Konsten att sälja sig själv

Jag har så oerhört lätt för att dras iväg och bli entusiastisk. Nya glada upptåg och idéer får vingar och jag blir glad av att få planera, arbeta och genomföra.
Sen kommer tråket, eller det som är svårt. Det är att sälja, speciellt mig själv.
Ändå säljer jag varje dag. Det som andra gör och som jag tycker är bra är det lätt att lovorda och berömma, både inför de som har gjort jobbet och till andra som är potentiellt intresserade.
Men det jag själv har åstadkommit sitter det längre in med.
Med stor avund ser jag på hur andra gör. Det berättar, till synes helt bekymmersfritt, om sina tankar och idéer och bra saker som de har gjort. Utan att skrävla eller skryta. Bara så där rakt upp och ned. Och andra som inte berättar så mycket, har jag lätt för att få att prata. Och hittar ofta oanade skatter. Pärlor som skimrar där inne.
Men när jag själv ska till att öppna upp mitt skal och visa upp mina pärlor, så hejdar jag mig ofta och tänker att det nog bara är sand därinne fortfarande. Att det egentligen inte har blivit någon pärla ännu. Och om den finns, så är den säkert hur som helst inte tillräckligt stor än.
Varför?
Så pratade jag med en vän i telefonen och sa till henne: Du, jag måste verkligen lära mig att sälja mig själv!
Då hör jag min dotter med gråten i halsen: Nej, mamma, du får inte sälja dig! Jag vill ha dig kvar!
Så kan man ju också se på saken.
Cecilie