Tankar om notisen från Netdoktor om självmord

Netdoktor berättar idag att minst 329 personer som varit i kontakt med psykiatrin för att få hjälp begick självmord under 2006. Det var fler än vad man på Socialstyrelsen trott. Det var färre än vad jag trodde. Utifrån mina egna erfarenheter av att söka hjälp av psykiatrin vet jag hur illa där är. Jag vet dessutom att jag är långt ifrån ensam om att ha förfärliga upplevelser av det.
Jag har träffat ganska många andra som varit långtidssjukskrivna, de flesta för att de varit utbrända, och hört många historier om att söka hjälp av psykiatrin. Historier som får mig både att bli gråtfärdig och att bli heligt förbannad. Bara för att ta ett exempel så har jag hört om flera som har mått jättedåligt och förtvivlat sökt hjälp. "Du är inte tillräckligt sjuk" har de fått till svar. När de efter en tid är ännu sjukare och kanske till och med gjort ett självmordsförsök så får de i bästa fall hjälp. Varför ska det behöva gå så långt?!?
Att nästan en person om dagen tar livet av sig för att de mår så dåligt är en skam för välfärdssverige. För varje person som kommer så långt att den begår självmord finns det tusentals andra sjuka människor. Människor som håller på att slitas sönder av ångest. Människor som är så deprimerade att de inte tycker att de förtjänar att få leva.
Människor som överlever en minut i taget.
Att få en hel mängd olika mediciner är ingen konst alls. Att få någon att prata med kräver ett smärre mirakel.
Låt istället mirakler bli vardagsmat. Låt den som behöver få samtalshjälp eller terapi. Låt oss skapa ett mänskligt samhälle. Ett samhälle där det är helt accepterat att man kan må dåligt psykiskt och där man får hjälp.
Kia