”Ta inte den kortaste vägen, ta den vackraste.”

Orden lyste som len honung mot mig när jag öppnade Sonja Aldéns nya album Till Dig. (Du vet, hon som sjöng För att du finns i Melodifestivalen)
Som jag behövde höra det idag och som jag behövde höra hennes röst sjunga vackra, tröstande sånger. I den lilla boken som följde med cd:n står det ”Till den som älskar, till den som landat, till den som förstår, till den som behöver, till den som läker, till den som längtar, till den som blundar, till den som blöder, till den som hoppas, till den som tvivlar, till den som saknar, till den som funnit” och lustigt nog tycker jag att alltihop passar in på mig just idag.
Den här dagen började med regn och kyla, men nu ser det ut att spricka upp till en härlig våreftermiddag. Även vädret verkar således ha förstått min sinnesstämning.
Somliga dagar är det oerhört svårt att uppbåda den där riktiga entusiasmen för att orka ta nästa steg. Ett samtal med en god vän och en ny skiva kan definitivt ändra på det.
För det gäller att påminna sig om vad som är det viktiga i livet och vad som är meningen. Inte stirra på allt det som inte blev och det som fortfarande inte hänt som borde ha hänt för länge sedan.
Och den vackraste vägen är inte alltid så enkel. Den kan vara både backig och stenig. Ibland kan det kännas som att man går barfota på en grusig stig och andra gånger får man lust att vända om när det står ett stort berg på vägen – trots att man vet att utsikten uppifrån är fantastisk!
Det kan vara oerhört smärtsamt att vandra i starkt solljus, även om det ofta är det man drömmer om.
Men en vacker väg är värd besväret och ställer inte krav på att målet ska vara bättre än vägen dit.
Tack Sonja!
Cecilie