Julafton
En alldeles speciell dag på gott och ont.
På ont för den som sitter ensam och längtar efter gemenskap och för den som känner sig tvingad att vara med i en gemenskap där man inte känner sig hemma.
Många dricker och äter sig sjuka och i många hem finns ingen julfrid alls utan det blir en helg fylld av konflikter och kanske till och med våld. Åter andra har handlat alldeles för mycket och sitter skuldtyngda framför berget med julklappar.
Vissa har helt enkelt inget att handla för och det blir inga julklappar. I en värld där konsumtion och saker betyder så mycket känns det svårt att inte kunna ge sina barn julklappar och hur det känns för barnen att inte få några när kompisarna får vill jag inte ens tänka på.
Det goda med julen är bland annat den äkta gemenskapen och julkänslan. För att inte tala om barnens tindrande ögon när de ivrigt väntar på tomten!
Det allra bästa med julen är väl vad den står för ursprungligen. Kanske kan det få oss att tänka över varför vi är här.
Vad är min uppgift i världen? Vad kan just jag göra som är gott för världen och mina medmänniskor? Hur visar jag min medkänsla med dem som har det svårt? Vad kan jag förbättra i mitt agerande mot andra? När ska jag börja?
Med dessa funderingar önskar jag Dig en riktigt God Jul i gemenskap och omtanke!
Kia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej !! Några tankar från en som har småbarn hemma. Vi köper massor av julklappar som barnen knappt leker med. Man vill ju att de ska få många paket... Utöver det kommer alla paket från släkten. Hur kan man få barnen att uppskatta andra saker än en massa prylar som de inte har tid att leka med ?? Jag dövar mitt samvete gentemot de som inte har råd med julen genom att (via autogiro) regelbundet skänka pengar till välgörenhet !! /Stressad småbarnspappa
Bra fråga! Hur du gör har säkert stor betydelse för dina barns uppfattning. Fast de är ju säkert påverkade av kompisar, reklam på tv och annat som du inte kan styra över också.
Det där att döva samvetet genom att skänka pengar till välgörenhet känner jag väl igen. Så gör jag också. Egentligen skulle jag vilja göra något mera praktiskt för att hjälpa men pengar är enklast.
Kia
Skicka en kommentar