omgivningen med häpnad! Jag har själv bidragit till konferensen genom att jag gjort en intervjubok med tretton kvinnliga ledare med funktionshinder som presenterades där. Fyra av kvinnorna var med och det blev en väldigt intressant panel med Siewert Öholm som moderator.
Dessutom var Monica Lindstedt där, ni vet Metros och Hemfrids grundare. Hon höll regeringens proposition i händerna som handlar om hushållsnära tjänster och tycker att hon vunnit en liten seger med de förslag som finns där.
Även Marco Helles - han som skrev handlingsprogrammet Mångfald och dialog - från Röda korset var med på konferensen och talade om våra underliggande värderingar som styr vårt handlande. Att jämlikhet kräver samma förutsättningar för alla och att mångfald innebär att man behandlar alla olika.
För att ha varit ledig känns det som att jag har hunnit med en hel del. Ändå känner jag mig så pigg och full av energi för att börja en ny vecka med alla nya intryck och insikter.
Vi hörs!
Cecilie
Den började med lite kultur på Operan med barnen. Vi såg Loranga, Mazarin och Dartanjang, vilket kanske var det knäppaste jag har sett. En lite äldre dam kom fram till mig i pausen och frågade på engelska om jag i två meningar kunde förklara för henne vad operan handlade om, eftersom hon inte förstod ett ord svenska. Jag svarade att jag inte heller förstod någonting. Att Loranga, Mazarin och Dartanjang helt enkelt bara är helt Loco!
I programmet läste jag senare att det helt enkelt inte finns något syfte med historierna, att vissa berättelser bara får tala för sig själva. Det var en bra insikt!
Förutom långa sköna morgnar, var jag i slutet av veckan i Mora för konferensen Vi slår omgivningen med häpnad! Jag har själv bidragit till konferensen genom att jag gjort en intervjubok med tretton kvinnliga ledare med funktionshinder som presenterades där. Fyra av kvinnorna var med och det blev en väldigt intressant panel med Siewert Öholm som moderator.
Dessutom var Monica Lindstedt där, ni vet Metros och Hemfrids grundare. Hon höll regeringens proposition i händerna som handlar om hushållsnära tjänster och tycker att hon vunnit en liten seger med de förslag som finns där.
Även Marco Helles - han som skrev handlingsprogrammet Mångfald och dialog - från Röda korset var med på konferensen och talade om våra underliggande värderingar som styr vårt handlande. Att jämlikhet kräver samma förutsättningar för alla och att mångfald innebär att man behandlar alla olika.
För att ha varit ledig känns det som att jag har hunnit med en hel del. Ändå känner jag mig så pigg och full av energi för att börja en ny vecka med alla nya intryck och insikter.
Vi hörs!
Cecilie
lördag 3 mars 2007
Usch så trist, min inspiration försvann!
Den här terminen ska jag skriva min magisteruppsats. Den uppsats som ska ge mig den tjusiga titeln Fil mag i pedagogik med inriktning mot folkhälsa, vård och omsorg - låter inte dumt va?
Idag hade jag tänkt börja lite med skrivandet men fastnade i alla instruktioner om HUR jag ska skriva. Det är nämligen noga med rubrikstorlekar och annat. Så noga att man måste använda en mall som ska laddas ner. Så måste man läsa om det och diverse annat. Så till själva saken, att skriva kom jag aldrig. Det var ju liksom det som hade varit det roliga. Jag hade så mycket att börja skriva om i inledning och bakgrund men inte en bokstav har blivit inskriven.
Imorgon tror jag att jag helt enkelt börjar skriva så får jag väl klippa in det i den dumma mallen så småningom. Min inspiration försvann idag, nernött av regler och förmaningar.
Nä, nu struntar jag i det här och tar ledigt från allt vad tänkande och skrivande heter!
Ha en trevlig lördagkväll - det tänker jag ha!
Kia
Idag hade jag tänkt börja lite med skrivandet men fastnade i alla instruktioner om HUR jag ska skriva. Det är nämligen noga med rubrikstorlekar och annat. Så noga att man måste använda en mall som ska laddas ner. Så måste man läsa om det och diverse annat. Så till själva saken, att skriva kom jag aldrig. Det var ju liksom det som hade varit det roliga. Jag hade så mycket att börja skriva om i inledning och bakgrund men inte en bokstav har blivit inskriven.
