Låt Långfredagen vara lång

Jag kommer fortfarande ihåg hur lång Långfredagen kändes när jag var liten. Det var alltid förebådande av regn i luften. Ingen tycktes vara ute i villaträdgårdarna för att fixa med något. Glassbilarna var tysta den här dagen. Och det fanns helt enkelt ingenting att göra.
Jag minns hur jag och min kompis till nöds kunde gå ut och sparka lite i gruset. Helt säkert att snön hade försvunnit var det aldrig. Men hade vi tur kluckade det av smältvatten och vi kunde gå på upptäcksfärd i jakt på vaknande småkryp i skogen.
Idag är känslan en annan. Jag vet att varje livsmedelsbutik har öppet som vanligt, att jag kan gå till någon stormarknad eller galleria för att köpa allt jag vill ha. Pizzerior och restauranger är öppna. Och byggmarknader. Jag hör dunkandet från grannens hammare. Och glassbilen kör sin runda som vanligt.
Det är som att det är som vilken fredag som helst på året. Att det inte spelar någon som helst roll att Jesus blev uppspikad på ett kors för tvåtusen år sedan. Att det inte finns någon anledning att bry sig om det på något speciellt sätt. Om det ens är någon som kommer ihåg att det är därför Långfredagen är röd i almanackan.
Men jag vet att det är därför. Jag har valt att strunta i kommersen idag. Istället njuter jag av att det inte förebådas regn. Jag vet att jag kan göra precis vad jag vill. Men jag låter bli och låter den här dagen bli en dag av vila och eftertanke.
Det är den största formen av frihet, den att veta om att jag är fri att välja att göra precis vad jag vill, men låta bli!
Cecilie