Jag har blivit så trött på att läsa framgångshistorier i tidningen att jag nästan vill kräkas. Det verkar som att vissa människor är predestinerade att lyckas, att de bara råkade bli födda som fula ankungar, men sedan en morgon vaknat upp till vackra svanar.
Jag är säker på att de som blivit intervjuade inte ställer upp på den förenklingen själva. Tror att det i de allra flesta fall ligger hårt arbete bakom varje framgång. Även om det finns talang och att det kan vara svårt att hitta rätt forum för att få bejaka och låta den blomma ut, så krävs det också träning, kontakter och en stor portion mod.
Sen är jag också trött på att det bara är de som lyckas som vi får träffa. Okej, jag vet att jag helt klart bidrar till mediabilden. Men det vore intressant att också få språkas med dem som bara kommit halva vägen. Och med dem som kanske inte ens har ambitionen att nå toppen.
Vi är alla vinnare bara genom att en gång ha blivit födda. Att ta sig igenom livet är en resa som är nog i sig. Alla människor vi stöter på på vägen och allt vi får uppleva, är bonus!
Det ligger i den mänskliga naturen, jag vet, att vara nyfikna på varandra, att jämföra sig med andra. Och vi älskar att lyssna på och läsa om andra människors framgång (eller nederlag).
Jag vill ändå slå ett slag för alla som ”bara” står ut och håller sig över ytan.
För där finns det mycket arbete och självbehärskning att lära av!
Cecilie
torsdag 12 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar