Att ha hittat tillbaka till arbetslivet igen efter att ha varit sjukskriven länge, innebär inte att alla prövningar därmed är slut. Att man nu är vaccinerad mot motgångar i livet. Att det aldrig mer kommer att inträffa att något händer som kommer att påverka livet så till den milda grad att det är svårt att tackla det.
Tyvärr så är jag en typisk projektmänniska. Jag tycker att när jag gör något så gör jag det en gång för alla, och sen tycker jag att jag inte mer behöver befatta mig med det. Nu går det upp för mig en och annan gång att livet inte riktigt ser ut så. Nya problem dyker upp ständigt och kanske till och med av liknande karaktär som dem jag just tagit mig igenom. Som envisa ogräs, eller som gräs som växer alltför snabbt.
Skillnaden nu är att jag idag har fler verktyg att använda mig av när krisen är framme. Jag låter mig inte sjunka så djupt eller låter det gå så långt så att det kväver mig. Jag utgår ifrån att livet går vidare, trots allt.
Att ta sig igenom svåra situationer är smärtsamt. Men det är en del av livet och därmed något vi inte kan komma ifrån. För somliga verkar det enklare, men jag tror egentligen att vi alla får vår skopa av sleven med svårigheter.
Att leva livet levande innebär att inte vara lika rädd för att möta det som är svårt, att få kraft att ta sig igenom och senare lämna somligt bakom sig med ny energi.
Varför inte börja idag!
Cecilie
fredag 1 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar