...och här sitter jag och borde egentligen skriva på min uppsats eftersom jag ska skicka in till handledaren imorgon. Fast det känns lite trögt. Min inre latmask viskar förföriskt att jag borde unna mig påskledighet, att jag behöver det. Priset för det vore att gå upp innan gryningen imorgon och skriva som sjutton. Jag kan faktiskt inte ens lura mig själv om att det skulle funka. Jag vet ju precis att på morgonen behöver jag starta lite lugnt med kaffe och tidning som grund för en tallrik yoghurt, frukt och müsli. Inte kommer det att bli så mycket skrivet så tidigt på morgonen inte!
Nä, jag får helt enkelt ta mig i kragen och göra det idag. När jag väl kör igång är det ju roligt. Det är den där förbaskade startsträckan som är så jobbig. Bara det att baxa iväg mig till datorn är en bedrift, för att inte då tala om att låta bli att surfa, mejla, blogga och allt annat jag kan göra istället för att skriva uppsats.
Delvis är det nog en liten protest inför all formalia som hör till en uppsats; jag trivs alldeles för bra med att göra som jag vill och gillar inte att behöva följa mallar. Fast när det gäller uppsatsen har jag ju inget val, det är helt enkelt bara att följa reglerna, annars blir jag ju underkänd. Det vill jag ju inte, och jag vill inte försena min examen för i juni vill jag vara klar. Att hålla på och harva med en massa restarbete över sommaren är ju ingen hit direkt...
Jaha, då var jag redo och färdigpeppad för att köra igång med uppsatsskrivandet. När konsekvensanalysen vid olika val är klar så finns det ju egentligen inga val. Det är verkligen skönt att ta det lugnt och tänka igenom saker och ting ibland. Då slipper jag de tråkiga överraskningarna som inte ens borde vara överrraskningar men som ändå ibland blir det.
Kia
måndag 9 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar