När kroppen och knoppen inte vill samma sak

Det har varit en händelserik dag, minst sagt. Kanske lite väl händelserik, tycker min kropp. För bara några dagar sedan låg jag nedbäddad i feber och huvudvärk och nu säger kroppen ifrån att jag gick upp ur sängläge för tidigt.
Knoppen däremot, säger att det inte kan bli för mycket just nu, eftersom det är så många saker på gång som jag bara inte får missa.
Men när kroppen sagt sitt, då brukar det ju bli så…
Så nu har jag tagit två värktabletter och har gått och lagt mig flera timmar innan jag brukar och bara ber en stilla bön att kroppen tycker att den har vilat tillräckligt i morgon bitti.
Cecilie

Är det så farligt att få välja själv

Jag åt lunch med en föräldraledig vän häromdagen och lilla sonen satt i vagnen och såg missnöjt på. Han ville också äta, fast det egentligen var tid för att sova. Min väninna bad om ursäkt då hon drog fram barnmatsburken och matade sonen varannan tugga och tog en egen varannan.
Så berättade hon om att hon funderade på att vara hemma med sonen ett år till.
- Men det går nog inte. Vi har fått dagisplats precis där vi vill. Och om vi säger att vi vill vänta, så kanske vi hamnar sist i kön igen.
- Stopp, vänta, sa jag. Så du menar att ditt dagis ska bestämma åt dig hur länge du ska vara hemma med din son?
Min väninna berättade att några av de föräldrar som har barn i samma ålder går i samma funderingar som hon och att det kändes som att hon lämnade sin första son lite för tidigt.
Vårdnadsbidraget är omodernt, skriver i dag Mona Sahlin och två partikamrater på Svenska Dagbladets brännpunkt. I stället för att ge pengar till föräldrar som vill vara hemma mer med sina barn, tycker hon att regeringen bör satsa på att utöka förskolan och införa en jämställdhetsbonus.
Som exempel på länder som valt hennes modell tar hon Tyskland, där man satsar på att utöka förskolan.
Det som inte kommer fram i debattartikeln är att i Tyskland är förskolan väldigt lite utbredd. En av föräldrarna förväntas att vara hemma, oftast kvinnan, eller att man skaffar sig privat barnomsorg. Behovet av förskola i Tyskland är därför akut.
I Sverige har vi motsatt läge. Förskolan är väl utbyggd. Men här förväntas föräldrarna lämna sina barn på dagis allra senast då barnet är 1,5 år gammalt.
Allt fler föräldrar, som jag har talat med, vill vara hemma mer. Som väninnan som jag åt lunch med. En annan mamma som jag talat med funderar på att bli dagmamma bara för att få vara mer med sina barn.
Ett vårdnadsbidrag skulle vara ett välkommet tillskott till alla dem som valt att vara hemma längre med barnen. Varför skulle inte det vara värt något att jobba i hemmet?
Mona Sahlin menar att det blir mindre arbetskraft om fler är hemma. I veckan som gick kom en undersökning från Umeå universitet som visar att barn som har sina föräldrar hemma längre också blir bättre i skolan. Det borde ge bättre tillväxt på sikt.
Sen är jag övertygad om att alla inte kommer att välja att vara hemma mer bara för att möjligheten finns.
Vad är det som är så farligt med valfrihet?
Cecilie

Nu är uppsatsen inlämnad -oj så skönt!

Jepp, någon timme innan definitiv deadline så skickade jag in den. Då hade jag varit upp sedan gryningen och hållit på med de sista justeringarna. Hela jag var mosig och till slut tyckte jag det var bäst att skicka in den innan jag i mitt förvirrade tillstånd lyckades göra något riktigt generalfel.
På torsdag nästa vecka är det dags att försvara den och det ser jag fram emot. Nu behöver jag få sätt punkt för det här jobbet och gå vidare med annat.
Just idag med mer praktiska saker. Mitt hem ser ut som en soptipp och det är dags att röja! Jag ser verkligen fram emot att få rent och snyggt igen. Ibland är det faktiskt ett rent nöje att städa. ;)

Men först en nyttig middag. Bönsallad tror jag det blir för nu längtar jag verkligen efter bättre mat också. Jag behöver vitaminrik och uppiggande mat efter uppsatspersen.
/ Kia, med ens fruktansvärt hungrig!

Inne på upploppet

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste Cecilies inlägg; den här helgen handlar våra liv verkligen om två motsatta saker. Hon ska gotta sig och ha det bra och det unnar jag henne verkligen!
Men själv jobbar jag på som en gnu med min uppsats och nu känns det riktigt tungt. Det är mindre än ett dygn kvar till inlämning och det känns som det är så mycket kvar. Det allra värsta är väl att det är helt mitt eget fel att det blev så här stressigt i slutet, det finns ingen annan att skylla på. Det hade väl egentligen inte heller gjort saken bättre om det hade funnits någon annan att skylla på för faktum kvarstår ju, jag har massor kvar att skriva om jag ska bli klar. När jag väl har gnällt färdigt så att det inte är så synd om mig längre så ska jag fortsätta skriva och se till att jag blir klar i tid.
Som tur är har jag en belöning att se fram emot. På tisdag ska Karin ge mig aromamassage och det ska bli så skööönt! Min stackars kropp värker efter alla timmar framför datorn och huvudet är segt - en aromamassage kommer att lägga sig som en gosig snuttefilt runt hela mig. Mmmm, vad jag önskar det var tisdag.
Tills dess får jag sniffa lite på den uppiggande oljan och kavla upp ärmarna igen!
Kia

Ledigt är en förmån

Det känns underbart i slutet av denna arbetsvecka. Det har verkligen varit fullt ös, men det har varit så kul och givande att jag bara kan känna mig tillfreds. Men trött.
Nu när det är fredag och huset har tystnat för natten är det skönt med en liten stund i tystnad och eftertanke på veckan som gått, på den långa sköna helgen som ligger framför och drömmar om framtiden.
Att vila är en förmån som jag tänker utnyttja till max denna helg! Dessutom kanske man kan få se fram emot mors dag…
Sköt om dig i pingsthelgen!
Cecilie

Städa kan jag göra sen

Under vissa perioder i livet så är det verkligen fullt upp. Våren brukar vara extra hektisk för mig. Det är avslutningar och vårpicnicar. Och så ska man hinna med att avsluta allt inför sommaruppehållet. Knyta ihop trådar, hinna träffas före semestern.
Just den här våren är det mer aktiviteter än vanligt. Det är många härliga möten med människor, trevliga sammankomster i barnens skola och arbete som ska göras färdigt.
Så jag tycker nog att jag har en ganska bra ursäkt för att det inte är så städat hemma hos mig. Om sanningen ska fram är det fruktansvärt stökigt eftersom ”det där gör jag sen” har varit ett alltför ofta återkommande ord hemma hos oss under några veckor.
Nu råkar det vara så att det där ”sen” nog egentligen borde vara ”nu”.
Men det tar vi tag i en annan dag.
Cecilie

Tilliten är svårast

Vi lever i en tid då du spinner din egen lycka. Har du inte lyckats i livet är det ditt eget fel, då har din väv inte hållit för yttre påfrestning. Därför är kraven desto större på att lyckas, och då inte sällan enligt en måttstock som andra mätt upp.
Men livet är mer än en väv. Livet är betydligt mer än det vi själva rår över. Och ibland har vi ägnat mycket möda och tid åt vår väv och vi känner oss ändå inte lyckliga.
Kanske är det då dags att låta väven vila och leva sitt eget liv. Dags att känna tillit till livet och låta saker hända av sig självt.
Kanske har du sökt 100 jobb och inte fått ett enda. Tilliten är det som kan ge dig kraften att söka ett jobb till.
Kanske har du ett vägval med ditt företag. Tilliten ger dig modet att välja den väg som du helst vill gå.
Tillit är att låta våra ord landa i en annan människa, lita på att hon förvaltar det väl. Tillit är att lita på att det liv som är mitt kommer att bli till det bästa. Tillit är att tro att andra vill mig väl. Tillit är att vara viss om att jag kommer att få det jag behöver.
Idag, i morgon och nästa år.

Cecilie

Vara trött kan vara farligt

Trötthet l igger bakom många olyckor på vägarna. Säkerligen är det grunden för många andra olyckor och sjukdomar också. När man är trött brukar man ju inte vara särskilt tålmodig och uppmärksam. Inte särskilt trevlig heller.

Undrar hur många gräl och missförstånd som orsakas av trötthet? Jag vet ju själv hur viktigt det är med god sömn från min sjukskrivningstid när jag inte kunde sova eftersom jag var så stressad. Hu så det sliter när sömnen inte räcker till.

Men det finns ju hjälp att få av många olika slag beroende på problem. Det gäller bara att söka den och i vissa fall veta vart man ska leta.

För den som är för stressad finns det tips på vår hemsida: http://www.levlivetlevande.se/somn.htm


/Kia

Kärt återseende!

Idag var jag och besökte förskolan där jag arbetstränade när jag var sjuk - oj vilket kärt återseende! Tyvärr blir det alltför långt mellan gångerna jag är där. På det stället märks det ju verkligen hur tiden går. Barnen växer ju så fort!
DEt var verkligen kul att uppdatera sig lite om vad som hänt sedan sist, rita lite, berätta spökisar och småprata och mysa.
Jag tror alla borde gå på dagis med jämna mellanrum. Det gör gott för både kropp och själ och är verkligen en bra påminnelse om vad som är viktigt.
Mera lek åt folket!
Kia

En regning lördag, vad gör man då?

Ja för min del var dagen redan intecknad, oavsett väder så är det uppsatsskrivande som gäller. Så jag är till skillnad från de flesta andra rätt glad för regner som just nu trummar mot rutan. Det hade känts värre att sitta här framför datorn om himlen hade varit härligt blå och solen lyst. Då hade jag säkert suttit och tittat bort åt fönstret stup i kvarten, kanske haft balkongdörren öppen och hört fåglarna kvittra glatt - och bara längtat efter att få vara ute.

Så vilken tur för mig att det vackra vädret lyser med sin frånvaro. Oturligt nog så lyser för tillfället även arbetslusten med sin frånvaro. Det är lite oroväckande eftersom jag har massor att skriva innan 18.00 imorgon, vilket är det klockslag då jag senast ska mejla uppsatsen till min handledare.
Jag har precis haft lunchrast och kopplat av med en god sallad och lite slötittande på tv. Nu är jag lite för avkopplad och har mest lust att slänga mig i soffan med en bra bok och en kopp kaffe.

Du känner säkert igen kampen mellan den lätta vägen som inte leder någon vart men ger omedelbar belöning och den svåra vägen som ger en stor belöning efter ett tag och som ger något långsiktigt bra.

Ser man det så blir ju valet inte så svårt.
Jag vill bli klar med min uppsats och få min examen.
Nu har jag inte tid med mera bloggande!
Kia

Vad äter vi egentligen?

Ibland blir jag nästan lite äcklad när jag läser varningar om diverse tillsatser i maten. Varför äter man sånt? Varför blir jag så ofta sugen på smågodis fast det är fruktansvärt osunt, fyllt med en massa uräckliga saker? Det smakar förstås gott men bara vetskapen om vad det är gjort av borde ju avskräcka mig, jag som kan vara rätt petig annars.
Undrar jag om det finns något beroendeframkallande i smågodis också? Det blir kanske nästa varning.
Nä, skämt åsido, alla dessa konstgjorda tillsatser, även de än så länge olarmade, ser jag på med en viss skepsis. Naturtillverkat brukar oftast vara både godast och fräschast. Dessutom brukar det vara det som jag mår bra av i längden.
Tänk så mycket bättre man mår av ett äpple än av godis till mellanmål.

Kia

Placera sig på bloggkartan

Man måste ju synas och nu kommer ett försök att hamna på bloggkartan och dyka upp i
Stockholm
Vi får väl se hur det går.
Kia

Mindfulness rena rama hjärmedicinen

Svenskans serie om hjärnan fortsätter med ett intressant avsnitt om mindfulness och hur det påverkar hjärnan.
När man riktar hela uppmärksamheten mot EN sak blir man lugn, lycklig och harmonisk och då ökar aktiviteten i vänstra pannloben mätbart
Ja att de mår bättre och känner sig mer harmoniska är precis vad många som mediterar brukar hävda, det är därför de fortsätter meditera. Fast det kan tyckas ta mycket tid. Men meditationstid är liksom motionstid bra investeringar för man blir pigg och glad och orkar mer.
Meditation tycker jag gör att livet blir mer hanterbart och saker och ting får bättre proportioner. Dessutom blir jag lycklig över små saker och kan se och uppskatta dem.
Och nu är väl verkligen rätta tiden att njuta när all grönskan är på väg och fåglarna sjunger så vackert.
Våren är kort, men hissnande vacker, fylld av växtkraft och glädje.
Ta dig tid att uppleva den.
Kia

Glöm inte att njuta av livet

En klimatvåg sköljer över Sverige. Det är inte bara det viktigaste ämnet som tv, radio och tidningar tar upp utan också den fråga som uppehåller statsminister Fredrik Reinfeldt och USA:s president George Bush när de träffades på tisdagen, skriver bland annat DN.
Det är klart att det kan kännas som att frågan har lyfts upp på ett så högt plan nu, att vi vanliga dödliga kan luta oss tillbaka och låta politiken göra sitt för klimatet. Att det känns oss övermäktigt. Att ingenting vi gör eller låter bli har betydelse i det långa loppet.
Jag skulle ändå vilja påminna om att det finns mycket vi kan göra alldeles på egen hand. För om alla tänker på miljö och rättvisa, då får vi helt klart en bättre värld.

Några tips:
Köp ekologiska och rättvisa varor. Genom konsumentmakt är mycket vunnet.
Sopsortera.
Välj energisnåla lampor.
Se till att inte köpa virke från regnskogen.
Köp bara så mycket mat som du tänker äta upp.
Lär dig köra eco-driving.
Välj en miljövänlig bil nästa gång.
Glöm inte att njuta av livet!

Cecilie

Spegelneuroner och empati

SVD skriver idag om spegelneuroner. Jag tänkte mig först att det skulle vara något märkligt fenomen inom fysiken - kanske någon liten manick som snurrar runt i en atom eller så.

Det var betydligt intressantare än så. Spegelneuroner är nämligen speciella nervceller som vi alla har. De skannar av omvärlden och ger oss information som vi inte är medvetna om. Den som sägs ha god intuition kanske helt enkelt har gott om spegelneuroner? Spegelneuronerna gör att vi imiterar andra människor och att vi kan förutse och förstå andras beteenden.

Den här aktiviteten i hjärnan kan mätas med magnetresonanskameror och upptäcken gjordes av en slump. Man undersökte apor för att se hur hjärnan styr målinriktade handlingar som att gripa om objekt och plocka upp saker. När en av forskarna sträckte sig efter en banan så reagerade spegelneuronerna hos apan.
Detta väckte naturligtvis uppmärksamhet och därmed började forskarna undersöka vidare.

Jag tycker det var en fascinerande upptäckt och vill gärna läsa vidare om det. Tänk vilka fantastiska skapelser vi är!
Kia

”Ta inte den kortaste vägen, ta den vackraste.”

Orden lyste som len honung mot mig när jag öppnade Sonja Aldéns nya album Till Dig. (Du vet, hon som sjöng För att du finns i Melodifestivalen)
Som jag behövde höra det idag och som jag behövde höra hennes röst sjunga vackra, tröstande sånger. I den lilla boken som följde med cd:n står det ”Till den som älskar, till den som landat, till den som förstår, till den som behöver, till den som läker, till den som längtar, till den som blundar, till den som blöder, till den som hoppas, till den som tvivlar, till den som saknar, till den som funnit” och lustigt nog tycker jag att alltihop passar in på mig just idag.
Den här dagen började med regn och kyla, men nu ser det ut att spricka upp till en härlig våreftermiddag. Även vädret verkar således ha förstått min sinnesstämning.
Somliga dagar är det oerhört svårt att uppbåda den där riktiga entusiasmen för att orka ta nästa steg. Ett samtal med en god vän och en ny skiva kan definitivt ändra på det.
För det gäller att påminna sig om vad som är det viktiga i livet och vad som är meningen. Inte stirra på allt det som inte blev och det som fortfarande inte hänt som borde ha hänt för länge sedan.
Och den vackraste vägen är inte alltid så enkel. Den kan vara både backig och stenig. Ibland kan det kännas som att man går barfota på en grusig stig och andra gånger får man lust att vända om när det står ett stort berg på vägen – trots att man vet att utsikten uppifrån är fantastisk!
Det kan vara oerhört smärtsamt att vandra i starkt solljus, även om det ofta är det man drömmer om.
Men en vacker väg är värd besväret och ställer inte krav på att målet ska vara bättre än vägen dit.
Tack Sonja!
Cecilie

