Alla blir behandlade olika i Utopia

Träffade en kille igår. Han var trevlig, såg bra ut och verkade vara både handlingskraftig och smart.
Min vana trogen började jag berätta om boken Lev Livet Levande som jag och Kia har skrivit (och som snart kommer ut på Sellin & partner). Det öppnar oftast upp till lite djupare samtal om man börjar tala om att man varit långtidssjukskriven än om man berättar att man är frilansjournalist och redaktör för arbetsDAGEN.
Killen berättade då att han under hela sin uppväxt upplevt att han inte var någonting värd. Att han var helt beroende av sina prestationer för att känna att han dög något till. Så berättade han att hans mamma varit feminist och att han var uppvuxen i sann socialistisk anda.
Oj, tänkte jag. Hur många är vi inte som är uppväxta i den generationen och som har samma känsla av tomhet och av prestationskrav. Tänk om det finns ett samband här mellan den där strävan att vi alla ska vara lika, stöpta i samma form. Män och kvinnor lika. Alla människor behandlas lika.
En fantastisk strävan, om man tänker på det i ett teoretiskt perspektiv. Men i praktiken fungerar det inte så bra.
Jag är själv expert på att hitta på universallösningar som ska fungera för alla. Och att säga saker som: Varför gör inte alla bara som de ska? Då skulle vi inte ha några problem här i världen!
Tänker på Marco Helles, en av författarna till MOD – Mångfald och dialog – som vid ett seminarium nyligen sa att jämlikhet är att alla får samma förutsättningar. Mångfald är att alla behandlas olika. Naturligtvis utifrån deras unika behov och önskemål.
Varför ska det vara så svårt att begripa att vi alla är olika. Att det inte går att stoppa in oss i fack för att förklara hur vi är och hur vi tänker. Bara för att jag är kvinna, så är det inte säkert att jag är intresserad av matlagning och städning och bara för att du är man är det inte säkert att du är händig och gillar att snickra.
I mitt Utopia ser vi på varandra som de unika och härliga människor vi är. I mitt Utopia får man vara den man är och bli respekterad för det. I mitt Utopia behöver man inte prestera för att vara värdefull.
Jag hoppas att det kommer att bli så i verkligheten.

Cecilie