Imorgon tror jag att jag helt enkelt börjar skriva så får jag väl klippa in det i den dumma mallen så småningom. Min inspiration försvann idag, nernött av regler och förmaningar.
Nä, nu struntar jag i det här och tar ledigt från allt vad tänkande och skrivande heter!
Ha en trevlig lördagkväll - det tänker jag ha!
Kia
fredag 2 mars 2007
Saken är biff- ät mera bönor!!
Jenny Jewert skriver i DN idag om köttproduktionen och hur svårt det kan vara för en vanlig konsument att se vilken milöpåverkan den har. Det finns många aspekter att ta hänsyn till! Hon slutar artikeln så här:
"Ät lite mer sällan och efterlys bättre märkning i din butik. Väljer du svenskt naturbeteskött eller griskött från inlandet i Mellansverige, blir det sällan riktigt fel."
Det låter som ett gott råd!För visst är det gott att äta kött ibland.
Men jag tror de flesta äter för lite bönor.Många har nog inte ens smakat på alla härliga sorter som finns. Men tänk på alla fördelar, det är bra både för din inre och din yttre miljö, de ger få kalorier men mycket näring, du håller dig mätt länge, de ger fibrer som magen får jobba med, bönorna är billiga och sist men inte minst de smakar GOTT!
Själv har jag blivit mer och mer förtjust i bönor och linser och äter det så gott som varje dag. Jag har varit i hälsokosthyllorna och botaniserat och provat mig igenom hela sortimentet. Mina absoluta favoriter är kidneybönor och kikärtor. Mums!
Är du ändå där och rotar så varför inte prova annat oxå? Som helt bovete, quinoa eller hirs? Alla tre kan användas istället för tex ris och är jättegoda!
När jag sitter här och skriver så inser jag att det är dags för en ny tur till Hälsokosten för kolla om det finns något jag inte provat än - vem vet, det kan ha kommit in en nyhet!
Kia
"Ät lite mer sällan och efterlys bättre märkning i din butik. Väljer du svenskt naturbeteskött eller griskött från inlandet i Mellansverige, blir det sällan riktigt fel."
Det låter som ett gott råd!För visst är det gott att äta kött ibland.
Men jag tror de flesta äter för lite bönor.Många har nog inte ens smakat på alla härliga sorter som finns. Men tänk på alla fördelar, det är bra både för din inre och din yttre miljö, de ger få kalorier men mycket näring, du håller dig mätt länge, de ger fibrer som magen får jobba med, bönorna är billiga och sist men inte minst de smakar GOTT!
Själv har jag blivit mer och mer förtjust i bönor och linser och äter det så gott som varje dag. Jag har varit i hälsokosthyllorna och botaniserat och provat mig igenom hela sortimentet. Mina absoluta favoriter är kidneybönor och kikärtor. Mums!
Är du ändå där och rotar så varför inte prova annat oxå? Som helt bovete, quinoa eller hirs? Alla tre kan användas istället för tex ris och är jättegoda!
När jag sitter här och skriver så inser jag att det är dags för en ny tur till Hälsokosten för kolla om det finns något jag inte provat än - vem vet, det kan ha kommit in en nyhet!
Kia
torsdag 1 mars 2007
Motstår du influensan?
Enligt DN slår influensan till ordentligt nu. Det är bara att hoppas på att undkomma! Det nyttiga levernet ska förhoppningsvis göra någon skillnad. Fast måste jag välja mellan vinterkräksjuka och influensa så tar jag raskt det sistnämnda.
Jag satsar stenhårt på att äta extra nyttigt och vitaminrikt samt att röra på mig mycket utomhus. Det tror jag är bra sätt att förbättra sina odds. Dessutom mår jag bra av att göra så. Har du några tips får du gärna skriva! Dock inte om så äckliga hopkok som nämndes i TV 4 imorse! Jag lider inte hur mycket som helst för att slippa flunsan!
Kia
Jag satsar stenhårt på att äta extra nyttigt och vitaminrikt samt att röra på mig mycket utomhus. Det tror jag är bra sätt att förbättra sina odds. Dessutom mår jag bra av att göra så. Har du några tips får du gärna skriva! Dock inte om så äckliga hopkok som nämndes i TV 4 imorse! Jag lider inte hur mycket som helst för att slippa flunsan!
Kia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