Frågor ger fokus och klarhet

Att berätta om sina tankar för andra och sedan få frågor kring hur man tänkt är otroligt berikande.
Ofta upptäcker jag att det jag trott varit glasklart för mig faktiskt inte är det. Det kan vara lätt att låsa sig i ett spår och glömma andra infallsvinklar. Infallsvinklar som ger helt andra svar och sätt att tänka.
Därför är det så bra med frågor från andra. Särskilt dem som tänker annorlunda än vad jag gör.

Ett bra citat i sammanhanget är:
"Det är gott att ha medmänniskor – men det är av motmänniskor vi har mest att lära. "
Margaret Haikola

För det är ju människor som säger emot och ifrågasätter som får mig att tänka till lite extra - hur besvärligt det än kan te sig i stunden ;-)
Jag har också mycket att lära av människor som gör mig upprörd av någon anledning. Varför blir jag så upprörd?
Att ta mig en extra titt på vad det är inne i mig som blir så triggat kan vara väldigt lärorikt och konstruktivt. Oftast lägger sig upprördheten rätt snabbt då jag fått mera kunskaper, men det kräver eftertanke och tid att tänka efter.


Varför skriver jag om detta just nu?
Kanske för att jag redan förbereder mig inför volontärkursen jag ska gå idag.
Dagens delmoment handlar om hur det är att möta människor i utsatta situationer, om empatisk förmåga och bemötande.
Vad i mig gör att det är viktigt för mig att bli volontär? Hur vill jag vara som människa och som volontär?
Vad i livet är viktigt för mig - och vad är viktigt för dig?
Med dessa frågor önskar jag dig en trevlig helg!
Kia

Be om råd - men ta ansvaret själv

Om man har fler alternativ till buds, hur vet man då vad som är rätt?
Jag fick den frågan idag då jag och Kia höll ett föredrag och frågan har inte släppt mig ännu. Innan jag blev sjukskriven ställde jag mig själv samma fråga och utgick då ifrån vad jag för stunden tyckte var mest förnuftigt eller det som verkade mest logiskt.
Sedan jag tvingats arbeta med mig själv för att hitta nya förhållningssätt, har frågan aktualiserats. Jag har insett att det är oerhört viktigt att välja och välja bort. Till min hjälp har jag det som kallas magkänslan, intuitionen eller den inre rösten. Jag har inte alltid förstått exakt vad det innebär. Jag har inte haft direktkontakt med mina känslor utan har ofta en fördröjning som kan vara upp till flera dagar. Om jag valt fel märks det som en stigande irritation över sakernas tillstånd och ger sig till känna genom ilska eller kroppsliga symtom.
Hur som helst har jag lärt mig att låta det ta tid att känna efter. Nu när jag upplevt hur det är att följa den inre rösten och den känsla av välbefinnande, avsaknad av oro och hur det är som ett lugn som omsluter mig när jag är på rätt väg, så vet jag vad jag menar när jag säger att det är viktigt att ta reda på vad det är jag vill. Det är en övertygelse som är så stark att jag inte behöver övertyga mig själv.
För att hitta det som är rätt kan det vara till hjälp att fråga fler om råd. Ensam kan man lätt snöa in på en speciell lösning. Att lyssna till andras lösningar kan öppna upp det kreativa sinnet och fler möjligheter står till buds.
Sen är det naturligtvis jag själv som fattar beslutet och tar ansvar för konsekvenserna.
Cecilie

Jag vill vara en guldfisk på öppet vatten

Jag var på ett seminarium häromdagen med Stefan Sebö. Han berättade där om att guldfiskar anpassar sin storlek utifrån hur stort utrymme de har att leva på. En guldfisk som bor i en liten glasskål blir inte mer än ett par centimeter, men om den flyttar över till ett större akvarium, så växer den till sig och anpassar storleken till de nya förhållandena. Således blir den större om den får en damm att leva i. Allra störst blir den om den får leva i öppet vatten. Då kan den bli upp till tio kilo!
Däremot går det inte att flytta tillbaka guldfisken till ett mindre livsutrymme när den väl har fått en större bostadsyta. Då dör den.
Seminariet handlade inte om det marina livet i allmänhet, utan i större utsträckning om vilken potential vi som människor besitter och hur många av oss som nöjer oss med att leva med ett begränsat utrymme.
Jag vill vara en guldfisk på öppet vatten, om jag får välja. Och det får jag ju!
Cecilie

Uppföljare om långtidssjukskrivna

DN har skrivit ytterligare en artikel om Pilaprojektet. Där uttalar sig socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson. Hon säger att många sjukskrivna fått vänta alltför länge på stöd och insatser och beklagar detta.
Jo hon skulle bara veta vilken lång och segdragen kamp det är att få hjälp. Det är en tuff kamp som man faktiskt skulle behöva vara frisk för att orka med.
Frågan är väl hur lång tid det ska ta innan problemet är åtgärdat? Alla inblandade har vetat om det länge så varför görs inget?
Kia

Långtidssjuka för sjuka för att återgå till jobb?!?!

DN och SR rapporterar idag om PILA-projektet.
Från början var tanken med det att Försäkringskassan skulle gå igenom de cirka 150 000 personer som är långtidssjukskrivna, prognosen var att det skulle löna sig att se närmare på cirka var tredje, dvs ungefär 50 000. Efter en noggrann utredning av de 50 000 var förhoppningen att 20-30 000 av dem skulle kunna återgå i arbete.
Efter att ha gått igenom 25 000 personer reviderar man nu prognosen. Endast var åttonde kan skickas på vidare utredning, resten är för sjuka och har i dagsläget ingen arbetsförmåga.

Varför görs inte detta kontinuerligt istället? Varför inte ge handläggarna tid att hålla kontakt med klienterna och skapa förutsättningar för förtroende och samarbete?
Många är de sjuka som kan vittna om vilken oerhörd stress och osäkerhet den dåliga kontakten med försäkringskassan ger upphov till - och det befrämjar inget tillfrisknande!
Ett annat arbetssätt, där också vården får andra former att arbeta inom, skulle säkert kunna få tillbaka många i arbete.
Att samarbetet fungerar så dåligt mellan olika aktörer är ju en orsak till att många sjukskrivningar blir onödigt långa - och ibland övergår till förtidspension/sjukersättning.
Så behöver vi nog också se över arbetslivet - måste man kunna prestera 150%? Måste man jobba heltid eller mer? Är man ingen om man inte arbetar?
Varför är så stor del av vår identitet kopplad till vad vi arbetar med? Det gör sjukskrivning, sjukersättning och arbetslöshet än värre!
Det finns många olika saker att arbeta med för att främja hälsa och sysselsättning!
Kia

Störd sömn och trötthet ökar risk för långtidssjukskrivning

Enligt en artikel i DN ökar störd sömn och trötthet risken för långtidssjukskrivning.
Många har svårt att somna och vaknar till flera gånger under natten. Alexander Perski berättar om hur man på Stressmottagningen använt sig av kognitiv beteendeterapi, KBT med framgång.
Man arbetar i grupp och träffas 6-10 gånger och lär sig sova bättre genom att träna in nya tankar och beteenden. I USA är detta tydligen den mest använda metoden för att komma tillrätta med sömnproblem.
Varför är det inte så här undrar jag. Det borde ju vara väldigt kostnadseffektivt!
Kia

Konsten att ta ansvar för sig själv

Vems är ansvaret? Frågans svar blev rätt så tydligt för mig. Jag har nämligen haft några rejält hektiska morgnar med en nioåring som absolut inte har lust med att jag lägger mig i hur, när och varför hon ska gå upp, klä på sig, äta frukost och ge sig iväg till skolan.
Och jag förstår henne så väl. Att ha en galen morsa som springer efter sig hela morgonen och talar om vad man ska göra är väl inte direkt en drömstart på dagen.
Hur som helst har vi kommit överens om att hon själv får ta ansvaret. Jag ska bara, på sin höjd, ange vilken tid det är om jag anser att den rinner iväg. (Att jag nu anger den här tiden onödigt ofta, är en annan sak.)
I går var det premiär. Jag skulle absolut inte lägga mig i. Men se, det var precis vad jag gjorde. Min vana trogen satte jag igång att jäkta och mana på, men med viss reservation den här gången. Alla storslagna planer om att promenera eller cykla till skolan kom på skam och bilnycklarna fick fiskas fram. Men vi hann i tid i alla fall.
Så mötte jag en person när jag lämnat barnen. Hon berättade om att hon och hennes pojkvän planerar att flytta ihop. Han kräver lagad mat på kvällen medan hon tycker att det räcker med fil och flingor. Ändå ställer hon sig och lagar mat åt honom – eftersom det är han värd – men beklagade sig nu över att han inte själv kan göra det.
Hm, tänkte jag. Det är ju så uppenbart för mig att hon helt enkelt får låta honom laga sin mat, som han så gärna vill ha, så kanske han lära sig att ta ansvar och laga mat. Och hon slipper känna sig som en gnatig kärring, fast hon knappt fyllt 20.
Så tänkte jag på mig själv, hur jag gnäller över ansvar som jag tycker att andra ska ta för sig själv. Att jag ställer upp och fyller i där andra brister, för att vara snäll eller för att det ska gå snabbt. Och sen, att jag klagar över att jag får göra allt själv.
I morse bestämde jag mig för att dottern själv fick ta ansvar och sa bara klockslaget en gång när hon duschade en halvtimme och la mig inte i överhuvudtaget när hon letade efter kläder.
Vi kom för sent. Men jag blev inte sur för det, jag menar det är ju inte jag som ska komma i tid till skolan. Och hon var inte heller arg på mig, för hon hade ju fått bestämma alldeles själv.
Fortsättning följer…
Cecilie

Lyckan är närmare än du tror

Att vara lycklig handlar nog mycket om att uppskatta det man har. Att vara olycklig är nog ett uttryck för att man är missnöjd över det man saknar. Det är en insikt som plötsligt slog mig när jag upplevde att jag är lycklig. Mina barn har precis somnat och det gör mig alldeles varm och glad inombords när jag tänker på dagen vi haft tillsammans och på deras andetag när de äntligen får somna efter en lyckad och händelserik dag.
Ju oftare jag gläds åt det jag har, desto lyckligare känner jag mig. Och desto mer säker blir jag på att jag kommer att få det jag behöver.
Cecilie

MITT liv som hund

Ibland tänker jag att det skulle vara enklare att vara en hund.
Fördelar: Du får mat, någon går ut med dig, du blir ompysslad och får kärlek. Du slipper bry dig om disken och städningen. Du behöver inte ta ansvar för någonting. Biter du en människa eller en annan hund, så är det din förare som har ansvaret enligt lag. Du är fri!
Nackdelar: Du bestämmer inte själv när du ska få mat. Du får vara glad om du får gå ut och inte ha behövt hålla dig i flera timmar. Det kan hända att du får vara hemma ensam långa stunder, utan någon som helst omtanke och kärlek. Och biter du en människa eller en annan hund kan du få sota för det med ditt eget liv.
Nja, stunderna då jag önskar att jag vore en hund, brukar snabbt gå över.
Nu ska jag gå ut på promenad i solen med min egen hund!
Cecilie

Fulltankat men tomt

Efter en väldigt intensiv vecka där det hänt massor och jag fått många nya upplevelser känner jag mig helt fullstoppad. Eller är det förstoppad? Inget av det vill ut än i alla fall. Det känns som om det varit så mycket att jag inte hunnit processa det än.
Tankar, känslor, intryck och minnen far runt, runt. Rätt var det är blir jag bara sittandes, helt inne i mig själv. Samtidigt som jag har svårt att sitta still för hela kroppen är glad och full av livslust - den vill röra sig!
Tur att jag är ledig idag och kan lulla runt så här. För jag behöver det verkligen. På något sätt känner jag mig lite som en proppmätt boaorm, jag måste ha tid att smälta allt.
Ska nog ta en promenad och se vad det kan göra...

Kia