En lucka i tiden

Nästa vecka har barnen sportlov. Men idag tänkte jag tjuvstarta det lite. I mina barns skola har de bestämt sig för att barnen ska åka skridskor på torsdagar, i alla fall före sportlovet. Och jag tänkte dra på mig mina och följa med.
Det innebär, förutom att jag får röra på mig en massa och knyta x antal skridskor, att jag får lov att lägga allt annat åt sidan. Jag menar, det är ju torsdag och en helt vanlig arbetsdag. Ändå får nu jobbet ligga till sig och jag får acceptera att göra det vid ett annat tillfälle.
Nu kan det här kännas en aning ångestladdat, eftersom jag faktiskt har rejält mycket för mig just nu. Men jag tycker att det är viktigare att investera lite i mina barns förtroendekonton. De pratar i veckor efter att jag har varit i deras skola och minns det år efteråt.
Och om jag verkligen bara tänker på det en liten stund, så handlar det faktiskt bara om ett par timmar, som en lucka i tiden, då jag gör något annat än att arbeta.
För några år sedan prioriterade jag inte så. Jag kunde inte för mitt liv se hur det skulle kunna lösa sig med allting om jag bara struntade i jobbet en dag. Nu känns det bara superhärligt och lite busigt.
Så jag säger väl som man gör i Norge: God tur!
Cecilie