Med målarfärg på händerna och med en pannkaka i lagget så kan jag inte annat än att undra vad i hela friden jag sysslar med.
Jag har hamnat i en period när allting händer samtidigt.
Förutom att jag är redaktör för Sveriges, eller kanske världens (!) bästa arbetslivsbilaga arbetsDAGEN, så har jag och Kia nu fått kontakt med ett bokförlag som vill ge ut vår bok. Samtidigt har jag gjort en intervjubok med kvinnliga ledare med funktionsnedsättningar. Och som om det inte vore nog är vi i färd med att sälja vårt hus, därav färgen på händerna. Dessutom är barnen sjuka om vart annat och jag försöker hinna med att blogga och skriva artiklar vid sidan av!
Om jag nu inte skulle ha lite erfarenhet av stress och tagit mig ur långtidssjuksskrivning, så skulle jag troligtvis ha däckat halvvägs. Men nu är det ändå som att jag klarar av det. Det här med att hålla igång fler bollar på en gång. Knepet är att kunna hålla bollarna en bit i från sig och lägga ned de andra bollarna medan man sysslar med en enskild boll. Och samtidigt få känslan av att de andra bollarna gott kan få ligga ned en stund.
Men det handlar så klart också om att planera och prioritera. Och att inte lämna saker till i morgon som kan göras redan idag.
Trösten är att jag vet att det inte alltid kommer att vara så här. Ibland fungerar det. Kanske i några veckor eller ett par månader. Men om det alltid är på det här sättet som det är för mig nu, så är jag säker på att det som tidigare kändes roligt bara blir en belastning. Och det är ju ingen bra förutsättning om man vill leva livet levande.
Glöm inte att andas idag!
Cecilie
onsdag 21 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar