Tänk först och förändra sedan!

DN skriver idag om ett moderat förslag om bland annat en andra karensdag som skulle införas i början av sjukperioden. Ytterligare karensdagar skulle sedan införas efter till exempel dag 14 eller dag 90.
I tidningen står också om andra delar i förslaget som att deltidssjukskrivna skulle vara på jobbet hela dagen men jobba i lugnare takt. Hur gör man det på till exempel ett dagis? Ingriper man lite långsammare när ett barn gör något som är farligt? Säger åt barnen att leka sakta och prata sakta eller?
Av egen erfarenhet kan jag säga att när jag jobbade 25% så fanns det ingen möjlighet för mig att klara av att vara där på heltid. När jag hade gjort mina 25 % var jag dödstrött och gick hem och vilade. Likaså när jag blivit så pass frisk att jag kunde arbeta 50%.
Hade jag inte fått gå hem och vila efter den arbetstid jag faktiskt klarade av hade jag aldrig blivit frisk och kunnat arbeta heltid igen.
Det finns ju faktiskt en orsak till att man är deltidssjukskriven!

Sedan håller jag absolut med om att det inte är bra med onödigt lång sjukskrivningstid. Det vet jag också av egen erfarenhet att det inte är bra.
Det första man behöver se över här är ju hur rehabiliteringen fungerar och de byråkratiska processer som stoppar och försenar rehab. Samt förstås hur olika aktörer kan försöka skjuta över ansvar och betalning på någon annan medans den som behöver en åtgärd helt enkelt får vara sjukskriven och vänta.

En bra del i förslag är däremot att ta bort de nivåer på 25, 50 och 75 procent sjukersättning som finns nu. Istället skulle en steglös modell införas och det vore ju mycket bättre för den som är sjuk att till exempel arbeta 20% om det är det man orkar. Istället för att som det är nu i det läget inte få arbeta alls förrän man kan arbeta 25%.

Nog finns det mycket att göra för att minska sjukskrivningarna, lidandet och alla onödiga kostnader som finns nu, men man bör nog fundera över vilka åtgärder som verkligen fungerar.
Kia